Mora sten, Mora stenar och Juthögen

Resterna av Juthögen och en liten damm med källvattenResterna av Juthögen och en liten damm med källvatten

Det har lanserats lite nya teorier om Mora sten och Mora stenar. Tyvärr har man inte lagt ut artikeln på nätet så för er som inte läser vår lokaltidning tänkte jag göra en mycket kort sammanfattning.

Den första delen handlar om platsen för Mora sten. Utan att rada upp en massa årtal så finns det några gamla uppgifter som man tar fasta på. Mora sten skall ha legat ute på ”jämna slätten” och inte vid skogsbrynet där minnesstenarna, Mora stenar, förvaras idag. Fem Sveakungar skall ha dränkts i en källa vid ”Mula ting”. Det finns flera källor i området men den man fokuserar speciellt på är en som rinner ut vid en bortgrävd hög nordost om Mora stenar. Platsen ligger lite högre än de omgivande fälten som tidigare var ganska sanka och detta ses som en del i pusslet.

Karta från 1763 med källan och JuthögenHögen som kallades Juthögen fick bli helgens utflyktsmål. Det blev en trevlig promenad i vårvädret men jag blev lite paff när jag kom fram. Jag hade trott att det skulle finnas något kvar av högen men som ni ser på bilderna är det istället en vattenfylld grop. Källan verkade däremot vara oförstörd och vattnet porlade långsamt ner för slänten innan det försvann i en betongbrunn.

I Ortnamnsarkivets databas hittade jag ett arkivkort om namnet Juthögen som innehöll följande anteckningar. Kulle med stor grop, ”folk tror att man har gjutit i där”, där tog man sand. Detta skulle kunna förklara namnet Juthögen och varför högen är borta.

Den andra delen av teorin handlar om vart Mora sten tagit vägen. Stenen har varit försvunnen under lång tid och i ett tidigare inlägg besökte jag en sten som vissa tror är Mora sten. Nu misstänker man att de ristade minnesstenarna är delar av den ursprungliga Mora sten. Man har helt enkelt huggit av bitar från valstenen när man tillverkat nya minnesstenar. Om det visar sig vara sant är det inte konstigt att den aldrig återfunnits.

Den som lanserat teorin är Mats G Larsson och han verkar ha på fötterna. Jag hoppas verkligen att man går vidare och försöker hitta fler ledtrådar, gärna några som resulterar i nya utflykter.

Det bör väl påpekas att Juthögen är felmarkerad och möjligen feltolkad i Riksantikvarieämbetets databas Fornsök. Vi får väl se om man rättar detta i framtiden.

Den suddiga kartbilden är från 1763

Länk till platsen på Google Maps.

Dags att besöka din lokala fornlämning

Siluett bilda av oxel stående på en gravhög
RAÄ Lena 97:1, Gravhög beväxt med en oxel. Det blev en motljusbild eftersom ett elstängsel förhindrade fotografering från någon annan vinkel.

Jag tänkte bara påminna om att det är dags att göra den där utflykten som ni gått dragit på. Det stod helt klart för mig förra året att det är nu och kanske två månader framåt som gäller. Våren är fantastiskt vacker men det finns fler anledningar att ge sig ut på vandring.

Förutom det helt uppenbara att det fortfarande är myggfritt så hade jag stora problem med grönskan förra året. När man besöker en park vill man gärna att den står i full blom men när det gäller fornlämningar är det är precis tvärt om. Fornborgar och rösen ute i skogen försvinner snabbt bakom bladverket. Samma sak är det med gravfältens högar och konturer som döljs bakom högt gräs. Jag upptäckte dessutom att många platser som gamla broar, utsiktspunkter och ådalar blir oåtkomliga på grund utav sly om inte nyuppsatta stängsel sätter stopp för färden. Inget illa om stängsel för jag tycker det är bra att man håller markerna öppna genom bete. Tyvärr är det inte lika trevligt att behöva steppa omkring bland kokockor och påträngande får om man slutligen vågar ta sig förbi stängslet.

Vill ni göra en utflykt med mycket fotograferande så passa på medan allt är tillgängligt. Snart kommer det mesta att döljas av en tjock grön mur.

Vårflod i Fyrisån

Fyrisån översvämmad vid Vattholmaåsen. tåg i bakgrundenBild tagen söderut från Vattholmaåsen, Fyrisån har mycket högt vatten

Jag har varit ute och försökt fånga vårfloden på bild och tänkte att en bra plats är Ekeby gravfält som ligger högt uppe på Vattholmaåsen och ger fina vyer. Jag har även velat se själva gravfältet men när jag var här förra året så vann myggen på en omedelbar walkover från min sida. Att det var lite kyligt gjorde inte så mycket och det var bara att passa på och njuta av stillheten innan de små rackarna är tillbaka.

Att fota landskap en sen eftermiddag med dåligt ljus och mestadels grå himmel var inte särskilt inspirerande. Nu var det vattnet jag ville visa och då kan man inte riktigt välja tidpunkt. Jag måste erkänna att jag blev lite förbluffad över hur högt det stod och det liknar mer en sjö än en å. Mycket imponerande även om vattnet hade sin höjdpunkt förra veckan.

Vatnet ligger över bryggorna nedanför Islandsfallet

Söder om Islandsfallet i centrum ligger delar av bryggorna under vatten. Det är dock inte första gången det händer.

Ni kan se hur bred ån är i vanliga fall i ett gammalt inlägg som jag skrev om bron som ligger i närheten. Idag hade jag tvingas simma för att ta ena bilden i det inlägget.

Här hittar ni Vattholmaåsen på Google Maps.

Gäddlek

Dalbyviken söder om Hammarskogs herrgårdFyra närbilder på gäddor som leker

Idag blev det en kort utflykt till Hammarskog. Jag hade ingen aning om att det var tid för gäddlek och absolut inte att man kunde se det här. Man får ta tillfället i akt och det var spännande att försöka ta lite actionfoton. Stundtals gick det hett till men det var nästan omöjligt att lyckas knäppa av ett foto i rätt ögonblick. Som ni ser hade jag även lite problem med skärpan och det är bara att inse att jag måste öva mer. Naturupplevelsen var dock på topp.

Om ni själva vill försöka fånga några gäddor på bild så plaskar de runt längst in i Dalbyviken söder om Hammarskogs herrgård. Ett bra utflyktsmål då jag gärna ser att det finns en kaffeservering i närheten :)

Upptäck din hembygd, Socken

Text som beskriver plats för karta. Socken, härad och län.

Självklart skulle jag ha börjat med det här tipset när jag startade serien ”Upptäck din hembygd”. Det brukar nämligen underlätta en hel del om man vet vilken socken något befinner sig i när man letar information. Många arkiv i Sverige är sorterade efter socken och besöker du till exempel Upplandsmuseets faktarum så kommer du ingen vart utan den informationen. Likadant är det när man måste gör avancerade sökningar bland Lantmäteriets historiska kartor och andra liknade tjänster.

Jag letade under flera år efter en vettig sockenkarta utan större framgång. Det visade det sig att lösningen på problemet var ganska enkel och självklart var det Riksantikvarieämbetets Fornsök som briljerade.

Gränsnittet på Fornsök med beskrivand siffror, socken.

Om ni klickar på kartinställningar (1) och sedan bockar i socken (2) bland alternativen som dyker på högerkanten så visas sockennamnen och gränserna på kartan. Nu går jag alltid hit för att kontrollera vilken socken det rör sig om innan jag går vidare och letar i andra källor. Tack Riksantikvarieämbetet för att ni bygger så bra tjänster.

Här har ni länken till Riksantikvarieämbetets Fornsök. Tänk på att ni måste zooma in något innan ni kan använda funktionen.

Upptäck din hembygd, Lantmäteriets historiska kartor

Här kommer nästa tips i serien Upptäck din hembygd. Gamla kartor har alltid fascinerat mig och på Lantmäteriets hemsida finns de i överflöd. Mängden kartor kan ibland kännas övermäktigt men det gör det möjligt att följa utvecklingen av många platser på en ganska detaljerad nivå. De sätter också igång fantasin och det är spännande att försöka förstå varför man har namngett eller byggt på ett visst sätt.

Två kartbilder, Slottet Tre Kornor och Beridarebanan
På en kart från 1670 hittar vi slottet Tre Kronor, Stockholm. På en karta utan årtal ser vi Beridarebanan vid Hötorget i Stockholm där man anordnade tornerspel och annat skoj.

Med kartorna följer också en hel del dokumentation som skiftesbeskrivningar (enskifte, storskifte och laga skifte) och innehållsförteckningar. Oftast är de mycket svåra att läsa men den som tar sig tid kan säkert hitta små guldkorn. Senast läste jag om en arrendator i Kvarnbo i västra Uppsala som fått tillstånd att uppföra en ateljé åt Bruno Liljefors. Med tillståndet som ursäkt hade de byggt en hel drös med hus och nu ville man ha betalt för dessa om man inte fick köpa loss marken.

Man skulle kunna tro att ju äldre desto bättre men mina favoritkartor är de ekonomiska kartorna över Sverige från början av femtiotalet. Det är ett fantastiskt tidsdokument som visar Sverige före 60- och 70-talets rivningshysteri, innan häradsvägar blev trafikleder och innan gårdar och byar som namngett våra stadsdelar försvann.

För att komma åt kartorna behöver man tyvärr installera ett plugin (DjVu) men det är inte svårt. Ni hittar den här eller genom en länk på kartsidorna och det finns en en enkel handledning på sidan.

Gränsnittet på lantmäteriet historiska kartor med beskrivand siffror.

När väl pluginen är installerad så kan ni börja söka bland de historiska kartorna. Beroende på var ni hamnar så så kan ni behöva klicka på ”sök via karta” uppe i högra hörnet (1). Välj sedan vilket län och kommun (2) som ni vill söka i och sen är det bara att dra sig runt på kartan och zooma in (3) över ett område och klicka på sök (4). Om man får meddelandet om för många träffar får man zooma in mer och försöka igen.

Tips: När man söker via kartan så får man ibland inte träff på alla kartor över ett området. Genom att ta fram kartor över de närmsta byarna eller centralorten så brukar man hitta de stora kartorna som även täcker ytterområden. Ett exempel är när jag letade broar. Söker man där bron ligger hittar man inget men när man söker på den största herrgården i området så hittar man kartor över ägorna som ofta inkluderade broarna.

Det enklaste sättet att söka är genom kartan men när det gäller till exempel Stockholms innerstad så blir det för många träffar och då fungerar det bara med den avancerade sökningen. Den avancerade sökningen ger ett bättre resultat men kräver mer lokalkännedom. Man får dessutom göra sökningar i tre olika arkiv med lite olika sökfönster. Ni får experimentera lite så kommer ni säkert underfund med hur det fungerar. Lycka till!

Länk till pluginet DjVu.
Länk till Lantmäteriet Historiska kartor.

Bloggkrasch

Motorcykelolycka på Övre Slottsgatan 1946

Bloggen kraschade i fredags och den har varit borta i över ett dygn. Inte så farligt egentligen eftersom jag inte fixar med den hela tiden men jag fick en chock när jag skulle uppdatera den och alla inlägg plötsligt försvann. Webbhotellet kunde till slut lägga tillbaka en backup eftersom mina egna var för gamla. Det är nog dags att se till att jag alltid har aktuella kopior på den.

Vad som däremot blev tydligt är hur kär den har blivit för avbrottet gav mig ångest. Inte så konstigt då man lagt ner ganska många timmar på innehållet men jag hade inte trott att det var så känsligt :) Nåja, nu är den tillbaka och allt är som det ska. Jag får helt enkelt vårda den lite bättre i framtiden.

Bild: Axel Sagerholm 1946, Olycka på Övre Slottsgatan.

Skövling av en lekplats

Hårt gallrad skogsdunge

Där jag växte upp finns en liten dunge som vi alltid lekte i som små. Inklämd mellan bebyggelsen var det den enda naturmark i området som kunde liknas vid en skog. Den ligger bra placerad för inga stora vägar behöver korsas och den hade det mesta man kunde önska sig. Knotiga träd att klättra i, fält med ormbunkar att krypa i och snår att gömma sig i.

För ett år sedan skickade man in någon firma eller om det var parkförvaltningen för att röja och vad jag fick höra hade man gått ganska hårt åt den. Just då hade jag annat att pyssla med men i förra veckan tog jag mig en tur ut i skogen för att se vad som var kvar. Vilken chock det blev! Området är mer likt en park och klätterträden med låga grenar, de små busksnåren och alla sneda träd är borta. Kvar finns bara raka furor och allt det som jag uppskattat som liten var jämnat med marken. Visst måste man rensa upp ibland men nu ser det ut som man hårdgallrat för att maximera tillväxten av timmer istället för att vårda en lokal liten skogsdunge och lekplats.

Det är svårt att förklara förödelsen när man inte kan visa en bild från hur det såg ut tidigare men tro mig, det känns som att vandra över ett kalhygge. Ingen kommer att leka kurragömma här igen för nu duger den inte till mycket mer än en vända med hunden. Det är sorgligt för det är svårt att ersätta en sådan här lekplats med någon färdigbyggd klätterställning. Hur tänkte man?

Galgbacken i Uppsala, del 2

Avrättsningsplatsen vid Galgbacken i Uppsala, skifteskarta från 1849-50

Jag har äntligen hittat skifteskartan från 1849-50 som jag nämnde i mitt tidigare inlägg om Galgbacken i Uppsala. Efter ett envist letande i den över 800 sidor långa dokumentationen som tillhör kartan så hittade jag texten ”1710 Dito, Justitia-plats”. Detta gör att vi kan peka ut avrättningsplatsen och jag har markerat området med en gul pil (se bilden).

På skifteskartan från 1849-50 ligger avrättningsplatsen mellan åsbackarna och inte på den södra kullen, Galgbacken, som den verkar göra på kartan från 1699. Nu är väl det inte så anmärkningsvärt om man under åren har flyttat runt avrättningsplatsen. Det skiljer ju 150 år mellan kartorna och det har säkert skett flera förändringar här eftersom området har används som grustag.

I Riksantikvarieämbetets databas finns det ett område som ligger lite väster om Domarringens skola och som passar bra överens med 1800-talets galgbacke. ”Område med gropar – vid grustäkt kvarlämnade partier”, RAÄ-nummer Uppsala 32:2. Det låter som något jag ska åka ut och titta på när snön har försvunnit.

Galgbacken på Google Maps.