Galgbacken i Uppsala

Två kartbilder från 1600-talet, avrättningsplatsen vid Galgbacken är markerad

Se vad jag hittade på två gamla kartor från 1600-talet. På den första från 1699 ser vi en galge och texten ”Justitia platz” och på den andra, som troligtvis är något äldre, hittar vi också något som liknar en galge bredvid landsvägen. Platsen heter Galgbacken och ligger i norra Svartbäcken.

När jag upptäckte detta tänkte jag att ond bråd död har ju alltid engagera folk och det borde finnas mängder med information om platsen. Efter ett antal timmar bland luntorna på Upplandsmuseet och Stadsarkivet kan jag bara konstatera att jag hade fel. Någon menade dessutom att platsen aldrig används som avrättningsplats men jag vill påstå att kartorna motbevisar detta. Riksantikvarieämbetets Fornsök tillförde inget utan man pekar bara på att det finns ”fornlämningsliknande bildningar” i området. Efter en kort vända runt åsen, tyvärr utan kameran, så upptäckte jag både kullar och högar bland träden. Det skulle vara spännande om detta var gamla gravar men eftersom Galgbacken har används som grustag under lång tid så gissar jag att det mesta är rester från denna verksamhet.

I boken ”Uppsalas gatunamn” hittar jag faktiskt några rader om Galgbacken och här nämner man att den siste som avrättades här var den ökände Dalpelle. Det var även Uppsalas sista offentliga avrättning och skedde i mars 1849. Om ni vill läsa mer så finns det finns faktiskt en intressant webbsida om Dalpelle. I UNT:s Julnummer från 1939 skriver rådman K. W. Herdin om händelsen.

Tidigt på morgonen fördes Per Andersson ut till ”den utom Svarbäckstull belägna avrättsplatsen”, vilken enligt skifteskartan för år 1849-1850 är utmärkt med namnet Justitieplatsen på Galgbacken. Den livdömde var enligt tidningarnas utsago mycket välberedd, lugn och visade, ehuru djupt uppskakad, ännu i sista ögonblicket den mest förvånande sinnesstyrka. Själv avtog han ”fracken” och uttalade med ljudelig stämma till de omkringstående 3 à 4.000 åskådarne ett farväl och en varning att icke beträda samma väg som han.

Något jag reagerade över när jag läste texten var mängden folk som följde halshuggningen. Uppsala hade runt 7000 invånare på 1850-talet så de måste ha gått man ur huse för att följa händelsen. Jag hade också velat visa kartan som nämns i texten men den gick inte att finna.

Här hittar ni Galgbacken på Google Maps.

Det här blev en dyster bloggpost men jag får väl skylla på den långa vintern.

Fattigbössan i Alsike kyrkby

tre bilder på fattigbössan i Alsike kyrkby

Den här konstiga skapelsen kan man hitta strax söder om Kruseberg när man kör gamla Stockholmsvägen, väg 255, söderut. Jag har passerat här otaliga gånger men det var faktiskt först i somras som jag stannade till och tog några bilder.

Efter lite efterforskningar på nätet så visade det sig att det är en så kallad fattigbössa och inte någon utflippad brevlåda som man skulle kunna tro när man svischar förbi. Den står där lite ensamt vid vägkanten och antagligen var det mer lönsamt att placera den här, mitt emot gästgiveriet, än vid kyrkan. Den nuvarande konstruktionen skall enligt uppgift var byggd av en smed i slutet av 1800-talet men vissa delar kan ha tillverkats redan på 1600-talet. Nu står det 1907 på vimpeln i toppen så det är nog flera som varit med och byggt.

De flesta svär väl mest för att man måste sakta ner när man passerar byn men jag tycker ni skall stanna till och se er omkring. Det finns en helt fantastisk hemsida där ni hittar historik om alla torp och hus i bygden och ni kan dessutom ladda ner en hel bok om naturen runt Krusenberg. En perfekt grund att stå på innan ni startar er vandring. På hemsida finns en utförligare beskrivning av fattigbössan men jag hittar dessutom en kul berättelse om Sveriges största lönn som stod bredvid gästgiveriet. Den kallades ”Lönnkrogen” eller ”Punschlunden”  och i trädet som rymde 15-20 personer satt man och åt ”Alsike lake”. Tyvärr blåste trädet ner 1938 så det går inte att besöka men det är en kul historia.

Här är en länk till Google Maps.

Upptäck din hembygd, Riksantikvarieämbetet Fornsök

Den här prisbelönta tjänsten har säkert många redan sett men eftersom det är en favorit så börjar jag med den. När jag för fösta gången klickade runt här undersökte jag självklart området där jag växte upp. Döm om min förvåning när det visade sig att det bästa cykelhoppet i skogsdungen som vi lekte i som små var en vikingagrav. Även en liten grop bland ormbunkarna som var perfekt att gömma sig i visade sig vara resterna av en grav. Av någon konstig anledning känns det lite läskigt så här i efterhand men det visar vad man kan hitta.

Numera kan man nog kalla mig för en ”fornsöksjunkie” och jag går ingenstans utan att först ha kollat upp platsen. En utflykt blir betydligt mer givande med lite förkunskaper och fler saker har hamnat på bild efter att jag började använda tjänsten. Som ni förstår har även utflykter startat här när jag hittat något spännande. Jag skall erkänna att jag till och med har kollat upp området runt någon jag skall besöka bara för att ta med mig ett samtalsämne till middagen.

Gränsnittet på Fornsök med beskrivand siffror.

För att komma igång väljer ni län och kommun i rullgardinsmenyerna (1) och sedan klickar ni på sök (2). Kartan på högersidan hoppar då fram till platsen ni valt och sedan är det bara att dra sig runt på kartan och zooma in över ett område för att markeringarna med ett run-R på skall dyka upp. Klicka på knappen med ett i (3) och sedan på någon av alla markeringar i kartan så kommer det fram information i vänsterspalten. Klicka på knappen med en hand (4) om ni vill förflytta er igen eller använd pilarna. Ni känner säkert igen detta från andra karttjänster som Eniro och Google.

Det finns fler sätt att söka och filtrera information som kan vara bra om man är ute efter något speciellt. Jag tänker inte fördjupa mig i detta men under Utökad sök (5) till vänster kan man specificera saker som till exempel broar, hällristningar eller varför inte det senaste jag så att man lagt till, fartygs-/båtlämning med sonarbilder. Lycka till med era efterforskningar.

Länk till Riksantikvarieämbetets Fornsök. Ni ser inte markeringarna förrän ni zoomat till nivå 7.

Favoritmuggar

Muggar från Arabia med döskallemönster av Tony Alfström

När man sitter och bloggar är kaffe en oumbärlig ingrediens. Mina absoluta favoritmuggar är dessa två från Arabia med dödskallar :) Det är egentligen en likadan mugg som Muminmuggarna men med ett mönster designat av Tony Alfström enligt ett tryck i botten. Jag hittade dem på en fabriksutförsäljning för många många år sedan och tyckte de var ganska fräcka.

Igår så försökte jag hitta information om muggarna men det gav ett magert resultat. En finsk nätauktion var det enda stället där det fanns en bild (bilden ovan är min egen) och där kunde jag läsa att slutpriset blev ofattbart högt. Kan det verkligen vara sant?! Om det stämmer blir man ju alldeles svettig och jag får nog sluta trava dem bland de andra muggarna. De är ju fortfarande hela och fina så kanske är det läge att ersätta dem med några nya ur Muminserien. Det är ju utformningen som jag gillar med ett skönt öra och lagom storlek. Jag har lite svårt för ljummet kaffe och med dessa hinner jag dricka upp kaffet innan det kallnar.

Vintertid

Vinterlandskap med Läbybron

Vintern är inte min favoritårstid men när det är så där riktigt kallt att rimfrosten klär de kala grenarna är det riktigt vackert. De är en av de få stunder under denna tid som jag med en viss entusiasm byltar på mig och tar en vända ut i naturen. Jag måste också påpeka att jag är väldigt nöjd med årets vinter för jag avskyr slask och regn betydligt mer än några minusgrader.

Läbybron, som fick sitt vackra utseende 1903 gör sig bra i svartvitt. Sanningen är den att det redan höll på att skymma när jag kom på att jag skulle åka dit så det fanns ingen färg till att börja med. Jag har nämnt bron i en tidigare bloggpost om bautastenar och jag är säker på att bron kommer dyka upp fler gånger. Förutom att den är fotogenisk finns det lite annat intressant att berätta.

Bron på Google Maps.

Upptäck din hembygd

Böker på en sned hylla som släppt från väggen

Nu är det dags för en ny kategori med inlägg som jag tänkte kalla för ”Upptäck din hembygd”. Tanken är att jag skall beskriva de tjänster och samlingar jag använder när jag letar information om Uppsala. Det blir nog inga djupdykningar utan mer som en ”komma igång guide” och jag hoppas att de kan inspirera fler att börja gå ut och vända på stenar.

Inget är riktigt planerat ännu för jag fick idén häromdagen när min hylla med Uppsalaböcker bestämde sig för att uppdraget var slutfört och släppte från väggen. Det var tur att det stod några lådor under hyllan för nu hänger den bara lite käckt på sned.

När jag började intressera mig för Uppsala var det biblioteket som gällde och Internet bestod mest av hemsidor med text i olika färger och animerade gif-bilder. För att slippa ta mig dit började jag leta böcker på antikvariat istället och så har det fortsatt genom åren. Jag tycker dessutom att de mest intressanta böckerna lämnade tryckeriet för många år sedan. Dagens utbud med Uppsalaböcker följer kokbokstrenden med mer glammiga bilder och mindre innehåll och det är väl ok om man inte är en nörd som jag.

På internet är det precis tvärt om. Fler och fler arkiv digitaliseras och görs tillgängliga för allmänheten och det är bara att applådera utvecklingen. Idag kan man göra det mesta av sökandet från datorn även om det ibland krävs att man går ut i det verkliga livet och rotar i arkiven. Jag skall erkänna att många av mina utflykter faktiskt har startar i något arkiv. I jakten på information så bläddrar man igenom ganska stora mängder fakta och det är nästan oundvikligt att inte sitta där med en hel drös med nya uppslag. Ett angenämt problem som jag kanske kan sprida vidare.

Uppsala konstmuseum, om jag fick önska

tre bilder på jästfabriken nere vid Tullgarnsparken i morgonsol

Det har ju snackats länge om att placeringen av Uppsala Konstmuseum uppe i Slottet inte är optimal och ett antal olika platser har föreslagits under åren. Om jag fick välja så skulle mitt förstaval bli den gamla jästfabriken nere vid Tullgarnsparken. Jag vurmar lite för gamla industribyggnader och dessutom är huset både vackert och har ett fint läge nere vid ån.

Placeringen skulle ge lite skjuts åt området och åpromenaden skulle kunna bli den länk som binder ihop centrum med de nya bostadskvarteren i Kungsängen. En sådan tycker jag saknas helt och museet skulle ge folk en anledning att gå lite längre än till den nya bro som planeras nedanför Strandbodgatan. Området är under utveckling och redan nu skulle man kunna planera för restauranger och kaféer samt ställen att angöra med bussar och så vidare. Ett perfekt tillfälle att utveckla denna solsida av Fyrisån till något mer än en genomfartsled.

Hur realistiskt är det då? Inte alls skulle jag nog säga för enligt ett planförslag från kommunen så är det möjligt att man inte bygger något här före 2030 men det hindrar ju inte att man önskar något. Vilken tur att jag har ett andraval också, nämligen att man bygger något spännande på den numera ganska tomma tomten runt Lindvalls Kaffe.

För de som vill ha lite fakta kan jag berätta att byggnaden uppfördes 1902 och arkitekten var Carl Axel Ekholm. Trots att jag tittat på huset flera gånger var det först nu som jag upptäckte att det sitter en klocka ovanför namnet.

Julgransplundring

Julgranskula och granskottNu är det är dags att göra sig av med granen men i år känns det lite vemodigt. Granen har nämligen mått prima och barren sitter där de ska. Den senaste tiden har granen dessutom gett vårkänslor för den är helt täckt med nya skott. Jag kan faktiskt inte minnas när jag sist hade en så här bra gran.

Jag köper alltid den vanliga rödgranen eftersom jag tycker det ska lukta gran när det är jul. Att den tappar barren ibland är ett lågt pris att betala för en perfekt julstämning. I år har den som sagt varit snäll så förhoppningsvis slipper man hitta barr långt in i sommarmånaderna.

Ultuna källa

Vinterbild på Ultuna källa med änder i skuggan.Änder i dimman vid Ulltuna kärra, varmt vinterljusDimman runt Ultuna källa

Idag trotsade jag kylan och drog iväg till en av de få platser längs Fyrisån som aldrig fryser. Söder om Ultuna gård finns nämligen en kallkälla som är en av Upplands vattenrikaste. Det som kommer upp ur backen är samma vatten som vi Uppsalabor har i våra kranar med den lilla skillnaden att hemma är det avhärdat.

När det blir riktigt kallt så sveps hela området in i en tjock dimma och det blir fantastiskt vackert. Tyvärr klarade inte mina fingrar många minuter i den femtongradiga kylan men några bilder blev det. Änderna verkade dock stortrivas och har man tur kan man få se Kungsfiskare, en fågel jag gärna skulle vilja fånga på bild någon gång. Jag rekommenderar alla att ta en sväng förbi källan nu när kylan gör den magisk.

Här hittar ni källan på Google Maps.