Läby vad

Skylt Läbyvad hållplats
Läbyvad hållplats vid den nerlagda järnvägen mellan Uppsala och Enköping.

Historien är följande, 1521 är Gustav Vasa på flykt undan ärkebiskop Gustav Trolles soldater. De blir upphunna vid något som kallas Läby stenvad väster om Uppsala och i sina försök att undkomma råkar Gustav Vasa ramlar av hästen och ner i vattnet. Kungens män vänder om och skyddar honom medan han tar sig upp igen och kan rida vidare.

På 1800-talet när det fanns en nationalromantisk strömning i landet så ville man hedra denna händelse. Man antog att vadet låg längs med landsvägen och en minnessten restes 1835 vid Läbybron med texten ”Fosterländsk mannamod räddade här Gustaf Ericsson Wasa under striden för fäderneslandet i juni månad år 1521”. Det är bara ett problem, stenen sattes upp på fel plats.

Läbybron med minnessten
Läbybron med den felaktigt placerade minnesstenen.

Länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet pekar ut en annan plats för händelsen. När man dikade ut fälten söder om Läby kyrka på 1860-talet upptäckte man ett gammalt stenvad (vad 1). Vadet består av en 70 meter lång stenlagd sträcka över fältet som också antas vara en del av den gamla Eriksgatan. Två runstenar har hittats här och den ena står kvar med texten ” Jarl och Karl och Igulbjörn lät resa dessa stenar och göra denna bro efter Jovur sin fader”.

Runsten och stenvadet söder om Läby kyrka
En tidig vårmorgon vid den så kallade ”runstensbron”.

Nu stannar det inte här för det finns ytterligare ett stenlagt vad några hundra meter österut (vad 2). Det ligger precis nordost om Vadbackahögen (tidigare Vabackahögen) och vissa menar att detta mycket väl kan vara Läby vad. Enligt Riksantikvarieämbetets Fornsök så skall denna plats vara märkt som Läby vad på en karta från 1630-talet. Tyvärr har jag inte hittat kartan man refererar till. Det är antagligen svårt att avgöra vilket av de två vaden som är det rätta så vi får nog leva i ovisshet.

Karta över stenvad vid Hågaån

Det som är lite lustigt är att trots att dessa uppgifter har varit kända i över hundra år fortsätter man att koppla händelsen till fel plats. Just nu står det fel i Wikipedia och i somras hittade jag en nyutgiven guidebok med samma fel. Att jag startade inlägget med en skylt på Läbyvad hpl är att jag har läst att även den har fått sitt namn på grund av denna miss. Det är nog dags att sätta upp en informationsskylt vid minnesstenen så vi slipper se detta upprepas.

Länk till Läby vad på Google Maps.

Uppsalaåsen eller Uppsalas åsar

När man snurrar runt i Uppsala och läser mycket om staden, så inser man att den så kallade Uppsalaåsen består av en uppsjö av kullar och höjder med olika namn. Det kan till och med bli lite förvirrande och det slutade med att jag gjorde en lista för några år sedan. Nu har jag förfinat den med några kartor för att göra det lite mer lättförståeligt.

Vi börjar i norr med Högåsen som ligger strax söder om Gamla Uppsala. Därefter kommer Tunåsen med sina infiltrationsdammar. Här pumpar man upp vatten för att öka mängden grundvatten när det är torrt. Nästa ås är Röboåsen som mer eller mindre har försvunnit eftersom den under lång tid använts som grustag. Den kan ibland ritas ut som två kullar där den norra kallas Sanda och den södra Röbo. Söder om Röboåsen hittar vi Lötenkullen som jag faktiskt inte vet om den skall räknas som en egen ås. I en inventering sätter man likhetstecken mellan Lötenkullen och Tallbacken som är norra delen av Galgbacken. Jag har dessutom sett det motsatta där den fått tillhöra Röboåsen. Jag valde att märka ut den som en enskild åskulle bara för att slippa förvirringen. Slutligen har vi då Galgbacken som också kan se lite olika ut. Numera märks den södra delen ut som Galgbacken men på äldre kartor brukar hela området som jag ringat in kallas för Galgbacken.

Högåsen, Tunåsen, Röboåsen, Lötenkullen, Galgbacken

I de centrala delarna av Uppsala har vi först Domberget med Domkyrkan och sedan Kasåsen med slottet. Att den kallas Kasåsen skall bero på att det för länge sedan fanns en vårdkase uppe på höjden. Söder om Kasåsen ligger Kronåsen med Sten Sturemonumentet. Denna ås sträcker sig idag från Akademiska sjukhuset och ner till Geijersdalen. Tidigare började den några hundra meter norrut men har i stora dela grävts bort.

Domberget, kasåsen, Kronåsen

Söder om Uppsala finns det två stora åsryggar, Ultunaåsen och Sunnerstaåsen. Jag kan även berätta att när man går lite tillbaka i tiden så kallades området söder om slottet och ner till Ultuna för Kronparken Åsen. Detta namn hittar man i många äldre kartor istället för dem vi känner idag.

Ultunaåsen, Sunnerstaåsen

Förutom dessa stora åsryggar finns det en hel del mindre kullar längs åsen som till exempel är den lilla höjden norr om Ultuna källa som kallas Kaninholmen och så självklart Liljekonvaljeholmen. Jag hoppas att jag fått det mesta rätt men om ni känner till fler delar av åsen får ni gärna skriva en kommentar.

Är kiosken på väg att försvinna?

Kiosker vid Svartbäcksgatan och S:t JohannesgatanKiosker vid Musikvägen och Ringgatan

Det verkar som kiosken som vi minns den är på väg bort och då menar jag den lilla kvartersnära byggnaden som levererade kvällstidningar och smågodis. Jag kan konstatera att de sakta men säkert minskar i antal och några nya hittar man inte ute i de nya bostadsområdena. Här har jag försökt fotografera några av dem och det ser ut som om de flesta är kvarlevor från 60- och 70-talet.

Frågan är om byggnaderna är värda att bevara eller om de kan rivas när verksamheten inte bär sig längre. Gamla bensinmackar brukar få uppmärksamhet men jag undrar om det någonsin kommer att startas någon ”kioskens vänner” här i Uppsala. Mig veterligen finns det bara en kiosk som har k-märkts och det är Sippans kiosk på Odenplan. Uppsalas kiosker är inte lika intressanta men kanske har de ett värde som minnesmärken över denna epok.

Jag som är uppväxt med kiosken tycker att det vore tråkigt om alla försvann. De väcker många glada minnen om femöreskolor och tablettaskar och om föräldrar som måste ut och handla kvällstidningen på julaftonskvällen.

Broar över Fyrisån, Strandängsspången

Strandängsspången över Fyrisån

Strandängsspången har fått sitt namn efter den lilla trekantiga parken Strandängen som ligger norr om järnvägen på åns östra sida. Bron lyftes på plats den 15 mars i år och öppnades för allmänheter den 23 juni. Namnet fastställdes av namngivningsnämnden den 24 augusti 2010.

Det finns inte mycket att skriva om denna bro förutom att räkna upp ovanstående fakta. Jag läste lite om brons placering innan den kom på plats och då oroade man sig för att det skulle ske olyckor med den korsande trafiken på åns östra sida. Nu när bron är på plats verkar detta inte vara ett problem. Bron viker av direkt mot norr och ner för en lite ramp innan man ansluter till den korsande cykelvägen. Här blir det inga farter och jag tror att olycksrisken är liten.

Denna bro finns ännu inte på någon karta men jag kommer att uppdatera inlägget med en länk när den dyker upp

Detta är inlägg 30 i serien om broar över Fyrisån.

Broar över Fyrisån, Idunspången

den gröna Idunspången vid Fyrisvall

Idunspången har fått sitt namn efter kvarteret Idun på åns östra sida. Den lyftes på plats den 11 mars i år och öppnades för allmänheten den 23 juni. Namnet fastställdes av namngivningsnämnden den 24 augusti 2010.

Det mest kontroversiella med denna bro är väl ändå färgen. Den limegröna färgen skall vara anpassad till färgskalan på balkongerna i det nya bostadsområdet på Fyrisvallen. Personligen tycker jag det är trevligt och det lyfter den annars ganska tråkiga stålkonstruktionen. Uppsala har inte så mycket färglada byggnader och då kan man utan tvekan tillåta sig en klick här och där utan att det blir tivoli av det hela. En annan sak som skiljer ut bron är att den är bredare på mitten. Jag har inte lyckats lista ut om det bara är en designgrej eller om det finns någon djupare tanke bakom utformningen.

Balkoner på de nya husen vid Fyrisvall

En mycket debatterad sak är den strand man byggt alldeles bredvid bron och som inte är en strand. Kommunen säger att det bara liknar en strand och rekommenderar ingen att bada där. Nu verkar folk inte bry sig om att det är en låtsasstrand utan tycker det är trevligt med en strand och badar där ändå. Ni ser den på den översta bilden.

Slutligen vill jag visa en bild från dagen efter brolyftet. Tyvärr kunde jag inte vara på plats när det hände men så är det ibland.

Idunspangen håller på att monteras

Bron är så pass ny att de inte finns med på någon karta. Jag uppdaterar inlägget med en länk när det den dyker upp.

Detta är inlägg 29 i serien om broar över Fyrisån.

Svamprapport från norra Lunsen. 22 aug 2010

brun flugsvamp

Efter ett par timmars vandring i Lunsen kan jag meddela att kantarellerna inte är riktigt klara. Den finns där men de är inte än större än någon centimeter. En annan favorit är den gulröda trumpetsvampen. Även den är för liten för att plockas men det ser ut att kunna bli en hel del i år. Vi får helt enkelt göra ett nytt försök nästa vecka.

Hittar man inga kantareller så får man njuta av vandringen och försöka fotografera de andra svamparna. Jag tror att det jag lyckats avbilda är en brun flugsvamp. Inte ätlig men vacker.

Moln moln moln

Vetefält med stort regnmoln

Det blir onekligen lite tomt här på bloggen när man inte har varit ute på några utflykter. Jag har visserligen ett antal poster på gång och igår gjorde jag ett tappert försök att slutföra några texter. Det blev inte så mycket av det för jag satt mest och funderade på moln.

Moln har oftast betytt något negativ för mig och de har förstört många dagar på stranden och planerade utflykter. När jag började segla så blev det mera allvar och molnen är något man alltid håller ett öga på. Seglingen har dessutom gjort att jag faktiskt tittar på moln och inte bara registrerar rådande väderlek. Det är i och för sig inget negativt för man får se många roliga och vackra scenerier.

Det som är nytt är att jag har börjat gilla moln och vissa dagar välkomnar jag dem. Skall man bada eller segla så kan molnen hålla sig borta men skall jag ut och fotografera kan jag till och med bli besviken ifall de inte är där. De ger det där lilla extra och en klarblå himmel kan faktiskt vara precis lika tråkig som en gråmulen.

Fyrisån, högt och lågt

När jag bläddrade bland mina bilder insåg jag att jag kunde göra en lite jämförelse av vattenståndet i Fyrisån. Bilderna på vårfloden är tagna i april i år och de andra för ungefär tre veckor sedan. Enligt statistiken på Fyrisåns webbplats har jag har lyckats ganska bra med att pricka in de högsta och lägsta nivåerna.

På bilderna med högt vattenstånd är nivån runt 95 centimeter över Islandsfallets tröskel och det är bara 10 centimeter under toppnoteringen i år. På dem med lågt vatten är nivån 15 centimeter över tröskeln vilket är precis innan regnen började här i Uppsala. Rekordet är 140 centimeter 1898 och tittar man på bilderna kan man misstänka att en del av stränderna skulle få följa med ut i Ekoln om det hände igen.

Högt vatten i Fyrisån nedanför StadsträdgårdenLågt vatten i Fyrisån nedanför Stadsträdgården

Asptrappan vid Islandsfallet. Här ser man tydligt att det är lite mer fart på vattnet under vårfloden.

Högt och lågt vatten vid fisktrappan nedanför Islandsfallet

Första kantarellerna

Närbild på kantareller, Lunsen

Igår gjordes det första försöket att plocka lite kantareller i Lunsen. Det är fortfarande lite för tidigt för att det skall bli några mängder men gårdagens fångst räckte i alla fall till några fantastiska smörgåsar. Man får väl se det som en övning för det krävs normalt några fynd innan radarn är i full gång. Trots att det inte finns så mycket svamp är det trevligt att vara ute så här tidigt på säsongen. Marken har ännu inte hunnit bli täckt av gula löv så ser du något som liknar en kantarell så är det oftast det också.