Scribo — perspektiv på närmiljön

Den här prisbelönta tjänsten har säkert många redan sett men eftersom det är en favorit så börjar jag med den. När jag för fösta gången klickade runt här undersökte jag självklart området där jag växte upp. Döm om min förvåning när det visade sig att det bästa cykelhoppet i skogsdungen som vi lekte i som små var en vikingagrav. Även en liten grop bland ormbunkarna som var perfekt att gömma sig i visade sig vara resterna av en grav. Av någon konstig anledning känns det lite läskigt så här i efterhand men det visar vad man kan hitta.

Numera kan man nog kalla mig för en ”fornsöksjunkie” och jag går ingenstans utan att först ha kollat upp platsen. En utflykt blir betydligt mer givande med lite förkunskaper och fler saker har hamnat på bild efter att jag började använda tjänsten. Som ni förstår har även utflykter startat här när jag hittat något spännande. Jag skall erkänna att jag till och med har kollat upp området runt någon jag skall besöka bara för att ta med mig ett samtalsämne till middagen.

För att komma igång väljer ni län och kommun i rullgardinsmenyerna (1) och sedan klickar ni på sök (2). Kartan på högersidan hoppar då fram till platsen ni valt och sedan är det bara att dra sig runt på kartan och zooma in över ett område för att markeringarna med ett run-R på skall dyka upp. Klicka på knappen med ett i (3) och sedan på någon av alla markeringar i kartan så kommer det fram information i vänsterspalten. Klicka på knappen med en hand (4) om ni vill förflytta er igen eller använd pilarna. Ni känner säkert igen detta från andra karttjänster som Eniro och Google.

Det finns fler sätt att söka och filtrera information som kan vara bra om man är ute efter något speciellt. Jag tänker inte fördjupa mig i detta men under Utökad sök (5) till vänster kan man specificera saker som till exempel broar, hällristningar eller varför inte det senaste jag så att man lagt till, fartygs-/båtlämning med sonarbilder. Lycka till med era efterforskningar.

Länk till Riksantikvarieämbetets Fornsök. Ni ser inte markeringarna förrän ni zoomat till nivå 7.

När man sitter och bloggar är kaffe en oumbärlig ingrediens. Mina absoluta favoritmuggar är dessa två från Arabia med dödskallar :) Det är egentligen en likadan mugg som Muminmuggarna men med ett mönster designat av Tony Alfström enligt ett tryck i botten. Jag hittade dem på en fabriksutförsäljning för många många år sedan och tyckte de var ganska fräcka.

Igår så försökte jag hitta information om muggarna men det gav ett magert resultat. En finsk nätauktion var det enda stället där det fanns en bild (bilden ovan är min egen) och där kunde jag läsa att slutpriset blev ofattbart högt. Kan det verkligen vara sant?! Om det stämmer blir man ju alldeles svettig och jag får nog sluta trava dem bland de andra muggarna. De är ju fortfarande hela och fina så kanske är det läge att ersätta dem med några nya ur Muminserien. Det är ju utformningen som jag gillar med ett skönt öra och lagom storlek. Jag har lite svårt för ljummet kaffe och med dessa hinner jag dricka upp kaffet innan det kallnar.

Vintern är inte min favoritårstid men när det är så där riktigt kallt att rimfrosten klär de kala grenarna är det riktigt vackert. De är en av de få stunder under denna tid som jag med en viss entusiasm byltar på mig och tar en vända ut i naturen. Jag måste också påpeka att jag är väldigt nöjd med årets vinter för jag avskyr slask och regn betydligt mer än några minusgrader.

Läbybron, som fick sitt vackra utseende 1903 gör sig bra i svartvitt. Sanningen är den att det redan höll på att skymma när jag kom på att jag skulle åka dit så det fanns ingen färg till att börja med. Jag har nämnt bron i en tidigare bloggpost om bautastenar och jag är säker på att bron kommer dyka upp fler gånger. Förutom att den är fotogenisk finns det lite annat intressant att berätta.

Bron på Google Maps.

Nu är det dags för en ny kategori med inlägg som jag tänkte kalla för ”Upptäck din hembygd”. Tanken är att jag skall beskriva de tjänster och samlingar jag använder när jag letar information om Uppsala. Det blir nog inga djupdykningar utan mer som en ”komma igång guide” och jag hoppas att de kan inspirera fler att börja gå ut och vända på stenar.

Inget är riktigt planerat ännu för jag fick idén häromdagen när min hylla med Uppsalaböcker bestämde sig för att uppdraget var slutfört och släppte från väggen. Det var tur att det stod några lådor under hyllan för nu hänger den bara lite käckt på sned.

När jag började intressera mig för Uppsala var det biblioteket som gällde och Internet bestod mest av hemsidor med text i olika färger och animerade gif-bilder. För att slippa ta mig dit började jag leta böcker på antikvariat istället och så har det fortsatt genom åren. Jag tycker dessutom att de mest intressanta böckerna lämnade tryckeriet för många år sedan. Dagens utbud med Uppsalaböcker följer kokbokstrenden med mer glammiga bilder och mindre innehåll och det är väl ok om man inte är en nörd som jag.

På internet är det precis tvärt om. Fler och fler arkiv digitaliseras och görs tillgängliga för allmänheten och det är bara att applådera utvecklingen. Idag kan man göra det mesta av sökandet från datorn även om det ibland krävs att man går ut i det verkliga livet och rotar i arkiven. Jag skall erkänna att många av mina utflykter faktiskt har startar i något arkiv. I jakten på information så bläddrar man igenom ganska stora mängder fakta och det är nästan oundvikligt att inte sitta där med en hel drös med nya uppslag. Ett angenämt problem som jag kanske kan sprida vidare.

Det har ju snackats länge om att placeringen av Uppsala Konstmuseum uppe i Slottet inte är optimal och ett antal olika platser har föreslagits under åren. Om jag fick välja så skulle mitt förstaval bli den gamla jästfabriken nere vid Tullgarnsparken. Jag vurmar lite för gamla industribyggnader och dessutom är huset både vackert och har ett fint läge nere vid ån.

Placeringen skulle ge lite skjuts åt området och åpromenaden skulle kunna bli den länk som binder ihop centrum med de nya bostadskvarteren i Kungsängen. En sådan tycker jag saknas helt och museet skulle ge folk en anledning att gå lite längre än till den nya bro som planeras nedanför Strandbodgatan. Området är under utveckling och redan nu skulle man kunna planera för restauranger och kaféer samt ställen att angöra med bussar och så vidare. Ett perfekt tillfälle att utveckla denna solsida av Fyrisån till något mer än en genomfartsled.

Hur realistiskt är det då? Inte alls skulle jag nog säga för enligt ett planförslag från kommunen så är det möjligt att man inte bygger något här före 2030 men det hindrar ju inte att man önskar något. Vilken tur att jag har ett andraval också, nämligen att man bygger något spännande på den numera ganska tomma tomten runt Lindvalls Kaffe.

För de som vill ha lite fakta kan jag berätta att byggnaden uppfördes 1902 och arkitekten var Carl Axel Ekholm. Trots att jag tittat på huset flera gånger var det först nu som jag upptäckte att det sitter en klocka ovanför namnet.

Nu är det är dags att göra sig av med granen men i år känns det lite vemodigt. Granen har nämligen mått prima och barren sitter där de ska. Den senaste tiden har granen dessutom gett vårkänslor för den är helt täckt med nya skott. Jag kan faktiskt inte minnas när jag sist hade en så här bra gran.

Jag köper alltid den vanliga rödgranen eftersom jag tycker det ska lukta gran när det är jul. Att den tappar barren ibland är ett lågt pris att betala för en perfekt julstämning. I år har den som sagt varit snäll så förhoppningsvis slipper man hitta barr långt in i sommarmånaderna.

Idag trotsade jag kylan och drog iväg till en av de få platser längs Fyrisån som aldrig fryser. Söder om Ultuna gård finns nämligen en kallkälla som är en av Upplands vattenrikaste. Det som kommer upp ur backen är samma vatten som vi Uppsalabor har i våra kranar med den lilla skillnaden att hemma är det avhärdat.

När det blir riktigt kallt så sveps hela området in i en tjock dimma och det blir fantastiskt vackert. Tyvärr klarade inte mina fingrar många minuter i den femtongradiga kylan men några bilder blev det. Änderna verkade dock stortrivas och har man tur kan man få se Kungsfiskare, en fågel jag gärna skulle vilja fånga på bild någon gång. Jag rekommenderar alla att ta en sväng förbi källan nu när kylan gör den magisk.

Här hittar ni källan på Google Maps.

Idag skall jag ta och fixa mitt enda nyårslöfte och av bilden förstår ni säkert vad det är

Det verkar inte spela någon roll hur man organiserar innehållet för det man behöver kommer alltid att stå längst bak i skåpet. Efter att ha plockat ut och in alla burkar några gånger är man snart tillbaka i det vanliga kaoset. På senare tid har jag faktiskt gett upp och och låter ordningen sköta sig själv men vid jul började det ramla ut saker varje gång jag öppnade dörren så nu måste jag göra en insats.

Jag är normalt ganska ordningsam och detta får väl räknas till en av mina mörka hemligheter :) Hur har ni det själva med ”burkskåpet”, är det ordning och reda eller jagar ni ständigt efter ett passande lock?

När vi var ute vid Ulva kvarn i höstas undrade en vän vad det var för mening med att fota en tom bänk. Jag vet inte vad man svara på det men en bänk fungera väl lika bra som något annat. Igår var jag där igen och nu kändes höstens bänkbilder väldigt passande för det är alltid kul att se en plats i olika skepnader. Det var lite läskigt för höstbilden hade jag tagit hopkrupen längst ut på kanten av kvarnrännan men nu var den dold av snö och det var riktigt halt.

Jag måste komma ihåg att ta bilder i vår och sommar så jag får en bild på alla årstider. Det är lite lustigt för när jag tänker på den tidiga våren så är det inte knoppar som brister det första som dyker upp utan det är lukten av ruttet gräs. Jag vet inte varför jag har en så stark association till just den lukten och det är dessutom inte någon negativ känsla. Kommer det från barndomens lek med smältvatten månntro?