Nyårslöftet 2010

Oreda i burkskåpetIdag skall jag ta och fixa mitt enda nyårslöfte och av bilden förstår ni säkert vad det är

Det verkar inte spela någon roll hur man organiserar innehållet för det man behöver kommer alltid att stå längst bak i skåpet. Efter att ha plockat ut och in alla burkar några gånger är man snart tillbaka i det vanliga kaoset. På senare tid har jag faktiskt gett upp och och låter ordningen sköta sig själv men vid jul började det ramla ut saker varje gång jag öppnade dörren så nu måste jag göra en insats.

Jag är normalt ganska ordningsam och detta får väl räknas till en av mina mörka hemligheter :) Hur har ni det själva med ”burkskåpet”, är det ordning och reda eller jagar ni ständigt efter ett passande lock?

Bänken

Höstbild på en bänk på gäsmattan bakom Ulva kvarn Vinterbild på en bänk på gäsmattan bakom Ulva kvarn

När vi var ute vid Ulva kvarn i höstas undrade en vän vad det var för mening med att fota en tom bänk. Jag vet inte vad man svara på det men en bänk fungera väl lika bra som något annat. Igår var jag där igen och nu kändes höstens bänkbilder väldigt passande för det är alltid kul att se en plats i olika skepnader. Det var lite läskigt för höstbilden hade jag tagit hopkrupen längst ut på kanten av kvarnrännan men nu var den dold av snö och det var riktigt halt.

Jag måste komma ihåg att ta bilder i vår och sommar så jag får en bild på alla årstider. Det är lite lustigt för när jag tänker på den tidiga våren så är det inte knoppar som brister det första som dyker upp utan det är lukten av ruttet gräs. Jag vet inte varför jag har en så stark association till just den lukten och det är dessutom inte någon negativ känsla. Kommer det från barndomens lek med smältvatten månntro?

Gott nytt år 2010

Rosa himmel vid Fyrisån och Ulva kvarn
Rosa sken över Ulva kvarn med månen i bakgrunden

Jag kan inte låta bli att fascineras över att se solnedgången redan klockan kvart i tre på eftermiddagen och visst är vissa ögonblick minnesvärda även om skorna är fulla med snö. Gott nytt år på er!

Bilderna är tagna i förrgår vid Ulva kvarn.

Uppsala-traktens naturminnesinventering 1937-1944

Bokomslag, Uppsala-traktens naturminnesinventering 1937-1944Yippee! årets bästa julklapp. Efter ett halvårs letande är den äntligen min, och bloggens förstås för båda kommer ha glädje av den. Den här rapporten är en riktig guldgruva av information och är ofta en refererad källa i många andra böcker och texter. Till inventeringen på 194 sidor hör en enorm karta med alla spännande saker utritade så man har en möjlighet att hitta dit. Jag har bläddrat i den några gånger tidigare då den finns som läseex. på biblioteket men det är inte riktigt samma sak som att ha den i bokhyllan.

Det är mycket botanik och uppräkning av latinska namn som inte är mitt största intresse men det finns så mycket mer att glädjas över. Man mäter träd och flyttblock, beskriver konstiga växtfenomen, nämner de bästa utsiktspunkterna och dessutom använder man ordet vacker frekvent genom hela inventeringen. Det bästa av allt är att man dokumenterat gamla namn som ”Hubby pilar” eller ”Skräddarstenen” och där det finns beskriver man bakgrunden eller sägnen bakom namnet. Jag får tårar i ögonen.

Med boken följde två blad, ett gåvobrev och en beskrivning över tryckfel. I gåvobrevet till en av de som deltog i inventeringen ursäktar man sig för att rapporten inte blev publicerad när den var aktuell och orsaken var att man hade slarvat bort den. När man återfann den så ansåg Uppsala kommun att den fortfarande hade så stort natur- och kulturhistoriskt värde att man valde att trycka den vilket gjordes 1993 det vill säga 50 år senare!

Ni som orkar räkna undra varför jag säger 50 år när det borde vara 49. Tryckfelsnisse är inblandad och enligt det andra bladet säger man att rapportens rubrik är felaktig. Inventeringen lämnades in till staden 31/12 1943 och inte 1944. Det gör inget jag lovar, här hoppar vi av glädje :)

Gränseken vid Vårdsätra

Gränseken vis Vårdsätra naturpark och en karta över omrödet från 1893

Gränseken står i södra delen av Vårdsätra naturpark eller närmare bestämt i kanten av den lilla delen som ligger öster om Vårdsätravägen. Eken är intressant av andra skäl än sin storlek även om den är betydande med sina 5.6 meter i omkrets. Som namnet antyder var den en gränsmarkering i den rågång som delade Vårdsätra och Ultuna kungsladugårdars ägor.

Det var ovanligt att träd användes som markeringar eftersom man ville ha något mer beständigt och det normala var att man byggde rösen eller använde stora stenar. På en karta från 1893 har man ritat ut trädet (se II) och det är första gången jag sett en enskild växt markerad på en äldre karta. Eken fick status som naturminne 1936 men tyvärr räcker inte skyddsföreskrifterna till för att rädda trädet. Eken är döende och för att den inte skall falla sönder så har man varit tvungen att stadga grenar med en stödvajer. Ta en titt när ni passerar för den kommer inte stå där för evigt.

Vid den romerska ettan på kartan skall en annan gränsmarkering eller ”visesten” vara placerad och enligt beskrivningen till kartan skall den vara 60 centimeter lång och trubbig upptill. Om inte det varit så mycket snö hade jag garanterat gett mig ut i snåren för att leta.

Vårdsätra strandek

Uppsalas största ek i norra delen av Vårdsätra naturpark

Som ni säkert märkt har jag har haft julledigt från bloggen men igår blev det äntligen en promenad med kameran. Målet var Vårdsätra naturpark och den stora ”Strandeken” som man hittar i reservatets norra del.

Eken är troligtvis Uppsalas största med en omkrets på 7.2 meter. Det finns grövre ekar runt om i Uppland men detta är onekligen ett mäktigt träd. Eken växer i omkrets med några centimeter varje år så klarar den sig från blixtnedslag och stormar kommer det säkert att bli ett riktigt rekordträd. Den svarta saken som sitter på stammen på den undre bilden är min handske. Jag hängde upp den för att ha något att jämföra med.

God fortsättning önskar jag er alla.

Dags att börja organisera bloggen

flikar på ett pärmregisterJag vet inte vad det är men ibland blir jag ruskigt trött på mitt bloggtema och jag har ofta funderat på att skriva ett nytt. Tyvärr har jag inga bra idéer så istället tänker jag använda julledigheten till att försöka göra saker lite tydligare.

Med en enkel design har man ju inte så mycket att leka med men jag skall försöka stöka om lite bland kategorierna så att de beskriver innehållet bättre. En annan sak som jag skjutit på en längre tid är att sätta etiketter på alla mina inlägg. Det är ett riktigt megajobb som kommer att ta många timmar i anspråk men det ger å andra sidan möjligheter till lite nya funktioner och bättre navigering. Nu skall jag erkänna att jag tycker sådant här är ganska kul och när man väl kommer igång så brukar det alltid leda till nya spännande idéer.

Slutligen hoppas jag att det blir många fina dagar över julen så man kan gå ut och fotografera. Jag har nämligen bildbrist och utan bilder blir det inga nya inlägg.

Broar över Fyrisån, GC-bro Tunaberg

GC-bro vid Tunabergskolonin

Den här bron som ligger sydväst om Bärby hage och i änden av Tunabergskolonin byggdes 1995. Det är en i klassisk balkbro i betong och var en del i bygget av Bärbyleden.

När jag började denna serie om broar försökte jag läsa på lite om olika konstruktioner och uttrycket GC-bro dök upp hela tiden utan någon vidare förklaring. Som lekman är sånt riktigt irriterande och det kändes faktisk lite pinsamt när jag slutligen förstod att det var en förkortning av något så enkelt som gång och cykelbro. Nåja, nu när jag vet det kan jag ju stila lite själv och använda det i rubriken.

Här hittar ni bron på Google Maps.

Detta är inlägg 25 i serien om broar över Fyrisån.

Maligrop eller Malins grop

Maligrop eller Malins grop, en lite damm vid sidan av Fyrisån

Maligrop heter det lilla diket och dammen som är kvar efter en tidigare sträckning av Fyrisån. Dammen hittar man i aldungen norr om parkeringsplatsen vid Flottsundsbron. Jag nämnde den i mitt förra inlägg som en vik i Fyrisån utritad på en karta från 1693.

Orsaken till att jag valde att göra en egen postning om detta är att jag gillar platser som har en egen historia. I folkmun kallades nämligen vattensamlingen för ”Malins grop” och det berättas att en flicka med namnet Malin dränkte sig här samma dag som hennes älskade firade sitt bröllop med en annan. Inte den gladaste historien men det är ändå den som gör det spännande att åka ut och fotografera även denna oansenliga vattenpöl.

Platsen på Google Maps. Gröna pilen.

Källa: Mälarens Minnen I, Upsala minne, C. J. Bergman 1844.