Ställverket i Kungsängen

vildvin klättrar på stålkonstruktionen över ställverketStällverket med stålhuset 2011

Jag hittade en gammal bild på ställverket som legat i min dator i åratal. Inte den bästa bilden och dessutom har jag inte en aning om vart den kommer ifrån. Nu tänkte jag ändå visa den då det var en bra jämförelsebild. Stålhuset uppfördes 2009 så det är egentligen ingen nyhet men det är alltid kul att se hur det var förr.

ställverket före 2009

Här tycker jag faktiskt att man lyckats med konststycket att dölja något så oönskat som ett enormt ställverk. Det hade varit bäst om man kunnat ta bort den helt men jag tycker denna lösning är spännande. Att klä in hela anläggningen i järnnät och sedan låta vildvin dölja den får väl ses som nytänkande.

Jag har mött några som tycker huset är fult men om man tänker på alternativen så får man nog se projektet som lyckat. Kommunen ville först bygga en 8 meter hög mur runt området. Ja ni förstår själva hur det hade sett ut.

Nu lyckades man ta bort alla luftledningar och samla allt under ett tak. Fasaden består av nät gjort av cortenstål. Hålen är lite sneda vilket gör att från vissa håll ser man igenom nätet och från andra inte. Det är också ett effektivt skydd mot klotter då maskorna är ganska stora.

Jag tror att detta kan bli bra. Vildvinet har fantastiska färger så det skall bli kul att se hur det blir när den vuxit sig större.

Klockan på centralstationen och lite namnförbistring

Nya klockan på Uppsala centralstation med den nya vapensköldenUppsala järnvägsstation med den nya klockan

Jag har ju glömt och berätta om järnvägsstationens klocka. Jag skrev ju om den strax före jul och berättade att den sett lite olika ut under åren. Nu har den nya klockan kommit på plats och den är kanonfin. De valde den svarta som var min favorit och dessutom satte de dit en som fyllde upp hela hålet. Jag var ju lite rädd att de skulle återanvända den miniklocka som satt där tidigare.

Jag har också funderat på det där med namnet. Vad skall man egentligen kalla stationen? Det finns ju en hel del att välja på. Just nu kallar man den för Uppsala resecentrum men det känns mer som ett projektnamn för själva bygget. Det finns ytterligare några saker som krånglar till det. Uppsala Östra är ju snart tillbaka med Lennakatten och dessutom verkar det som man använder olika namn beroende på om det är buss eller tåg man tänker åka med.

Uppsala Järnvägsstation
Uppsala centralstation
Uppsala central
Uppsala resecentrum
Uppsala C
Uppsala tågstation

När jag sökte på nätet så upptäckte jag att ibland vänder man på det. Det är något ägarna Jernhuset har börjat med när det gäller till exempel stationen i Stockholm. Jag vet inte om det är någon marknadsföringsgimmick men snart har vi kanske en Centralstation Uppsala?

Galgbacken i Flogsta

Vy över höghusen i Flogsta
Höghusen i Flogsta som är uppförda på den gamla galgbacken. Vy från Hågahögen.

När jag hittade namnet ”Galgbackan” i en karta över Flogsta från 1778 så blev jag självklart väldigt nyfiken. Just namn som startar med galg- brukar ju visa på att det har skipats rättvisa någonstans i närheten.

Nu har jag dålig koll på ämnet men jag har aldrig tidigare stött på några uppgifter om en galgbacke i detta område. Lite konstigt kan man tycka. Det borde vara fler än jag som tittat runt bland kartorna. De döda brukade dessutom begravas i nära anslutning till galgbacken. Här har man ju byggt en hel del men tydligen har man missat begravningsplatsen eller så dokumenterade man inte fynden?

Karta över Flogsta från 1689
Karta 1689. Under höjderna som kallas ”Gamble Galge Backan” ser vi byn Flogsta med tre kronohemman. Nere i vänstra hörnet, Hågaån.

Det äldsta belägget jag hittat är i en karta från 1689. Här heter höjden ”Gamble Galge Backan”. Eftersom man kallar den gammal får man väl anta att man slutat hänga folk här långt innan kartan ritades. Gör man sedan ett stort kliv framåt i tiden nämns området som ”Galgbacken” i skiftesbeskrivningen från 1851. Det verkar alltså som om namnet levt kvar och var vedertaget även på 1800-talet.

Dal i Galgbacken, ur handlingarna Flogsta Laga skifte 1851
387 och 399, ”Dal i Galgbacken” ur handlingarna Flogsta Laga skifte 1851.

Idag ser det ut som berget saknar ett namn vilket faktiskt förvånar mig. 12 åttavåningshus runt Sernanders väg är fullproppade med studenter. Husen började byggas 1966 så man har haft mer än 40 år på sig att hitta på något mer spännande än ”Floggan”. Nåja, nu har de något att fundera på och kanske kommer de att vråla lite högre nu när de vet att de bor på en gammal avrättningsplats. :)

Berget på Google Maps.

Tågbron över Hågaån och andra gamla nitade järnkonstruktioner i Uppsala

Tågron över Hågaån, nitad järnkonstruktion
Tågbron över Hågaån. Uppför i samband med bygget av järnvägen mellan Uppsala och Enköping UEJ.

Jag tycker att gamla nitade järnkonstruktioner är helt fantastiska. De var på modet runt förra sekelskiftet och vi Uppsalabor har faktiskt haft en hel del skapelser att gotta oss i. De senaste decennierna har man dock rensat ut ordenligt och nu känns det nästan som om de är utrotningshotade.

Skylt som säger att bron är tillverkad av Bergsunds mekaniska verkstad i Stockholm 1910
Tillverkad av Bergsunds mekaniska verkstad i Stockholm 1910.

Om jag skall försöka räkna upp vad som har försvunnit under de senaste åren så har vi plattformstaken vid resecentrum, de gamla järnvägsbroarna vid Srandbodkilen inklusive den gamla påtlådan som utgjorde Lennakattens bro. Man har dessutom bytt ut de gamla nitade fackverken mot moderna svetsade på Haglunds bro och järnvägsbron över Fyrisån.

Just nu kan jag bara komma på fem stycken som är kvar och det är på grund av mitt brointresse. Det är Eddaspången, Västgötaspången och Flottsundsbron här i Uppsala. Det finns dessutom två tågbroar längs den nedlagda järnvägen till Enköping, en ute på fältet söder om Flogsta och en vid Säva gård norr om Örsundsbro. Bilderna visar den som ligger ute på fältet söder om Flogsta.

Känner ni till några sköna nitade järnkonstruktioner i och runt Uppsala? Det skulle vara kul om det fanns fler än dessa fem.

Färgglada balkonger

Gröna och blåa balkonger på husen vid FyrisvallBalkonger med gult plexiglas vid Fyrisvallen
Balkongerna på det nybyggda husen på Fyrisvallen.

Jag vet inte om man skulle kalla det en trend men greppet att hotta upp fasaden med färgglada balkonger verkar ha slagit till i Uppsala. Personligen tycker jag det är uppfriskande och hoppas att det är ett litet steg bort från den ganska menlösa nyfunkisen som man smetat ner staden med de senaste decennierna. Det här är i och för sig ingen ny företeelse. Husen vid Årstagatan byggdes redan 2006.

Röda, blåa och gröna balkonger på huset vid Årstagatan
Hassellunden Årstagatan.

Det som är nytt är något som jag upptäckte när jag var ute och fotograferade balkongerna. Det händer något med ljuset när de koncentreras runt en innergård. Det är svårt att få det att fastna på bild men när solen lyser genom plexiglaset förvandlas balkongerna till en enorm partybelysning. Gårdarna får ett konstigt ljus som är svårt att beskriva. Inte på något sätt obehagligt utan mest bara annorlunda. Man undrar ju om det var meningen eller om arkitekten bara tyckte det var snyggt med färgat glas och ljuset kom på köpet?

balkonger med blått glas i Kungsängen
Blå balkonger på det nya huset korsningen Islandsgatan och Muningatan.

Jag tycker ni skall ta er en titt och speciellt vid Fyrisvallen eller det nya huset i Kungsängen. Hmm, det kan väl aldrig vara bra att växa upp i en lekpark där allt är blåtonat? :)

Dagvattendammen vid Kungsängen

Kylvattentornet vid Uppsala reningsverk speglar sig i dagvattendammen.
Kylvattentornet vid Uppsala reningsverk, 33 meter högt. Ett av Uppsalas mindre vackra landmärken.

Förra helgen när jag försökte se om det fanns något kvar av snöhögen passade jag på att ta en vända runt den nya dagvattendammen ute på Kungsängen. Jag skall erkänna att jag har varit lite nyfiken på det projekt sedan man startade det vintern 2009-2010.

Nu var det faktiskt inte någon överväldigande upplevelse men det har potential. För tillfället är det väldigt öde och vissa delar påminner faktiskt mer om ett vildvuxet jordupplag än ett strövområde. Man har däremot planterat en hel del växter runt dammen och det är trevligt. Personligen hade jag gärna sett ett och annat träd men man kan väl inte få allt. Om jag skall vara ärlig så vet jag faktiskt inte om man är klar eller om det skall göras mer här ute.

strandlinjen vid dagvattendammen ute på KungsängenDagvattendammen på Kungsängen med värmeverket i fonden

Det som kändes nytt var att man kunde se Uppsala med en vattenspegel framför siluetten. Möjligtvis kan det skapa några nya spännande vyer även om det inte är Uppsalas vackraste byggnader som speglar sig i vattnet. Jag hoppas dessutom att vi får ett spännande fågelliv i och runt dammen. Just det här med fåglar är dock inte min starka sida även om jag gillar att titta på dem. Om någon läser detta som har lite mer koll, skulle det vara kul om ni kunde beskriva vad man kan förväntas hitta här i framtiden.

Nu är jag övertygad att jag kommer att vandra runt här fler gånger. Bygger man dessutom ett fågeltorn i området misstänker jag att mina vänner kommer att se till att jag hamnar här. På återseende får man väl säga…

Karta över dagvattendammen på Kungsängen

Orsaken till att man över huvud taget byggde detta vattensystem är utbyggnaden i Boländerna. Allt större områden asfalteras vilket gör att det blir mer vatten att ta om hand om. Dammen skall avlasta det befintliga systemet samtidig som den renar vattnen. När hastigheten minskar kan smuts och partiklar sjunka till botten innan vattnet fortsätter ut i Fyrisån.

Snöhögen på Kungsängen, september – The End

sandhög och hjullastare
Ny hög till vänster och några små rester av den tidigare högen till höger.

Hej på er. I helgen gjorde jag en ännu en vända ut till snöhögen för att se hur den mådde. Jag kan meddela att den lyste med sin frånvaro och i stället hittade jag en hjullastare och en ny fin sandhög. Lite grus fanns kvar men det skottar man nog ihop den här veckan. Jag tror vi faktiskt kan avsluta den här spaningen med att säga att det blev 1-0 till kommunen.

Hursomhelst, det var faktiskt lite roligare att titta på en snöhög som smälter än att titta på färg som torkar :) Jag är dessutom  helt säker på att snöhögen fortfarande hade varit meterhög om inte kommunen petat i den. Kanske är det tur för annars hade den här spaningen fortsatt i evighet… Nåja, det var kul men nu är frågan vad jag skall spana in nästa gång?

Libron och Librobäcken

Libron, Börjegatan passerar över LibrobäckenLibrobäcken rinner under Libron

Bron över Librobäcken längs med Börjegatan heter numera Libron. Namnet blev officiellt den 14 september sedan mitt namnförslag godkänts av namngivningsnämnden i Uppsala.

Libron, skifteskarta från 1823 över Husby, Överby och Grängberga.
Libron, skifteskarta från 1823 över Husby, Överby och Grängberga.

Libron är ett gammalt namn och egentligen ingen nyhet. Jag skickade in förslaget eftersom jag tyckte det var synd att namnet inte användes. Det kändes också viktigt att tydliggöra kopplingen mellan Libron, Librobäcken och stadsdelen Librobäck. Det är bron som gett de senare sina namn. Nu är det väl få som svischar förbi här som överhuvudtaget märker att de passerar över en bro. Går man däremot på cykelbanan bredvid får man en närmare koppling till ån och är inte trafiken för intensiv kan man faktiskt höra den porlande bäcken.

Libron i databasen BaTMan

Dagens bro ligger nästan exakt på samma plats som den gjorde för 190 år sedan. Även vägsträckningen är densamma även om vägen gått och blivit en bred genomfartsled. Det senare gjorde faktisk att jag var lite osäker på om det fortfarande var en bro. När man tittar i Vägverkets databas BaTMan (fungerar inte i Firefox) så är den klassificerad som bro. Här hittar man faktiskt namnet Libron även om det står inom parentes. Det som skapade problem är att det står byggår 1938 vilket måste gälla en tidigare bro.

För att vara helt säker fick jag helt enkelt åka ut och mäta. Ibland när man bygger nya vägar sätter man dit rör eller några små kulvertar som inte har mycket med broar att göra. Om ni någon gång funderar på att namnge en bro kan det vara bra att veta att enligt Trafikverket måste en bro ha en minsta spännvidd på två meter. Libron visade sig ha en spännvidd på ungefär 3,5 meter.

Man hittar mycket spännande när man letar information. I namnspalten, UNT 1984-09-11, försöker Mats Wahlberg reda ut Librobäckens ursprung. Han säger att det inte finns någon tolkning av namnet men i en text från 1472 nämns ”almenavægen till Lyabro”. Denna väg tror man är Börjegatan vilket gör att ett äldre namn på bron är Lyabron. Han fortsätter med att förledet ly- kan tolkas som adjektivet ljum och kanske hette ån tidigare Lyaån, den ljumma ån. Sedan nämner han några andra exempel på hur y bytts ut till i för att slutligen slänga in en brasklapp. Förledet Lya- kan härstamma från ordet lya (djurbo) vilket gör att vi hamnar på ruta ett igen :)

Libron på Google Maps.

Broar över Fyrisån, Kvarnbron

Kvarnbron vid Kvarnholmen, Uppsala

Jippie, ytterligare ett av mina namnförslag antogs den 14 september av namngivningsnämnden i Uppsala! Nu är det officiellt att Uppsalas äldsta stenbro heter Kvarnbron.

Någon kanske tycker att det har ju bron alltid hetat. Helt korrekt, det är det vanligaste namnet man hör i samtal men även det som oftast dyker upp i olika källor. Problemet är att det ändå  blir en viss förvirring när det inte finns något officiellt namn. Allt för ofta måste bron förklaras med ”bron vid…” och så vidare. Jag tycker dessutom att bron inte får den uppmärksamhet den förtjänar. Den hamnar ständigt utanför alla uppräkningar och listor och det gäller även i mer officiella sammanhang. Troligtvis beror det på att bron inte går över hela ån och därför hamnat i skymundan. Nu hoppas jag att namnet skall ändra på detta.

skiss av Akademikvarnen och Kvarnbron från 1660-talet
Akademikvarnen 1660-talet. Det som ser ut som plockepinn till vänster om kvarnen bör vara en tidig träbro. Skiss av Erik Dahlberg.

Kart över Akademikvarnen, Kvarnholmen och Kvarnbron från 1667.
Kart över Akademikvarnen, Kvarnholmen och Kvarnbron från 1667.

Kvarnbron går mellan Akademikvarnen (Upplandsmuseet) och S:t Eriks torg. Den är uppfördes 1759 och är med det ett år äldre än Dombron. Tyvärr är uppgifterna om denna bro är nästan obefintliga. Man skall dock komma ihåg att kvarnverksamheten är väldigt gammal. Redan 1286 nämns ett kvarnverk i ett bytesbrev utfärdat av Magnus Ladulås (N. Sundquist 1959). Trots att det saknas källor kan man väl misstänka att det funnits någon form av bro på platsen, om nu inte kvarnen låg på fastlandet förstås.

Första gången själva bron nämns i någon text är i Uppsala domkyrkas räkenskaper 1497, ”prope pontem mole” – nära kvarnbron. Den äldsta bilden jag kunnat hitta är från 1660-talet och kartan ni ser är från 1667.

Kvarnbrons två slutstenar som nämner Peter Julin och Carl von Linné.
Kvarnbrons två slutstenar som nämner Peter Julin och Carl von Linné.

I mitten på 1600-talet skänker Drottning Kristina kvarnen till Universitetet. Det förklara varför vi hittar namnen på två universitetsanställda på slutstenarna istället för en landshövding som är brukligt.

Den södra bär Linnés namn, C.LINAE O EQ A.R MDCCLIX. Orsaken till att han finns på stenen är att bron uppfördes under hans rektorat.

Den norra stenen bär inskriptionen P.JVLIN A.Q 1759. Ingen verkar ha tolkad denna skrift men med lite Uppsalahistoria i bakfickan kan vi nog göra en kvalificerad gissning. Jag är ganska säker på att bokstäverna står för Peter Julin, senare adlad Julinsköld. Han var akademiräntmästare vid tiden och var den som skötte Akademiens pengar. Han var en ambitiös man, kanske lite för ambitiös. Efter hans död upptäckte man nämligen att han förskingrat stora summor från Universitetets kassa.

Kvarnbron med genomfarten och S:t Eriks grändKvarnbron, S:t Eriks källa och S:t Eriks gränd. Gouache från 1850-talet
Kvarnbron, S:t Eriks källa och S:t Eriks gränd. Gouache av okänd konstnär troligtvis från 1850-talet.

På tavlan från 1850-talet ser bron väldigt smäcker ut ifall man jämför med dagen bro. Vid den här tiden höll man på och förbättrade åmurarna och kvarnen byggdes ut för att få plats med nya siktmaskiner. Om det är dessa arbeten eller senare ombyggnationer som förändrat brons utseende kan jag dock inte svara på. Vad som man kan läsa sig till i den enda inventeringen som finns är att vägbanan vid S:t Eriks torg någon gång har höjts.

Det finns tyvärr inte så mycket mer att säga om bron och man kan väl bara hoppas att någon gräver djupare i arkiven. Just nu är jag bara väldigt glad att bron fått ett namn.

Kvarnbron på Google Maps.

Detta är inlägg 38 i serien om broar över Fyrisån.