Timrade hus i Uppsala

Rött timrat uthus som innehöll svinstia, vedbod, tvätt och toaRött timrat uthus med gröna fönsterbågar

I en tidigare diskussion på den här bloggen funderade vi på om det fanns några trähus kvar som fortfarande hade en fasad av timmer. En läsare tipsade om ovanstående byggnad vid Alsikegatan 6. Den ligger visserligen inte mitt i centrum men frågan är om vi hittar någon mer centralt byggnad?

Det som är lite spännande är att Uppsala faktiskt hade ovanligt många timrade hus på 1800-talet. Till skillnad från andra städer uppförde man många gånger husen utan att klä dem med något. Orsaken till detta är okänt men när de väl fick sin panel var det ofta i samband med reparationer. Källa: Uppsala stadsbild, Ola Ehn. Det är lite synd att detta fenomen inte återspeglas i staden idag.

Alsikegatan 6. Bostadshus för järnvägspersonal, byggt på 1800-talet

Det finns inte mycket information om denna gård men det stora huset byggdes på 1800-talet som tjänstebostad åt järnvägspersonal. Uthuset var bland annat svinstia, tvätt och vedbod. Det finns även ett mindre bostadshus i änden av gårdsplanen som uppfördes 1925. Jag försökte knacka på när jag var där men ingen var hemma. Någon som vet mer?

Tipstack Magnus G :)

Gården på Google maps.

Kommunens risigaste busskur

Uppsalas risigaste och kanske äldsta busskurbusskur med klotter

Visst är den fantastisk. Jag vet inte hur jag skall beskriva den men den är gammal, klottrad, på väg att rasa och bara så där helt underbar. Jag vet inte vad det beror på men varje gång jag passerar den blir jag glad. Den står där skönt rebellisk och visar på att man kan undkomma både myndigheters och människors neuroser om att allt måste vara perfekt.

vinpinad vägg på busskur med rester av grön färg
Det ser ut som busskuren en gång i tiden var grönmålad.

Klotter från 1970-talet i en busskur
“Anne & Karl”, fick de varandra? ”Micke 26/5-71”, jag undrar vad Micke gör nu 40 år senare?

Träet har utsatts för väder och vind så länge att den nästan kunde vara byggd av drivved. Det känns till och med som om klottret är gammalt och vid en närmare titt stämmer det faktiskt. Kurens insida är helt täckt med små meddelanden blandat med den klassiska toalettväggsromantiken. Jag hittar flera från tidigt 1970-tal men det kan säkert finnas ännu äldre. Här skulle man garanterat kunna få inspiration till en hel roman.

Kanske är den inte den vackraste busskuren i staden men åldern och charmen är det inget fel på. Man kan fråga sig om den inte borde få fornminnesstatus eller kanske en q-märkning? Tänk, skulle detta kunna bli Sveriges första busskursfornlämning? :)

Milstolpar i Uppland

Milstolpe rest av Jacob Johan Gyllenborg 1777

Jag misstänker att milstolpar eller milstenar är något som de flesta passerar utan att fundera närmare på saken. Under denna sommar och höst har jag faktiskt stannat till och tagit mig en ordentlig titt på dem. Jag fick upp ögonen för dem efter att jag hittat en bok om milstolpar på biblioteket.

Jag skall inte gå igenom hela historien om gästgiverirörelsen och dåtiden skjutssystem. För att göra en lång historia kort kan man väl säga att milstolparna var dåtidens taxameter. Initiativtagaren var faktiskt kronan som ville ha kontroll på de traktamenten och skjutspengar man betalade ut till sina tjänstemän. Allmogen var däremot inte helt övertygade om dess storhet eftersom man inte riktigt litade på vägmätningarna.

De första milstolparna var av trä och sattes upp i mitten på 1600-talet och det är först på 1700-talet det börjar bli vanligare med stolpar av sten. Egentligen var inte milstolparna speciellt viktiga. När väl en sträcka var uppmätt var de inte till någon större nytta. De senare stolpprojekten var nog mest ett sätt för landshövdingarna att göra sig odödliga.

Milstolpe reast av Theodor Ankarcrona 1751

Den äldsta milstolpen som jag fotograferat ligger strax efter Flottsund längs gamla Stockholmsvägen (väg 255) . Den står inne i skogen cirka 20 meter från den nuvarande vägen. Man får väl anta att dagens vägsträckning inte är densamma som den var på 1700-talet.

Det var landshövdingen i Stockholm, Theodor Ankarcrona, som lät tillverka dessa. 18 stycken höggs men bara 11 finns kvar idag. De är från Kolmårdens marmorbruk och huggna av en herre vid namn Olof Fristedt. De sattes upp 1751 och ersatte då ett ganska nedgånget system från 1720. Man nämner även i boken att stenarna är lite ”oartiga” eftersom de saknar kungligt monogram och krona.

Milsten Carl von Grooth 1756

Den näst äldsta stolpen är beställd av landshövdingen i Uppsala, Carl von Grooth. Just den här stenen hittade jag längs väg 288 vid Gränlund. Ute i skogen finns det en stump kvar av den ursprungliga landsvägen och här lever den ett undanskymt liv.

Von Grooths milstolpsprojekt var det största i Sverige och pågick mellan åren 1754 och 1756. Det omfattade 127  hel-, halv- och kvartmilstolpar. Innan projektet så försökte man hitta en annan sorts sten än den tidigare och även vår egen Uppsalagranit var en kandidat. Det slutade dock med att även dessa stenar tillverkades i Kolmårdsmarmor.

Man misstänker att den som designade Grooths milstenar var Jean Eric Rehn. Inga ritningar är signerade men skrivsätt och ritteknik är identisk med hans andra verk. Vid den här tiden arbetade Rehn tillsammans med Carl Hårleman och de gjorde Stockholms slott inflyttningsklart. Jag misstänker att detta var ett litet sidoprojekt för Rehn.

Den näst yngsta stenen hittar vi vid Alsike Gästgiveri lite längre söderut längs väg 255, se översta bilden. Den är också gjord i Kolmårdsmarmor och beställdes av Stockholms landshövding Jacob Johan Gyllenborg. Han valde att behålla Ankarcronas helmilsstolpar längs denna sträcka och satte upp nya halvmilsstolpar 1777. Även Gyllenborgs milstolpar misstänks vara ritade av Jean Eric Rehn.

Milsten rest av Robert von Kræmer 1850

Den yngsta stolpen är de i gjutjärn som Uppsalas landshövding Robert von Kræmer lät tillverka 1850. I mångt och mycket bytte man ut Grooths stenar utan att det var något fel på dem. För att slippa kritik valde Kræmer att betala dem med egna pengar istället för att använda häradskassorna eller kronans medel. Stolparna göts av Hellefors bruk i Södermanland.

Robert von Kræmers stolpar ser man ganska ofta längs vägarna. Just den här står uppe på en bergknalle vid Skärfälten. Jag anar att man har flyttat på den lite eftersom den står vid kanten av ett tre meter högt stup. Hade jag tagit ett steg bakåt hade jag ramlat ned på den nya landsvägen som klyver berget (väg 55).

Det som är lite lustigt med Kremers stolpar är att han i sina memoarer underblåste ett rykte att det fanns skatter gömda i fundamenten. Han berättar till exempel att en fånge en gång försökt muta sig fri med att lova silver ”gömt i milstolpar i Upland”. Detta har faktiskt resulterat i att flera av hans milstolpar har förstörs under åren. Jag får väl hoppas att det här inlägget inte startar en ny våg av skattletare.

Ställverket i Kungsängen

vildvin klättrar på stålkonstruktionen över ställverketStällverket med stålhuset 2011

Jag hittade en gammal bild på ställverket som legat i min dator i åratal. Inte den bästa bilden och dessutom har jag inte en aning om vart den kommer ifrån. Nu tänkte jag ändå visa den då det var en bra jämförelsebild. Stålhuset uppfördes 2009 så det är egentligen ingen nyhet men det är alltid kul att se hur det var förr.

ställverket före 2009

Här tycker jag faktiskt att man lyckats med konststycket att dölja något så oönskat som ett enormt ställverk. Det hade varit bäst om man kunnat ta bort den helt men jag tycker denna lösning är spännande. Att klä in hela anläggningen i järnnät och sedan låta vildvin dölja den får väl ses som nytänkande.

Jag har mött några som tycker huset är fult men om man tänker på alternativen så får man nog se projektet som lyckat. Kommunen ville först bygga en 8 meter hög mur runt området. Ja ni förstår själva hur det hade sett ut.

Nu lyckades man ta bort alla luftledningar och samla allt under ett tak. Fasaden består av nät gjort av cortenstål. Hålen är lite sneda vilket gör att från vissa håll ser man igenom nätet och från andra inte. Det är också ett effektivt skydd mot klotter då maskorna är ganska stora.

Jag tror att detta kan bli bra. Vildvinet har fantastiska färger så det skall bli kul att se hur det blir när den vuxit sig större.

Klockan på centralstationen och lite namnförbistring

Nya klockan på Uppsala centralstation med den nya vapensköldenUppsala järnvägsstation med den nya klockan

Jag har ju glömt och berätta om järnvägsstationens klocka. Jag skrev ju om den strax före jul och berättade att den sett lite olika ut under åren. Nu har den nya klockan kommit på plats och den är kanonfin. De valde den svarta som var min favorit och dessutom satte de dit en som fyllde upp hela hålet. Jag var ju lite rädd att de skulle återanvända den miniklocka som satt där tidigare.

Jag har också funderat på det där med namnet. Vad skall man egentligen kalla stationen? Det finns ju en hel del att välja på. Just nu kallar man den för Uppsala resecentrum men det känns mer som ett projektnamn för själva bygget. Det finns ytterligare några saker som krånglar till det. Uppsala Östra är ju snart tillbaka med Lennakatten och dessutom verkar det som man använder olika namn beroende på om det är buss eller tåg man tänker åka med.

Uppsala Järnvägsstation
Uppsala centralstation
Uppsala central
Uppsala resecentrum
Uppsala C
Uppsala tågstation

När jag sökte på nätet så upptäckte jag att ibland vänder man på det. Det är något ägarna Jernhuset har börjat med när det gäller till exempel stationen i Stockholm. Jag vet inte om det är någon marknadsföringsgimmick men snart har vi kanske en Centralstation Uppsala?

Galgbacken i Flogsta

Vy över höghusen i Flogsta
Höghusen i Flogsta som är uppförda på den gamla galgbacken. Vy från Hågahögen.

När jag hittade namnet ”Galgbackan” i en karta över Flogsta från 1778 så blev jag självklart väldigt nyfiken. Just namn som startar med galg- brukar ju visa på att det har skipats rättvisa någonstans i närheten.

Nu har jag dålig koll på ämnet men jag har aldrig tidigare stött på några uppgifter om en galgbacke i detta område. Lite konstigt kan man tycka. Det borde vara fler än jag som tittat runt bland kartorna. De döda brukade dessutom begravas i nära anslutning till galgbacken. Här har man ju byggt en hel del men tydligen har man missat begravningsplatsen eller så dokumenterade man inte fynden?

Karta över Flogsta från 1689
Karta 1689. Under höjderna som kallas ”Gamble Galge Backan” ser vi byn Flogsta med tre kronohemman. Nere i vänstra hörnet, Hågaån.

Det äldsta belägget jag hittat är i en karta från 1689. Här heter höjden ”Gamble Galge Backan”. Eftersom man kallar den gammal får man väl anta att man slutat hänga folk här långt innan kartan ritades. Gör man sedan ett stort kliv framåt i tiden nämns området som ”Galgbacken” i skiftesbeskrivningen från 1851. Det verkar alltså som om namnet levt kvar och var vedertaget även på 1800-talet.

Dal i Galgbacken, ur handlingarna Flogsta Laga skifte 1851
387 och 399, ”Dal i Galgbacken” ur handlingarna Flogsta Laga skifte 1851.

Idag ser det ut som berget saknar ett namn vilket faktiskt förvånar mig. 12 åttavåningshus runt Sernanders väg är fullproppade med studenter. Husen började byggas 1966 så man har haft mer än 40 år på sig att hitta på något mer spännande än ”Floggan”. Nåja, nu har de något att fundera på och kanske kommer de att vråla lite högre nu när de vet att de bor på en gammal avrättningsplats. :)

Berget på Google Maps.

Tågbron över Hågaån och andra gamla nitade järnkonstruktioner i Uppsala

Tågron över Hågaån, nitad järnkonstruktion
Tågbron över Hågaån. Uppför i samband med bygget av järnvägen mellan Uppsala och Enköping UEJ.

Jag tycker att gamla nitade järnkonstruktioner är helt fantastiska. De var på modet runt förra sekelskiftet och vi Uppsalabor har faktiskt haft en hel del skapelser att gotta oss i. De senaste decennierna har man dock rensat ut ordenligt och nu känns det nästan som om de är utrotningshotade.

Skylt som säger att bron är tillverkad av Bergsunds mekaniska verkstad i Stockholm 1910
Tillverkad av Bergsunds mekaniska verkstad i Stockholm 1910.

Om jag skall försöka räkna upp vad som har försvunnit under de senaste åren så har vi plattformstaken vid resecentrum, de gamla järnvägsbroarna vid Srandbodkilen inklusive den gamla påtlådan som utgjorde Lennakattens bro. Man har dessutom bytt ut de gamla nitade fackverken mot moderna svetsade på Haglunds bro och järnvägsbron över Fyrisån.

Just nu kan jag bara komma på fem stycken som är kvar och det är på grund av mitt brointresse. Det är Eddaspången, Västgötaspången och Flottsundsbron här i Uppsala. Det finns dessutom två tågbroar längs den nedlagda järnvägen till Enköping, en ute på fältet söder om Flogsta och en vid Säva gård norr om Örsundsbro. Bilderna visar den som ligger ute på fältet söder om Flogsta.

Känner ni till några sköna nitade järnkonstruktioner i och runt Uppsala? Det skulle vara kul om det fanns fler än dessa fem.

Färgglada balkonger

Gröna och blåa balkonger på husen vid FyrisvallBalkonger med gult plexiglas vid Fyrisvallen
Balkongerna på det nybyggda husen på Fyrisvallen.

Jag vet inte om man skulle kalla det en trend men greppet att hotta upp fasaden med färgglada balkonger verkar ha slagit till i Uppsala. Personligen tycker jag det är uppfriskande och hoppas att det är ett litet steg bort från den ganska menlösa nyfunkisen som man smetat ner staden med de senaste decennierna. Det här är i och för sig ingen ny företeelse. Husen vid Årstagatan byggdes redan 2006.

Röda, blåa och gröna balkonger på huset vid Årstagatan
Hassellunden Årstagatan.

Det som är nytt är något som jag upptäckte när jag var ute och fotograferade balkongerna. Det händer något med ljuset när de koncentreras runt en innergård. Det är svårt att få det att fastna på bild men när solen lyser genom plexiglaset förvandlas balkongerna till en enorm partybelysning. Gårdarna får ett konstigt ljus som är svårt att beskriva. Inte på något sätt obehagligt utan mest bara annorlunda. Man undrar ju om det var meningen eller om arkitekten bara tyckte det var snyggt med färgat glas och ljuset kom på köpet?

balkonger med blått glas i Kungsängen
Blå balkonger på det nya huset korsningen Islandsgatan och Muningatan.

Jag tycker ni skall ta er en titt och speciellt vid Fyrisvallen eller det nya huset i Kungsängen. Hmm, det kan väl aldrig vara bra att växa upp i en lekpark där allt är blåtonat? :)

Dagvattendammen vid Kungsängen

Kylvattentornet vid Uppsala reningsverk speglar sig i dagvattendammen.
Kylvattentornet vid Uppsala reningsverk, 33 meter högt. Ett av Uppsalas mindre vackra landmärken.

Förra helgen när jag försökte se om det fanns något kvar av snöhögen passade jag på att ta en vända runt den nya dagvattendammen ute på Kungsängen. Jag skall erkänna att jag har varit lite nyfiken på det projekt sedan man startade det vintern 2009-2010.

Nu var det faktiskt inte någon överväldigande upplevelse men det har potential. För tillfället är det väldigt öde och vissa delar påminner faktiskt mer om ett vildvuxet jordupplag än ett strövområde. Man har däremot planterat en hel del växter runt dammen och det är trevligt. Personligen hade jag gärna sett ett och annat träd men man kan väl inte få allt. Om jag skall vara ärlig så vet jag faktiskt inte om man är klar eller om det skall göras mer här ute.

strandlinjen vid dagvattendammen ute på KungsängenDagvattendammen på Kungsängen med värmeverket i fonden

Det som kändes nytt var att man kunde se Uppsala med en vattenspegel framför siluetten. Möjligtvis kan det skapa några nya spännande vyer även om det inte är Uppsalas vackraste byggnader som speglar sig i vattnet. Jag hoppas dessutom att vi får ett spännande fågelliv i och runt dammen. Just det här med fåglar är dock inte min starka sida även om jag gillar att titta på dem. Om någon läser detta som har lite mer koll, skulle det vara kul om ni kunde beskriva vad man kan förväntas hitta här i framtiden.

Nu är jag övertygad att jag kommer att vandra runt här fler gånger. Bygger man dessutom ett fågeltorn i området misstänker jag att mina vänner kommer att se till att jag hamnar här. På återseende får man väl säga…

Karta över dagvattendammen på Kungsängen

Orsaken till att man över huvud taget byggde detta vattensystem är utbyggnaden i Boländerna. Allt större områden asfalteras vilket gör att det blir mer vatten att ta om hand om. Dammen skall avlasta det befintliga systemet samtidig som den renar vattnen. När hastigheten minskar kan smuts och partiklar sjunka till botten innan vattnet fortsätter ut i Fyrisån.