Sandvikskällan i norra Ulleråker

Sandvikskällan eller Brännerikällan som den också har kallats låg i Ulleråker strax söder om Kap och Kungsängsleden. Jag började läsa om källan efter att jag hitta några inspirerande bilder. Låt oss återkomma till dem för först vill jag visa de kartor som beskriver området och källan.

Sandvikskällan 1635-1636 med två utlopp
Sandvikskällan 1635-36. Källan är markerad som ruddamm dvs. en fiskodling. Källan har två utlopp i Fyrisån.

Sandvikskällan 1732
Sandvikskällan 1732. Ruddammen är borta och källan har återfått sitt naturliga flöde.

Sandvikskällan 1788. Bränneriet är på plats och man har byggt en damm igen
Sandvikskällan 1788. Bränneriet är på plats och man har byggt en damm igen. Vattnet driver en kvarn med ett par stenar.

På karta från 1635-36 är källan markerad som ”Rudedam”. Rudan odlades under lång tid i Sverige som matfisk och namnet ruddamm finns belagt sedan 1300-talet. Hur länge man odlat fisk vid Sandvikskällan är dock oklart. Källan ser ut att ha två utlopp i Fyrisån på denna karta.

Det nämns också att det skulle ha funnits ett pappersbruk vid källan mellan åren 1614 till 1621. Det är väldigt spännande då det borde ha varit en tidig försöksanläggning om man läser denna post om Uppsalas första industriområde (sidan borttagen). Sammanfattning: Man menar att vid Akademikvarnen vid S:t Eriks torg fanns en papperskvarn på 1600-talet som får representera svensk pappersindustris födelse.

På kartan från 1735 är dammen raserad och vattnet har fått tillbaka en del av sitt naturliga flöde.

1777 slog man upp portarna till bränneriet och det var källan som var orsaken att man placerade tillverkningen här ute. Rent vatten bör ha varit en bra början till en god sup. Man har återskapat dammen och vid källans utlopp fanns det en liten kvarn. Enligt handlingar från Vetenskapsakademien 1809 skall det ha varit en mjölkvarn som otroligt nog kunde köras året om. Det säger lite om den mängd vatten som bubblade upp här. En uppgift jag har nämner 1300 liter i minuten vilket inte är så dåligt. Ytterligare en bidragande orsak till att kvarnen kunde köras vintertid var säkert vattentemperaturen. Enligt Vetenskapsakademien skall källan haft en temperatur på 6-7 grader vilket antagligen hindrade den från att frysa likt Ultuna källa.

Sandvikskällan 1853. Hospitalet har flyttat ut till det gamla bränneriet.
Sandvikskällan 1853. Hospitalet har flyttat ut till det gamla bränneriet.

Sandvikskällan 1910. Norra delen av Ulleråkers sjukhus med en fantastisk parkanläggning.
Sandvikskällan 1910. Norra delen av Ulleråkers sjukhus med en fantastisk parkanläggning.

1808 lägger man ned bryggeriet och 1811 flyttar stadens hospital in i lokalerna. Något senare delar man upp verksamheten och lasarettet flyttar ut och blir Akademiska sjukhuset. Den psykiatriskt vården blir kvar och är början till Ulleråkers sjukhus.

Om ni förundras av den stora parken så hade den flera användningsområden. Trädgårdsarbete var en del av patienternas behandling samtidigt som den gjorde sjukhuset till stor del självförsörjande. Mycket av det som odlades här såldes också till staden vilket gjorde att sjukhuset drog in en hel del pengar.

Sandvikskällan 1892. Dammen med pumphuset i fonden.
Sandvikskällan 1892. Bilden tagen från väster mot dammen och pumphuset. Foto: Alfred Dahlgren

Parken 1892. Pumhuset till vänster och lassarettet i fonden.
Parken 1892. Sandvikskällan ligger bakom växthuset och träden till höger i bild. Foto: Alfred Dahlgren

Det är ovanstående bilder som inspirerade till detta inlägg. Jag misstänker att det var en vacker park och det skulle ha varit spännande att få vandra runt i den. Dammen kallades för övrigt för Svandammen, det vill säga samma namn som dammen vid Stadsträdgårdens entré.

Huset i fonden på den nedre bilden uppfördes som bostadshus av bryggeriet 1776 och står kvar än idag. Byggnaden som står där det tidigare funnits en kvarn är ett pumphus.

Den igenfyllda och igenväxta källan från väster.
Bild tagen från väster mot den igenfyllda Sandvikskällan.

Parken från öster med bränneribyggnaden i fonden
Bild tagen från öster mot den gamla bryggeribyggnaden.

Träd i rad inne bland snåren. Rester av den gamla parken.
Träden står på rad inne bland snåren.

Idag är området ingen angenäm syn. Dammen fylldes igen på 1970-talet efter att källans åder hade skadats och vattnet sinat. Enligt uppgift skall den gamla stenläggningen runt dammen finnas kvar under fyllnadsmassorna. Den södra och östra delen av  parken har man dessutom lämnat åt sitt öde. Om man ändå trotsar det meterhöga ogräset och ger sig in bland snåren kan man faktiskt hitta rester av den gamla parken. Stora träd står i raka rader längs den gamla dammkanten.

Tänk om man kunde röja upp och återskapa dammen och parken. Som synes finns det faktisk en hel del kvar som går att rädda. Jag tycker det skulle vara ett fantastiskt lyft för området. En helt tokig ide skulle vara att göra det möjligt att bada i dammen. Den skulle antagligen bara locka tuffa vinterbadare men vattenkvalitén skulle vara på topp.

Sandvikskällan på Google Maps.

Källor: Lantmäteriet, Historia om och kring Ulleråkers sjukhus -en bildkavalkad 1999, Ulleråker sjukhus trädgård och park SLU 2005 (Stor fil, 67Mb).

OpenStreetMap, fria kartor till bloggen

Karta över Uppsala centrum från OpenStreetMap

Jag tänkte bara ge ett kort tips så här efter midsommarhelgen. Behöver ni en gratis  karta till bloggen så finns det faktisk en som ni kan använda helt fritt. Den ”dök upp” när jag satt och rensade webbläsaren på gamla länkar. Det var för övrigt lite som att städa förrådet. Jag hittade saker jag tidigare letat efter och saker jag inte visste att jag hade :)

OpenStreetMap är öppet projekt som alla kan bidra till och allt är licensierat under Creative Commons. I korta ordalag innebär det två saker för oss bloggare:

  1. Gör vad du vill med kartan men länka tillbaka till OpenStreetMap för att tala om var du hittat den. Gäller det kartbilder skall man lägga till texten ”© OpenStreetMap contributors, CC-BY-SA” på lämpligt ställe.
  2. Oavsett vad du gör med kartan, ritar, färglägger eller på annat sätt förändrar den så är resultatet du publicerar fritt för andra att använda på samma villkor.

I de flesta fall går det alldeles utmärk att länka till Google Maps om man bara vill peka ut en plats. Jag kan dock tänka mig flera situationer som det inte riktigt räcker och ni kan säkert komma på ännu fler. Många gånger vill man faktiskt ta en kartbild och trixa med den och då är det skönt att det finns ett alternativ. Det enda jag saknar är satellitbilder men man kan inte få allt.

Länk till OpenStreetMap.

Ängeln Gabriel och ängeln Mikael, Uppsala domkyrka

Ängeln Gabriel på Domkyrkans tak.Ängeln Gabriel, bild tagen från bastionen.

Det vackra ängeln uppe på taket på Uppsala domkyrka är ängeln Gabriel eller av den lokala humorn kallad ”Sankta Cementa”. Det är en av de få delar som är kvar av efter en ombyggnad man gjorde i slutet av 1800-talet. Från början fanns det faktiskt två änglar uppe på taket men den ena ”försvann”.

Uppdatering: Den ängeln Gabriel vi ser idag skall enligt wikipedia vara i koppar och inte cement. Eftersom den har fått en trevlig grön nyans är detta antagligen sant. Frågan är om den är klädd koppar eller eller helgjuten?

Uppsala Domkyrka före och efter Helgo Zettervalls renovering.
Uppsala Domkyrkan före och efter Helgo Zettervalls renovering. Foto: bild 1 Heinrich Osti, 1860-70. Bild 2 Okänd, 1893.

På 1800-talet var domkyrkan ganska sliten och behövde renoveras. Uppdraget gick till byggmästare Helgo Zettervall som hade stora visioner. Han ville göra Domkyrkan mer gotisk och gick minst sagt grundligt tillväga. Under åren 1886-1893 byggde man om tornen fullständigt och kyrkan kläddes med tinnar och torn. Han fick mycket kritik för sin renovering och den är säkert befogad i stora delar. Man glömmer dock att allt han gjorde inte var dåligt. Inne i kyrkan tog han bort många äldre och klumpigt genomförda renoveringar och byggnationer som inte var speciellt snygga.

Uppsala Domkyras tinnar och torn vittrar, 1950.
Torn och strävbågar vittrar sönder. Foto: Östlings foto 1950

Skyddstak vid entrén till Domkyrkan, 1948
Skyddstak vid entrén till Uppsala Domkyrka.  Foto: Uppsala-bild, 1948

Materialvalen var det senaste inom dåtidens byggnadskonst, det vill säga maskinslaget tegel och mängder med betong. Det visade sig att detta inte var ett så lyckat val utan ganska snart började hela kyrkan vittra sönder. Under 1930- till 1970-talet tvingades besökarna gå under ett skyddstak för att inte träffas av fallande stenar. I samma veva börjar man ett omfattande renoveringsarbete. Fram till 1944 hade man plockat ner närmare 1200 ton frostsprängt tegel och betong från kyrkan.

Ängeln Mikael stående mellan tornen, 1893
Ängeln Mikael stående ovanför den västra entrén. Foto: Okänd, 1893

Byggmästare Verner Karlsson med den nedtagna ängeln
Byggmästare Verner Karlsson med den nedtagna ängeln. Foto: Okänd.

1941 lyfte man ner ängeln Mikael för renovering. Lyftet planerades noga för man visste att den 3 ton tunga ängeln skulle falla sönder under arbetet. Den lagades minutiöst och deponerades sedan hos Tekniska Museet. Jag har försökt läsa på om detta men det verkar som om det innebar en ståplats i cementbolagets lager. Det var nog meningen att den skulle sättas upp igen men tydligen glömdes den bort.

När Skånska cementbolaget hade hundraårsjubileum beslutar de sig för att donera ängeln till S:t Pauli Mellersta Kyrkogård i Malmö. Jag förstår inte med vilken rätt man gjorde detta men där står den nu i all sin prakt.

Vad säger ni, är det dags att vi får tillbaka våran ärkeängel?

Här hittar ni en bild på den 4 meter höga ängel Mikael i Malmö.

Kommentarsstrul

Idag blev det helt knasigt. Jag skulle godkänna några kommentarer som fastnat i Akismet-filtret men råkade klicka på fel knapp. Pjoff så var de borta för evigt :(

Har ni skrivit en kommentar men inte hittar den på bloggen så skyll på mig. Ibland blir det bara så fel, förlåt.

Snöhögen på Kungsängen, juni

bild på snöhögen på Kungsängen från öster, junisnöhögen på Kungsängen, kommunen har grävt spår i högen

Ja då var det dags igen. Bilderna är från i morse men jag kunde tyvärr inte fotografera från alla vinklar. Mitt objektiv slutade helt enkelt att fungera och det gick inte ens att fokusera manuellt. Det var bara att ta det till fotoaffären och få iväg det på service. Vi får se när den kommer tillbaka och till dess får jag leva utan ett teleobjektiv. Det kan säkert vara en nyttigt utmaning.

Jag kan också meddela att snöhögsspaningen är utsatt för fusk! I förra veckan körde kommunen dit en stor grävmaskin och gjorde djupa spår i högen, antagligen för att den skulle smälta snabbare. Min teori om en ny inlandsis går ju åt pipan om det fuskas :-( Spåren syns inte så bra i den nedre bilden eftersom högen har smält i en rasande fart sedan grävningen.

Den överlever i alla fall midsommar vilket inte är så dåligt. Om kommunen slutar fuska är det det faktiskt möjligt att jag kan göra ytterligare en snöhögsspaning även om det troligtvis är den sista… Vad tror ni, klarar den fyra veckor till?

 

Uppsala portar, jakten fortsätter

stenar öster om vindbrovägen, kanske Uppsala portarsten öster om vindbrovägen med förråd i fonden

Som några säkert minns så sprang jag omkring uppe på Ultunaåsen förra sommaren och letade efter något som Olof Rudbeck kallade Uppsala Portar. Läs mer om Uppsala portar här. Nu verkar det som om det inte bara var fantasier. I boken Uppsala Kungsäng (1948) av Rutger Sernander citerar han ett stycke från en avhandling av J. A. Gyllenhaal från 1770.

I synnerhet äro 2:ne lösa graniter värde att nämna, som ligga till vänster, då man från Upsahla följer vägen som går längs efter ofvanpå åsen till Ultuna. Desse äro store som bondgårds-lador och omgifne liksom med ett ras av mindre, men likväl mycket mindre än de förstnämnde

Rutger Sernander påstår sig ha spårat upp delar av stenarna som sprängstensrester på ömse sidor om gamla Stockholmsvägen nära stranden av Övre föret. Han bör ha koll på detta efter att ha inventerat ängen i sin jakt på växter. Stockholmsvägen som han nämner heter idag Vindbrovägen. Det är en gammal vägsträckning som gick längs med ån från Ulleråker förbi Sandvik och ner till Ultuna.

Problemet är att vägen har moderniserats och breddats just här så jag var lite skeptiskt till att hitta något. Mycket riktigt finns det inga säkra spår. Den enda platsen där det ligger några stenar öster om vägen är rakt nedanför de block jag tidigare snubblade över uppe på åsen. Kanske är det stenarna Sernander talar om?

På den motsatta sidan är vägen dikad och man har byggt ett förråd i det gamla grustaget. Om de funnits något här är det borta nu. Nåja, än har jag inte gett upp. Jakten försätter i sin makliga takt.

Uppdaterat inlägg – 04062011

Jag har ju missat att berätta att jag uppdaterat ett inlägg. Förra veckan hittade jag en bild som passade perfekt till ett tidigare inlägg. Det slutade faktiskt med att jag skrev om stora delar av texten. Ni kan läsa mer här: Klockan från Prins Gustavs skola.

Centralskolan, senare kallad Prinsens skola

Samtidigt måste jag tipsa om en sajt jag hittat. Sidan heter Upplandia.se och är verkligen helt underbar för en som är intresserad av Uppsalarelaterat material. Det är ett privat initiativ som innehåller ruskigt mycket information. Förutom ren fakta finns där hundratals gamla bilder från olika delar av landskapet. Bilden som jag använt i inlägget finns faktiskt på sidan även om det är en annan utgåva. Väl värt ett besök!

Stor Ormrot i Kronparken

Stor Ormrot i Kronparken

Jag råkade se på en karta att det skulle växa Stor Ormrot i södra delen av Kronparken. Igår svängde jag förbi och tog mig en titt. I ett litet kärrparti alldeles vid Vårdsätravägen hittade jag underverken. Ni hittar platsen på denna karta vid nr 20. De växer tillsammans med lite Förgätmigej som med sina färger påminde mig om nationaldagen.

Det här är säkert ingen okända växt för trädgårdsodlaren men den är tydligen sällsynt i vilt tillstånd. Som vanligt kan jag inte motstå de små udda sakerna i Uppsala så här har ni ett foto på blomman.

Broar över Fyrisån, Eddaspången

Eddaspången från söderEddaspången sedd från Svartbäcksgatan

Eddaspången uppfördes 1889 ursprungligen på platsen för Haglunds bro, det vill säga i Skolgatans förlängning. Bron var faktiskt en kompromiss och man valde mellan två förslag. Spången och en bredare bro men bristen på kapital gjorde att man valde den förra. Enligt förslaget var dock bron flyttbar eftersom man räknade med att den inte skulle klara framtida krav.

Arbete med att flytta Eddaspången 1901Eddaspången rullas ut på Svarbäcksgatan 1901

1901 får staden en oväntad donation av kassören Anders Haglund som gör att man får råd att bygga en mer ändamålsenlig bro. Samma år flyttar man Eddaspången norrut till Odensgatan. På bilderna ovan ser ni arbetet med flytten. På den nedre svartvita bilden håller man på och rullar ut bron på Svartbäcksgatan mellan det gamla garveriet och tullstugan. Förresten hette bron inte Eddaspången före den flyttades. Namnet kommer från kvarteret Edda vid dess nuvarande placering.

Bron tillverkades av Bergsunds Mekaniska Verkstad i Stockholm till en kostnad av 8300 kronor. Den vackra nitade fackverkskonstruktionen väger runt 22 ton och är trettio meter lång. Senast bron renoverades var under vintern 2002-2003. Man lyfte av bron och pallade upp den i Fyrisparken på åns västra sida. Där jobbade sex man med att återställa den i originalskick. Till viss del användes gamla arbetsmetoder och till exempel målades den i blymönja och linoljefärg i sex lager. Jag tycker bron är fantastisk och dessutom är det en av få nitade konstruktioner vi har kvar här i Uppsala.

Färja Fyrisån tillhörande Södermanska och Törnlundska bränneriet

Uppdatering: Bilden ovan visar Fyrisån norrut med Svartbäcksgatan till höger. Svartbäcken utlopp syns längst till höger under den lilla stenbron. Det som är intressant är att man kan skönja en färja på platsen där man senare placerade Eddaspången. Skorstenarna bredvid färjan tillhör Södermanska och Törnlundska bränneriet.

Översta svartvita bilden: fotograf okänd. Den mittersta: Carl Liljefors 1901. Den nedersta: fotograf okänd, 1890-1900.

Bron på Google Maps

Detta är inlägg 34 i serien om broar över Fyrisån.