Balkongen på Carolina Rediviva

Carolina Rediviva

Nu så här före sista april, eller valborg som fler och fler säger även här i Uppsala, tyckte jag det här inlägget skulle passa perfekt. Ni har säkert sett Uppsala universitets rektor stå här uppe på balkongen på Carolina Rediviva under valborgsmässoaftonen. Klockan tre viftar han med sin studentmössa för den traditionella mösspåtagningen och alla viftar tillbaka med sina innan de sätter dem på huvudet och rusar ned för backen.

balkongen på Carolina RedivivaVy från balkongen på Carolina Rediviva

Förra året fick jag tillfälle att kliva ut på balkongen. Jag är normalt inte höjdrädd och den här balkongen är inte speciellt hög, ändå kom det där suget i magen tillbaka. Det syns inte så bra på bilden men golvet lutar kraftigt ned mot räcket och det känns hela tiden som om man skall falla. Utsikten är strålande och det är säkert mäktigt att stå här på sista april och se ut över alla människor som samlats här. Trots det misstänker jag att även rektorn önskade att han kunde linda sina tår runt någon planka i golvet.

Hagalund eller Stora Fördärvet

Hagalund eller Stora Fördärvet 1860Karta Uppsala och Hagalund 1882

Gamla bilder är fantastiska och nu hittade jag ytterligare en som jag bara måste visa. Här ser ni utvärdshuset Hagalund, Lambys (efter källarmästare Lamby) eller ”Fördärvet” som den också kallades. Kärt barn har många namn. Krogen låg nere vid ån i änden av Strandbodgatan och var ursprungligen en gammal tullstuga. 1826 köpte en pastejbagare vid namn Per B Schucani huset och startade en servering och en kägelbana.Hagalund eller Fördärvet Ni hittar den nere till vänster på kartan från 1882 (pilen).

När Strömparterrens schweizeri, dagens Flustret, uppförs i början på 1840-talet får den namnet ”Lilla Fördärvet”. Värdshuset i Hagalund börjar då kallas ”Stora Fördärvet” vilket säkert är mer känt. I slutet av 1800-talet rivs etablissemanget och en ny tullkammare byggs på tomten. Även denna är borta idag.

Det är lustigt hur starkt förankrade dessa öknamn eller smeknamn var i Uppsala. Man hittar dem till och med i gamla kartor över staden.

Svartvita fotot: Per Hanselli, ungefär 1860

Snöhögen på Kungsängen, april

Snöhögen på Kungsängen, aprilSnöhögen på Kungsängen, april

Jag höll på att missa detta. Det är lite för lång tid mellan gångerna för att jag riktigt skall ha det i huvudet. Nu passade jag på och tog några bilder i tisdags när jag var på väg till bilbesiktningen.

Snöhögen har minskat men mindre än vad jag hade trott. Nu ser den mest ut som en stor skräpig sandhög. Jag undrar om sanden hjälper till att skydda snön eller om den mörka färgen ökar värmen och avsmältningen? En annan sak man kan undra över är vilket är värst för en snöhögs överlevnad, strålande sol eller ihållande regn? Det tål ju att fundera på :)

Khumbu glacier

Likheterna är dock slående med Khumbuglaciären nedanför Mount Everest, storleken borträknad :)  Den är dock täckt av morän istället för den kommunala sanden som följde med lastbilarna ut på ängen. Bilden tog jag för ett antal år sedan när jag var där och fjällvandrade.

Strandbodgatan

Strandbodgatan 1901, kollagret

När jag letade runt efter information om Strandbodkilen så hittade jag ovanstående bild från 1901. Den visar några av bodarna som faktiskt gett Strandbodgatan sitt namn. Jag tycker det är fantastiskt kul när man hittar en bild som denna. Plötsligt blir ett gatunamn något mer än en text på en skylt. Det känns som om man blivit kompis med gatan på något sätt :)

Bodarna låg nere vid hamnen och här förvarade stadens köpmän de varor som skeppades hit på Fyrisån. Den stora tegelbyggnaden till vänster är Uppsala gasverks kollager. Jag vet inte när den uppfördes men på denna tomt fanns det ytterligare en hel del bodar och skjul.

Strandbodgatan 1882Strandbodarne 1702

Den översta kartan är från 1882 och här ser ni bodarna och värdshuset vid Hagalund. Den nedre kartan är  från 1702. Området med ”Strandbodarne” som de kallas i kartan låg utanför det gamla stadsdiket och mer i höjd med Hamnesplanaden. Jag misstänker att de fick maka sig söderut när staden växte.

Korsningen Strandbodgatan och Östra Ågatan 2011

Idag är platsen väldigt anonym. Till höger ett tråkigt kontorshus och till vänster där gasverket låg hittar vi Lanstyrelsen och Skatteverket. Ingen upplyftande syn. Jag noterar också att kvarteret Munin verka ha fått flytta på sig om man jämför med kartan från 1882. Hela kvarteret med Länstyrelsen verkar heta Hugin och kv Munin har hamnat söder om Strandbodgatan. Undra när det skedde? Nåja, inget jag kommer att ligga sömnlös över för jag är så glad över bilden på bodarna.

Svartvita bilden: Alfred Dahlgren 1901-1902

Häradsvägen över Rosendalsfältet

Kartor från 1952 och 1859-63 som visar häradsvägen över rosendalsfältet
Kartor från 1952 och 1859-63. Jag har ringat in platsen för det nya bostadsområdet.

Jag har suttit och läst detaljplanen till det nya bostadsområdet vid Rosendalsfältet. Nu måste jag ge en känga åt dem som gjort den arkeologiska undersökningen Jag tycker man har missat en mycket viktig sak. De nämner två gamla boplatser men det ser inte det helt uppenbara. Om de bara hade orkade titta på en äldre karta över området hade de sett att cykelvägen som passerar genom området är den gamla häradsvägen mot Malma och Vårdsätra. Eftersom detta är en viktig del av vår kulturmiljö kunde den åtminstone fått ett omnämnande.

Jag måste säga att jag tycker det är jättebra att man bygger nytt. Vi behöver bostäder och dessa kommer säkert att bli jättefina. Problemet är när man brister i förarbetet. Vi har väldigt få gamla vägar kvar i Uppsala som fortfarande har sin ursprungliga sträckning och det hade varit kul om denna hade fått behålla sin. Nu gör man inte speciellt stora förändringar men det hade varit bättre om man gjort det utifrån rätt förutsättningar. Cykelstråket hade kanske kunnat fått en annan utforminig och den enkla stenbron hade kanske kunnat framhävas.

Uppdatering: Glömde bort att nämna Kronbäcken som går genom området. Bäcken går från Kåbo Golfbana och mynnar ut i Fyrisån vid Övre föret. Jag har inte sett något om hur man tänkt göra med detta vatten även om det antagligen inte rinner speciellt mycket här sommartid.

Rosendals gård UppsalaCyckelväg över RosendalsfältetCyckelväg över Rosendalsfältet, upplag av stockar

Den gamla sträckningen börjar vid Vårdsätravägen och passerar den vackra Rosendals gård och det mindre vackra Blomsterlandet. Därifrån går den tidigare häradsvägen i en båge mot Rosendalsskolan och brandstationen. Efter Rosendalsvägen följer den skogsbrynet längs med Kronparken en bit innan den delar sig. En äldre del fortsätter mot norr och grindstugan och den andra österut mot Dag Hammarskjölds väg. Jag har sett någon karta över området där vägarna var tydligt utritade men självklart hittar jag den inte. Utan att ta gift på det är jag ganska säker på att vägen fanns innan Dag Hammarskjölds väg började byggas i mitten på 1600-talet. Tänk på det när ni är ute och går här i vårsolen…

Länk till detaljplanen.

Broar över Fyrisån, Luthagsbron

Luthagsbron med polishuset i bakgrundenBuss passerar över Luthagsbron

Luthagsbron uppfördes 1973 i samband med att man byggde etapp två av Luthagsleden. Det fanns faktiskt planer på en bro redan på 1940-talet och flera förslag togs fram. Tydligen fastnade man i vad som verkar ha varit en klassisk långbänk och inget hände. Planerna realiserades först när man började bygga trafikleden Enköpingsvägen – Råbyvägen. Arkitektoniskt kan man väl säga att bron är ett klassiskt exempel riktigt tråkig betongbro. Det är en rambalksbro med åtta pelare och spännvidden 32 meter.

Stadskarta från 1970

När jag skulle skriva om bron så slog det mig hur ny den är i jämförelse med de andra broarna i staden. På en karta från 1970 ser ni hur det såg ut innan bron kom på plats (Luthagsesplanaden har jag kladdat rosa på). Jag misstänker att sträckan över Haglunds bro var väldigt trafikerad innan denna bro kom på plats.

På senare år har man försökt göra något åt den tråkiga betongen. I slutet av 1980-talet och ytterligare en gång i slutet på 1990-talet försökte man liva upp väggarna i cykeltunnlarna genom att låta några graffitikonstnärer måla väggarna. Tyvärr förstördes målningarna vilket jag tycker är synd. Jag avskyr vanligt klotter men när det görs ordenligt (och lagligt) kan dessa ”masterpices” vara riktigt snygga.

tunnlarna under Luthagsbron med mosaik och träpanel

2010 lät man elever från landskapsarkitektprogrammet klä den västra tunneln i mosaik. Projektet kallades ”Ringar på vattnet” och jag tycker det blev superfint. Infarten till den östra tunneln har man klätt in i trä vilket gör betongen lite mjukare så det kanske finns hopp för detta betongmonster.

Jag måste ta upp en sak om byggåret. Om ni går ut och söker på detta kommer ni hitta lite olika årtal nämligen 1973, 1974 och 1977. Det som förvirrar är att man blandar ihop när något byggs och när det invigs. Luthagsleden byggdes i tre etapper. Den andra etappen med bron, Kyrkogårdsgatan – Kungsgatan, byggs mellan åren 1972-1974 och invigs antagligen 1974. Hela Luthagsleden fram till Väderkvarnsgatan invigs 1977. Det årtalet jag tagit fasta på är 1973 som står som byggår i Trafikverkets databas BaTMan. Jag antar att det är året då bron faktiskt uppförs.

Bron på Google Maps

Detta är inlägg 33 i serien om broar över Fyrisån.

Filkörning i ”Tysta svängen”, Strandbodkilen

beskrivning på hur man skall köra genom rondellen vid strandbodkilen från 1950-talet

1 januari 1952 blev det fastslaget i lag att man skulle tillämpa filkörning på våra gator. Många städer hade redan anammat idén men i Uppsala hade myndigheterna inte tyckt att vi var riktigt mogna. Nu blev körskolorna tvungna att lära ut detta och det blev även en del i uppkörningen. Ovanstående pedagogiska bild visar hur detta skulle göras i vad som i folkmun kallades ”Tysta svängen”. Man kan ju undra hur många gator i Uppsala som faktiskt lämpade sig för filkörning vid den här tiden? Strandbodkilen var tydligen en av dem.

Rondellen vid strandbodkilen 1950

Stranbodkilen 1950, När man ser bilden är det lätt att att förstå vad namnändelsen ”kilen” kommer ifrån. Idag är det en vanlig korsning här men jag misstänker att även dagen trafikanter hade haft lite problem med denna rondell.

korsningen vid Strandbodkilen

Namnet ”Tysta svängen” har dock inget med trafik att gör. Det kommer från ägaren till en byggfirma, Kalle Johansson AB, som uppförde flera av husen runt Strandbodkilen. Denne Kalle gick under namnet ”Tysta Kalle”, ett namn han fått under sin korta period som fackföreningsordförande. Han hade upprepade gånger tystat medlemmar att tala under mötena vilket antagligen inte var speciellt uppskattat. Nu var detta på 30- 40-talet så man undrar om någon faktiskt kommer ihåg detta namn på korsningen?

Svartvita fotografiet: Oskar Bladh, 1950. Bilden beskuren

Vaccinfabriken på Östunagatan, Boländerna

Vaccinfabriken på Östunagatanbaksidan på vaccinfabriken på Östunagatan

Längs med Östunagatan, bakom bryggeriet Holmen och Bil 3:an, ligger ett hus som ser ut som om det är på väg att rivas. Jag är inte helt säker på att man faktiskt skall riva det men det kändes ändå som det var läge att börja rota lite. Det visade sig att byggnaden hade en väldigt brokig historia. Jag hade önskat att jag hade kommit närmare huset för det brukar alltid finnas små kul saker att fotografera i gamla industribyggnader. Denna gång gick det inte för området är omgärdat av ett högt staket.

Byggnaden mot gatan uppfördes 1939  åt Uppsala läns hushållningssälskap, TBC-avdelningen. Här startade man en vaccinfabrik åt jordbruket. Arkitekten var en herre vid namn Olov Stylin. 1944 bygger man ett hisstorn på gårdssidan på fabriken.

1954 tar Riksglass över fabriken och man uppför då gavelbyggnaden till vänster om hisstornet (nedre bilden). Det framgår inte om man faktiskt tillverkar glass här eller om det bara fungerade som ett lager. Några år senare inrättas ett livsmedelslager i en del av byggnaden.

På 1980-talet fanns här kontor och kurslokaler och i gavelbyggnaden huserade en karateklubb. Det som saknas på mina bilder är en funkisgavel med runda hörn som stod framför hisstornet. Den uppfördes som kontor 1955 men är tydligen redan riven.

Den gula baracken på tomten som ni ser delar av uppfördes 1959 och byggdes om 1970. Det som är intressant är att på samma plats låg en barack som tillhörde Svenska Gummiforskningslaboratoriet. Den den skall ha funnits här redan 1944, under slutet av andra världskriget. Man hade länge försökt tillverka syntetiskt gummi eftersom vanligt gummi var en bristvara under kriget. Nu har jag ingen aning om denna lokal var en del i denna forskning men det var vår kände Uppsalaprofessor och nobelpristagare Theodor Svedberg gick i spetsen för denna verksamhet.

Ja vad säger ni? Med lite bakgrundsfakta tycker jag att det anonyma huset blev betydligt intressantare…

Huset på Google maps.

Snöhögen på Kungsängen, mars

bild på snöhögen på Kungsängen från söder, marsbild på snöhögen på Kungsängen från öster, mars

Som ni ser har inte mycket hänt på snöhögsfronten. Den ser likadan ut som när jag var här för en månad sedan. Möjligtvis är den skitigare eller rättare sagt sanden som följde med snön har börjar samlas på ytan. Eftersom jag är vuxen och tycker att det är fjantigt att klättra omkring på snöhögar så offrade jag mig för att ni skall få se på utsikten ;)  Haha, i samma ögonblick som jag bestämde mig för att fota snöhögen visste jag att det inte fanns något som kunde stoppa mig.

Vy norrut mot Uppsala från snöhögen på KungsängenVy österut mot Uppsala från snöhögen på Kungsängen

Utsikten var riktigt bra men det var skräpigt där uppe. Jag misstänker att det blir värre, det som göms i snö…