Skärmproblem

Jag antar att det är värmen som ger elektroniken en utmaning. Hur som helst så knäppte det till i skärmen i onsdags och allt svartnade. Det här är lite problematiskt eftersom det kunde bero på två saker, skärmen eller grafikkortet. Med mycket möda lyckades jag baxa upp min gamla 21″ Sony Triniton för att testa. Olyckligt nog visade det sig att det var skärmen som lagt av.

bildskarm-1.jpg
Skärmen som jag fick låna

Jag beställde genast en ny och butiken var vänlig att låna ut en begagnad skärm i väntan på den nya. Jag kan däremot meddela att något mer bloggande blir det inte förrän den nya har kommit. Jag har haft förmånen att sitta framför en färgkalibrerad skärm av bättre kvalitet under många år. Låneskärmen är fruktansvärd och flyttar jag huvudet tio centimeter till höger, vänster eller nedåt får jag ett gulstick i bilderna. Flyttar jag däremot huvudet uppåt blir bilderna blåaktiga. Det är meningslöst att lägga ned tid på att fixa några bilder under de förutsättningarna.

För övrigt kan jag meddela att min Sonyskärm nu hamnat på återvinningen (tillsammans med den som gick sönder). Det var en toppskärm för 15 år sedan men visade sig vara bedrövlig. Utvecklingen har verkligen gått framåt. Jag vet inte varför den fått stå och skräpa i förrådet så länge? Den höll dessutom på att bryta ryggen på mig. Skärmen vägde nämligen 31 kg!

Ett disigt Uppsala

brandrok-1.jpg

I onsdags när brandröken drev in över Uppsala tog jag mig upp till Slottet. Det var väl inte så mycket att se men det kändes som en god ide att dokumentera händelsen.

brandrok-2.jpg

Röken från branden i Västmanland gjorde inte bara staden disig utan den fick också en något gulaktig ton. Lukten var faktiskt ganska obehaglig och det måste vara olidligt för de som bor närmare branden. Jag misstänker att vi kommer att drabbas av röklukten under fler dagar.

Vad kan ett staket inte stoppa? Naturen

kungsangen-gamla-sparet.jpg
Området och staketet idag.

Tyvärr är det inte helt lätt se dessa fantastiska skapelser just nu. Området är avstängt och består mest av brännässlor. Som tur var var jag ute en kall och mulen dag i mars och fotograferade längs den uppbrutna järnvägen till kvarnen. En något lerig vandring vill jag minnas men jag var allt för fascinerad av dessa träd för att bry mig.

trad-i-staket-5.jpg

trad-i-staket-4.jpg

trad-i-staket-3.jpg

Jag vet inte hur länge staketet stått där eller hur snabbt träd växer men de är inga småttningar. Det tråkiga är att dessa bevis på ett träds envishet snart är borta. Det byggs för fullt i här i Kungsängen så det är möjligt att ni får nöja er med dessa bilder.

trad-i-staket-2.jpg

trad-i-staket-1.jpg

Naturen är fantastisk.

Mörby slottsruin

 

morby-slott-1.jpg

För en vecka sedan var jag ut till Mörby slottsruin. Det är en av mina favoritplatser och jag har väl varit här minst tio gånger. Ruinen och gräsmattan utanför rundtornet är ett fint ställe att sätta sig ner och ta fram kaffet.

Trots att det är några mil att åka så skall man inte glömma bort att det finns mycket att titta på längs vägen. Det finns även en hel del att se här runt sjön Skedviken. Förutom ruinen hittar man både Rånäs och Ekebyholms slott i krokarna.

morby-slott-3.jpg

morby-slott-2.jpg

Det var några år sedan jag var här sist och tråkigt nog har det dykt upp stora skyltar som varnar för rasrisken. Med andra ord är det inte lämpligt att klättra omkring i borgen.

Ruinen ligger på privat mark och för att ta sig dit får man parkera vid Fasterna kyrka norr om den. Härifrån leder en stig ner till borgen. Man får tyvärr gå några meter men det är faktiskt ganska mäktigt att komma in från sjösidan och mötas av de höga murarna.

morby-slott-4.jpg

Jag tänker inte fördjupa mig i slottets historia. Norrtälje kommun har en bra sida som beskriver byggnadens historia.

Mörby slottsruin på Google Maps.

PS. Jag tror jag vet varför jag gillar ruinen. Även om jag inte kommer att stöta på en ensam gorilla här ute får stenarna mig alltid att tänka på Tintins äventyr ”Den svarta ön”, ett album jag läste med skräckblandad förtjusning som ung.

PS 2. Slottsruinen är ganska ”photogenic” Jag vet faktiskt inte om det finns något bra svenskt ord för detta? Hur som hellst, om jag hade arbetat med ”stock photos” hade portföljen varit full med tegel och gråstensmurar.

Påfyllning av Uppsalas grundvatten

Om ni inte redan visste det så behöver Uppsalas grundvatten fyllas på då och då. Under sommarmånaderna tar vi ut mycket vatten och för att balansera detta fyller man på med nytt vatten från Fyrisån. Råkar det vara lite vatten i Fyrisån pumpar man över mer från Tämnaren.

pump-tamnaren-1.jpg
Intaget från Tämnaren eller rättare sagt Tämnarån. Bild från 2013.

pumphus-tamnaren-1.jpg
Pumphus vid Tämnarån. Bild från 2013.

Från Tämnarån går vattnet i ett rör fram till Tassbäcken. Utloppet var inte lätt att hitta. Från gamla E4:an fick man ta sig längs en liten grusväg, över nya motorvägen (nya E4) på en smal bro och vidare ut på östra sidan. Här körde jag självklar för långt och på vägen tillbaka råkade jag höra bruset av vatten. Utloppet var helt övervuxet och hade det inte runnit vatten där hade jag nog aldrig hittat det.

utlopp-tassbacken.jpg
Utloppet i Tassbäcken.

Tassbäcken rinner ut i Vendelån som ansluter till Fyrisån strax söder om Vattholma. När vattnet sedan når Storvad så blir det rörgående igen. Härifrån pumpar man upp det i dammar på Tunåsen. Om ni någon gång undrat vad dessa trekantiga plåthus är för något så är det alltså pumphus. Som lite kuriosa kan man även se dessa trekantiga pumhus i Sunnerstabacken.

pumpar-storvad.jpg
Pumparna vid Storvad. Badplatsen ligger precis bakom träden.

Jag har vandrat runt ett flertal gånger på Tunåsen. Dock har jag aldrig sett dessa infiltrationsdammar innehålla något vatten. Nu tog jag mig upp där i torsdags och tänkte att värmeböljan borde tvinga kommunen att dra igång verksamheten. Äntligen var de igång.

Jag rekomenderar ingen att klättra runt på Tunåsen när det är 30 grader varmt och det kändes som om jag förlorade lika mycket vatten som man pumpade upp. Trots värmen är det kul att kunna visa några bilder när det finns vattnen i infiltrationsdammarna.

infiltrationsdam-1.jpg

infiltrationsdam-2.jpg

infiltrationsdam-3.jpg

Systemet med vatten från Tämnaren och infiltrationsdammarna på Tunåsen togs i bruk 1977. 8 av 10 sommrar måste man fylla på grundvattnet. Det tar 6 månader för vattnet att passera genom åsen och sedan tas upp i någon av våra grundvattentäkter.

Kommunens risigaste busskurer är borta

busskur-gottsunda-gard-1.jpg
Gottsunda gård, nu.

busskur-gottsunda-gard-2.jpg
Då, 2011

Med en stor sorg i hjärtat kan jag nu meddela att de fantastiska busskurerna är borta. Jag vet inte exakt när det skedde för jag kör inte den här vägen speciellt ofta. Alla som läst den här bloggen förstår att lite av vårt kulturarv nu har försvunnit. Det känns lite som att någon har slagit sönder en runsten. Klottret i kurerna från 1970-talet var helt fantastiskt. Det fanns många drömmar om kärlek och försök till att bli evig.

busskurr-hammarby-vagskal-3.jpg
Hammarskog vägskäl, nu.

busskurr-hammarby-vagskal-1.jpg
Då, 2013

busskurr-hammarby-vagskal-2.jpg
Klottret i kuren vid Hammarskog vägskäl som sträckte sig tillbaka till mitten på 1970-talet.

Jag skrev om busskuren 2011. En kommentar i bloggen några år senare gjorde mig uppmärksam på att det fanns en till. Vid Hammarskog vägskäl stod det ytterligare en kur med det härliga 70-talsklottret. Självklart ärades den med ett besök.

 

Ett nytt ICA i Gnista

ica-gnista-1.jpg

Jag susade fram längs väg 1060 mot Berga och upptäckte att härifrån får man en ganska bra bild av den nya Icabutiken i Gnista. Så här vid en första anblick ser det ut som om den kommer att smälta in bra i miljön. Man måste ändå tänka på att det är en ganska stor byggnad med en yta som en fotbollsplan. Det veckade taket gör faktiskt att den inte upplevs som en enorm låda som många andra byggnader i närområdet.

En annan sak är att ”flikarna” i änden av huset planeras vara gröna eller till och med gräsbeklädda. Det kan säkert hjälpa till med att dölja eller minska upplevelsen av volym när man kommer närmare den. Hittills får den tummen upp

ica-gnista-2.jpg

Nu skall man inte ropa hej förrän man är över bäcken. Som jag tidigare berättat är jag allergisk mot sådana här handelsplatser. Icabutiken är 8000 kvm men man skall bygga ytterligare 20000 kvm butiksyta runt den. Jag hoppas verkligen att man fortsätter i samma stil och att man tar det lugnt med reklamen. Om man fyller området med enorma ljusskyltar kommer det ändå sluta med att allt liknar ett galet flipperspel. Det skall bli spännande att se ifall byggherren lyckas vara åtehållsam eller om man går bananas som i de flesta andra handelsområden.

Bloggen har fått en ny medarbetare

scooter-1.jpg

Ah, det har jag glömt att berätta. Bloggen har fått en ny medarbetare… eller nja, det är väl inte riktigt sant. Vad som däremot är sant är att nu finns det ytterligare en anledning att ge sig ut på utflykter.

Det här är den minsta hojen jag haft sedan jag var tonåring men den är precis vad jag behöver, lätt och enkel. Äntligen kan jag sluta med bilåkandet. Bensinslukaren har dessutom varit ett gissel att ta sig runt med. De flesta saker som intresserar mig verkar ligga längs med kurviga småvägar och långt från närmaste parkering. Vägarna är förvisso pittoreska men helt livsfarliga eller omöjliga att stanna på. Det innebär att man får ta sig långa sträckor till fots eller strunta i besöket. Det är skönt att det problemet är borta.

Jag misstänker att det inte finns speciellt många blå skotrar med vit limpa i Uppsala. Den vita sadeln var förövrigt inte riktigt mitt förstahandsval men när det är utförsäljning får man ta vad som erbjuds. Om ni ser den kom gärna fram och säg hej.

Ytterligare en sak att lägga i listan med udda kunskap

snoskydd-1.jpg

Vet ni vad det här är för något? Man ser dessa runda rör rätt ofta längs med järnvägen. Själv har jag faktiskt undrat över dessa tingestar i mer en ett decennium. Jag har gissat på både vind- och bullermätare. Nu är det här säkert inget som normala människor funderar på men som ni vet kan jag haka upp mig på vissa saker.

snoskydd-2.jpg

Under en av mina många resor till Stockholm tog jag mig tid att läsa SJ:s egen tidning som man ibland hittar på tåget. Någon hade frågat sig precis samma sak och skrivit in till redaktionen. Tack för det.

Här förvarar man snöskydd till växlar. Det hade jag nog haft svårt att lista ut på egen hand. Jag har tyvärr ingen bild när dessa snöksydd ligger ute men de består av både skivor och presseningar som man lägger längs med rälen. Det skall hindra snö att fastna i växeln. En annan typ av snöksydd ser man på den undre bilden. Borstar är fästa vid sidan av rälen och även de skall minska risken för att snö och is fastnar i växeln.

Tack SJ, åtminstone blev jag något visare.