Scribo — perspektiv på närmiljön

Jag har varit ute och försökt fånga vårfloden på bild och tänkte att en bra plats är Ekeby gravfält som ligger högt uppe på Vattholmaåsen och ger fina vyer. Jag har även velat se själva gravfältet men när jag var här förra året så vann myggen på en omedelbar walkover från min sida. Att det var lite kyligt gjorde inte så mycket och det var bara att passa på och njuta av stillheten innan de små rackarna är tillbaka.

Att fota landskap en sen eftermiddag med dåligt ljus och mestadels grå himmel var inte särskilt inspirerande. Nu var det vattnet jag ville visa och då kan man inte riktigt välja tidpunkt. Jag måste erkänna att jag blev lite förbluffad över hur högt det stod och det liknar mer en sjö än en å. Mycket imponerande även om vattnet hade sin höjdpunkt förra veckan.

Söder om Islandsfallet i centrum ligger delar av bryggorna under vatten. Det är dock inte första gången det händer.

Ni kan se hur bred ån är i vanliga fall i ett gammalt inlägg som jag skrev om bron som ligger i närheten. Idag hade jag tvingas simma för att ta ena bilden i det inlägget.

Här hittar ni Vattholmaåsen på Google Maps.

Idag blev det en kort utflykt till Hammarskog. Jag hade ingen aning om att det var tid för gäddlek och absolut inte att man kunde se det här. Man får ta tillfället i akt och det var spännande att försöka ta lite actionfoton. Stundtals gick det hett till men det var nästan omöjligt att lyckas knäppa av ett foto i rätt ögonblick. Som ni ser hade jag även lite problem med skärpan och det är bara att inse att jag måste öva mer. Naturupplevelsen var dock på topp.

Om ni själva vill försöka fånga några gäddor på bild så plaskar de runt längst in i Dalbyviken söder om Hammarskogs herrgård. Ett bra utflyktsmål då jag gärna ser att det finns en kaffeservering i närheten :)

Självklart skulle jag ha börjat med det här tipset när jag startade serien ”Upptäck din hembygd”. Det brukar nämligen underlätta en hel del om man vet vilken socken något befinner sig i när man letar information. Många arkiv i Sverige är sorterade efter socken och besöker du till exempel Upplandsmuseets faktarum så kommer du ingen vart utan den informationen. Likadant är det när man måste gör avancerade sökningar bland Lantmäteriets historiska kartor och andra liknade tjänster.

Jag letade under flera år efter en vettig sockenkarta utan större framgång. Det visade det sig att lösningen på problemet var ganska enkel och självklart var det Riksantikvarieämbetets Fornsök som briljerade.

Om ni klickar på kartinställningar (1) och sedan bockar i socken (2) bland alternativen som dyker på högerkanten så visas sockennamnen och gränserna på kartan. Nu går jag alltid hit för att kontrollera vilken socken det rör sig om innan jag går vidare och letar i andra källor. Tack Riksantikvarieämbetet för att ni bygger så bra tjänster.

Här har ni länken till Riksantikvarieämbetets Fornsök. Tänk på att ni måste zooma in något innan ni kan använda funktionen.

Här kommer nästa tips i serien Upptäck din hembygd. Gamla kartor har alltid fascinerat mig och på Lantmäteriets hemsida finns de i överflöd. Mängden kartor kan ibland kännas övermäktigt men det gör det möjligt att följa utvecklingen av många platser på en ganska detaljerad nivå. De sätter också igång fantasin och det är spännande att försöka förstå varför man har namngett eller byggt på ett visst sätt.

På en kart från 1670 hittar vi slottet Tre Kronor, Stockholm. På en karta utan årtal ser vi Beridarebanan vid Hötorget i Stockholm där man anordnade tornerspel och annat skoj.

Med kartorna följer också en hel del dokumentation som skiftesbeskrivningar (enskifte, storskifte och laga skifte) och innehållsförteckningar. Oftast är de mycket svåra att läsa men den som tar sig tid kan säkert hitta små guldkorn. Senast läste jag om en arrendator i Kvarnbo i västra Uppsala som fått tillstånd att uppföra en ateljé åt Bruno Liljefors. Med tillståndet som ursäkt hade de byggt en hel drös med hus och nu ville man ha betalt för dessa om man inte fick köpa loss marken.

Man skulle kunna tro att ju äldre desto bättre men mina favoritkartor är de ekonomiska kartorna över Sverige från början av femtiotalet. Det är ett fantastiskt tidsdokument som visar Sverige före 60- och 70-talets rivningshysteri, innan häradsvägar blev trafikleder och innan gårdar och byar som namngett våra stadsdelar försvann.

För att komma åt kartorna behöver man tyvärr installera ett plugin (DjVu) men det är inte svårt. Ni hittar den här eller genom en länk på kartsidorna och det finns en en enkel handledning på sidan.

När väl pluginen är installerad så kan ni börja söka bland de historiska kartorna. Beroende på var ni hamnar så så kan ni behöva klicka på ”sök via karta” uppe i högra hörnet (1). Välj sedan vilket län och kommun (2) som ni vill söka i och sen är det bara att dra sig runt på kartan och zooma in (3) över ett område och klicka på sök (4). Om man får meddelandet om för många träffar får man zooma in mer och försöka igen.

Tips: När man söker via kartan så får man ibland inte träff på alla kartor över ett området. Genom att ta fram kartor över de närmsta byarna eller centralorten så brukar man hitta de stora kartorna som även täcker ytterområden. Ett exempel är när jag letade broar. Söker man där bron ligger hittar man inget men när man söker på den största herrgården i området så hittar man kartor över ägorna som ofta inkluderade broarna.

Det enklaste sättet att söka är genom kartan men när det gäller till exempel Stockholms innerstad så blir det för många träffar och då fungerar det bara med den avancerade sökningen. Den avancerade sökningen ger ett bättre resultat men kräver mer lokalkännedom. Man får dessutom göra sökningar i tre olika arkiv med lite olika sökfönster. Ni får experimentera lite så kommer ni säkert underfund med hur det fungerar. Lycka till!

Länk till pluginet DjVu.
Länk till Lantmäteriet Historiska kartor.

Bloggen kraschade i fredags och den har varit borta i över ett dygn. Inte så farligt egentligen eftersom jag inte fixar med den hela tiden men jag fick en chock när jag skulle uppdatera den och alla inlägg plötsligt försvann. Webbhotellet kunde till slut lägga tillbaka en backup eftersom mina egna var för gamla. Det är nog dags att se till att jag alltid har aktuella kopior på den.

Vad som däremot blev tydligt är hur kär den har blivit för avbrottet gav mig ångest. Inte så konstigt då man lagt ner ganska många timmar på innehållet men jag hade inte trott att det var så känsligt :) Nåja, nu är den tillbaka och allt är som det ska. Jag får helt enkelt vårda den lite bättre i framtiden.

Bild: Axel Sagerholm 1946, Olycka på Övre Slottsgatan.

Där jag växte upp finns en liten dunge som vi alltid lekte i som små. Inklämd mellan bebyggelsen var det den enda naturmark i området som kunde liknas vid en skog. Den ligger bra placerad för inga stora vägar behöver korsas och den hade det mesta man kunde önska sig. Knotiga träd att klättra i, fält med ormbunkar att krypa i och snår att gömma sig i.

För ett år sedan skickade man in någon firma eller om det var parkförvaltningen för att röja och vad jag fick höra hade man gått ganska hårt åt den. Just då hade jag annat att pyssla med men i förra veckan tog jag mig en tur ut i skogen för att se vad som var kvar. Vilken chock det blev! Området är mer likt en park och klätterträden med låga grenar, de små busksnåren och alla sneda träd är borta. Kvar finns bara raka furor och allt det som jag uppskattat som liten var jämnat med marken. Visst måste man rensa upp ibland men nu ser det ut som man hårdgallrat för att maximera tillväxten av timmer istället för att vårda en lokal liten skogsdunge och lekplats.

Det är svårt att förklara förödelsen när man inte kan visa en bild från hur det såg ut tidigare men tro mig, det känns som att vandra över ett kalhygge. Ingen kommer att leka kurragömma här igen för nu duger den inte till mycket mer än en vända med hunden. Det är sorgligt för det är svårt att ersätta en sådan här lekplats med någon färdigbyggd klätterställning. Hur tänkte man?

Jag har äntligen hittat skifteskartan från 1849-50 som jag nämnde i mitt tidigare inlägg om Galgbacken i Uppsala. Efter ett envist letande i den över 800 sidor långa dokumentationen som tillhör kartan så hittade jag texten ”1710 Dito, Justitia-plats”. Detta gör att vi kan peka ut avrättningsplatsen och jag har markerat området med en gul pil (se bilden).

På skifteskartan från 1849-50 ligger avrättningsplatsen mellan åsbackarna och inte på den södra kullen, Galgbacken, som den verkar göra på kartan från 1699. Nu är väl det inte så anmärkningsvärt om man under åren har flyttat runt avrättningsplatsen. Det skiljer ju 150 år mellan kartorna och det har säkert skett flera förändringar här eftersom området har används som grustag.

I Riksantikvarieämbetets databas finns det ett område som ligger lite väster om Domarringens skola och som passar bra överens med 1800-talets galgbacke. ”Område med gropar – vid grustäkt kvarlämnade partier”, RAÄ-nummer Uppsala 32:2. Det låter som något jag ska åka ut och titta på när snön har försvunnit.

Galgbacken på Google Maps.

Se vad jag hittade på två gamla kartor från 1600-talet. På den första från 1699 ser vi en galge och texten ”Justitia platz” och på den andra, som troligtvis är något äldre, hittar vi också något som liknar en galge bredvid landsvägen. Platsen heter Galgbacken och ligger i norra Svartbäcken.

När jag upptäckte detta tänkte jag att ond bråd död har ju alltid engagera folk och det borde finnas mängder med information om platsen. Efter ett antal timmar bland luntorna på Upplandsmuseet och Stadsarkivet kan jag bara konstatera att jag hade fel. Någon menade dessutom att platsen aldrig används som avrättningsplats men jag vill påstå att kartorna motbevisar detta. Riksantikvarieämbetets Fornsök tillförde inget utan man pekar bara på att det finns ”fornlämningsliknande bildningar” i området. Efter en kort vända runt åsen, tyvärr utan kameran, så upptäckte jag både kullar och högar bland träden. Det skulle vara spännande om detta var gamla gravar men eftersom Galgbacken har används som grustag under lång tid så gissar jag att det mesta är rester från denna verksamhet.

I boken ”Uppsalas gatunamn” hittar jag faktiskt några rader om Galgbacken och här nämner man att den siste som avrättades här var den ökände Dalpelle. Det var även Uppsalas sista offentliga avrättning och skedde i mars 1849. Om ni vill läsa mer så finns det finns faktiskt en intressant webbsida om Dalpelle. I UNT:s Julnummer från 1939 skriver rådman K. W. Herdin om händelsen.

Tidigt på morgonen fördes Per Andersson ut till ”den utom Svarbäckstull belägna avrättsplatsen”, vilken enligt skifteskartan för år 1849-1850 är utmärkt med namnet Justitieplatsen på Galgbacken. Den livdömde var enligt tidningarnas utsago mycket välberedd, lugn och visade, ehuru djupt uppskakad, ännu i sista ögonblicket den mest förvånande sinnesstyrka. Själv avtog han ”fracken” och uttalade med ljudelig stämma till de omkringstående 3 à 4.000 åskådarne ett farväl och en varning att icke beträda samma väg som han.

Något jag reagerade över när jag läste texten var mängden folk som följde halshuggningen. Uppsala hade runt 7000 invånare på 1850-talet så de måste ha gått man ur huse för att följa händelsen. Jag hade också velat visa kartan som nämns i texten men den gick inte att finna.

Här hittar ni Galgbacken på Google Maps.

Det här blev en dyster bloggpost men jag får väl skylla på den långa vintern.

Den här konstiga skapelsen kan man hitta strax söder om Kruseberg när man kör gamla Stockholmsvägen, väg 255, söderut. Jag har passerat här otaliga gånger men det var faktiskt först i somras som jag stannade till och tog några bilder.

Efter lite efterforskningar på nätet så visade det sig att det är en så kallad fattigbössa och inte någon utflippad brevlåda som man skulle kunna tro när man svischar förbi. Den står där lite ensamt vid vägkanten och antagligen var det mer lönsamt att placera den här, mitt emot gästgiveriet, än vid kyrkan. Den nuvarande konstruktionen skall enligt uppgift var byggd av en smed i slutet av 1800-talet men vissa delar kan ha tillverkats redan på 1600-talet. Nu står det 1907 på vimpeln i toppen så det är nog flera som varit med och byggt.

De flesta svär väl mest för att man måste sakta ner när man passerar byn men jag tycker ni skall stanna till och se er omkring. Det finns en helt fantastisk hemsida där ni hittar historik om alla torp och hus i bygden och ni kan dessutom ladda ner en hel bok om naturen runt Krusenberg. En perfekt grund att stå på innan ni startar er vandring. På hemsida finns en utförligare beskrivning av fattigbössan men jag hittar dessutom en kul berättelse om Sveriges största lönn som stod bredvid gästgiveriet. Den kallades ”Lönnkrogen” eller ”Punschlunden”  och i trädet som rymde 15-20 personer satt man och åt ”Alsike lake”. Tyvärr blåste trädet ner 1938 så det går inte att besöka men det är en kul historia.

Här är en länk till Google Maps.