Scribo — perspektiv på närmiljön

Förra inlägget handlade ju om den nya bron vid Stadsträdgården. När jag letade information om den dök det upp en del andra intressanta saker, till exempel några årtal om skeppselevator som står alldeles bredvid den planerade bron. Jag samla ju på sån här fakta och kan berätta att den uppfördes omkring 1960 och ersatte då en tidigare elevator av trä från 1914.

Uppsala hade tidigare en ganska livlig kommersiell båttrafik vilket man inte märker mycket av idag. Visserligen började den klinga av redan på 1970-talet men elevatorn användes faktiskt ända fram till 2000-talet enligt sjöfartsforumet Landgången.

Uppsala hamn med den gamla skeppselevatorn. Fotograf och årtal okänt.

Den vackra byggnaden som den är kopplad bör väl också nämnas. Det är ett gammalt sädesmagasin uppfört 1908-1913. Man förklara arkitekturen med att pilastrar och listverk utstrålar nyrenässans medan de avfasade hörnen ger ett drag av jugend. Det låter fint och ingen kan väl säga att det inte är kvarnkomplexets vackraste silo.

Uppsala hamn. Foto: Axel Sagerholm, årtal okänt.

När jag skriver om något letar jag oftast efter liknande byggnader eller händelser. Efter fler timmars grävande verkar det ändå som vår skeppselevator är ganska ensam i sitt slag, åtminstone åldersmässigt. Kanske är dags att vi tar det blåa plåttornet närmare våra hjärtan och fundera på om det inte är ett väldigt exklusivt industriminne vi har här.

PS. Det fanns en enklare spannmålstransportör vid lantmännens anläggning en bit söderut. Den revs 2008.

Ingen har väl missat att man startat bygget av den nya bron mellan Islandsgatan och Flusterpromenaden. Personligen är jag väldigt spänd på hur det kommer att bli. Det enda man sett är några enkla skisser som tidningarna har visat och jag har inte blivit imponerad. Det känns som om det kan sluta i en intetsägande stål- och betongkonstruktion lika gärna som ett nytt smycke för staden. Jag är dock fortfarande hoppfull.

Än så länge har man bara satt ut lite pinnar i ån men snart är man väl igång. Bron beräknas ju vara klar i månadsskiftet september-oktober i år. Jag skall försöka följa bygget så ni kommer garanterat få se mer av bron här på bloggen.

Troligtvis en bild på Slinkens färja. Fotograf och årtal okänt

Det finns också några spännande historiska fakta om den här platsen. Från slutet av 1800-talet och fram till mitten på 1930-talet fanns det nämligen en färja här, ”Slinkens färja”, benämnd efter den första färjkarlen. Färjan utgick från trappan ni ser till vänster i den andra bilden. Det skall dessutom finnas någon form av ögla vid trappan där man fäste den kätting som man drog sig över med. Färjan vevades fram med hjälp av ett kugghjul som grep tag i kättingen. När större båtar kom in i hamnen sänktes kättingen till botten. Tyvärr har jag inte kunnat se om öglan finns kvar eftersom området är inhägnat.

Jag har varit på resande fot och är därför lite sen med nyheten. Den här bloggen har ju ärats med ett helt uppslag i vår gratistidning Uppsalatidningen och det bör man väl nämna :)  Jag kan också meddela att min besöksräknare har fått hicka så det är många som hittar hit. Kul och jag hoppas att det kan inspirera fler att intressera sig för vår fantastiska stad.

Uppsalatidningen går att läsa här.

För en tid sedan var det någon som frågande om detta hus med adressen S:t Olofsgatan 32. Ett udda hus i kvarteret som för tankarna till äldre industrier. Nu är det tyvärr inte så spännande utan detta är en magasinbyggnad uppförd efter ritningar från 1916 av Victor Holmgren. Det är för övrigt en arkitekt som ritat många fina hus i Uppsala.

Från början var det meningen att hela kvarteret skulle byggas om i samma stil. Nu blev det inte så men det hade varit kul att veta vem som hade de storslagna planerna. Trots en del grävande har jag inte lyckats klura ut detta. Magasinet är dessutom det yngsta huset runt gårdsplanen och får samsas med de andra som är från början och mitten av 1800-talet.

Idag används magasinet som kontor och affärslokal. I en källa står det att byggnaden även innehåller bostäder men jag har inte undersök saken närmare.

Upprustning av Dag hammarskjölds väg. En beläggning av betong läggs mellan Grindstugan och Flottsund. Foto: Paul Sandberg, 1935

Jag har tagit mig en liten funderare på det där med att dokumentera det ”ointressanta”. Jag har nämnt det i ett tidigare inlägg men jag tycker det är ett intressant ämne som jag vill spåna vidare på.

Idag är vi väldigt tacksamma över att fotografer som Alfred Dahlgren, Gunnar Sundgren och Paul Sandberg tog sig tid att fara runt och avbilda Uppsala. Dahlgren hade till och med ett uppdrag av kommunen att fotografera staden i början av 1900-talet. Lite kul med just hans bilder är att han skötte sitt uppdrag på söndagar vilket resulterade i att bilderna är väldigt folktomma. Hur som helst, de har gett oss en fantastisk bildskatt.

Idag har ju kameran fått en enorm spridning och vår omgivning blir dokumenterad på ett helt annat sätt. Frågan är om det vi hittar i dagens kameror är det som våra historiker kommer att leta efter. Visst, våra etnologer kommer att äska bilderna på våra påskmiddagar och dylikt men det är ju inte allt.

Arbetet pågår med att färdigställa Idunspången. Tydligen en mycket exklusiv bild?

Jag vill påstå att på vissa områden är det inte bättre än för hundra år sedan. När jag till exempel fotograferade Idunspången för något år sedan kom jag i samspråk med byggledaren. Först undrade han vad jag var för en filur som sprang runt och fotograferade allt. När jag förklarade vad jag höll på med så blev han väldigt intresserad och till och med frågade om jag kunde skicka några bilder. Tydligen tog de inga bilder själva och det gällde faktiskt i princip alla byggen. Om det över huvud taget togs några bilder så var det lokalpressen som var där och rapporterade.

Det är ju tydligt att vi missar mycket som sker runt omkring oss och som kanske borde få lite mer uppmärksamhet. Då och då får jag frågor om bilder på hus innan fasadrenoveringar, ombyggda vägar och liknade så intresset finns. En annan sak som man ofta glömmer bort att dokumentera är kontor och arbetsplatser. Jag har sett väldigt roliga bilder på min egen arbetsplats där föråldrade terminaler och askkoppar fyllde skrivborden.

Renovering av Järnbron. Foto: Romson 1931

Sen är det nog så att många tycker att har man fotat ett vägbygge så har man fotat alla. Jag vill påstå att det är tvär om. Varje händelse har sin egen historia. Jag har försökt hitta byggbilder till både på Luthagsesplanaden och av E4 till Stockholm (1972) med nedslående resultat. Jag tänker också på de bilder som jag faktiskt använt här på bloggen. Visst är det kul med dessa byggbilder och det ger en helt annan känsla än att se bara få se slutresultatet. Frågan är vem som tar dem nu?

Baksidan av Uppsala Centralstation under förändring. Något för framtida historiker?

Nu finns det faktiskt några undantag och det tydligaste exemplet är museiföreningen som har hand om Lennakatten. De dokumenterar vartenda litet steg som tas i bygget av deras nya spår och har gjort så under lång tid. En helt fantastisk skatt för den som senare vill skriva om det. Jag undrar om någon har brytt sig om de övriga delarna av stationen?

Jag har alltid tyckt att UKK är en ganska snygg byggnad, inte den absolut skönaste men ändå tillräckligt intressant för att den skall tillföra något. En sak har dock gått mig helt förbi. När jag åter blev påmind om att det ursprungliga förslaget kallades för ”Uppsalakristallen” så blev det faktiskt en liten aha-upplevelse. Plötsligt fick alla vinklar och rektagulära plattor en mening.

Bergkristall, bild från Wikipedia, public domain.

Jämför man med bilden ovan av en bergkristall kan man nästan ana vad arkitekten, Johnny Svendborg Andersen, hade i tankarna. Nu vet jag förstås inte om det var just en sådan kristall han tänkte på men den passar väldigt bra som förlaga.

Nu står jag fortfarande för min tidigare liknelse med en Borg Cube men det är ju bara trevligt med fler dimensioner :)

Jag hittade en bild på Uppsalas siktlinjer vilket inspirerade till denna post om Uppsalasiluetten. Istället för att åka direkt till affären tog jag mig en liten omväg runt staden och försökte passera alla infarter. Det tog faktiskt två timmar extra och eftersom jag var sent ute hade det börjat mörkna innan jag var klar. När jag kom hem visade det sig att jag dessutom missat en infart men den ordnade jag dagen efter. Inga direkta konstverk men det var det en kul utflykt och kanske kan det inspirera till nya försök.

Jag börjar med en bild från väg 255 vid Lilla Djurgården, precis innan man passerar Sävjaån. En fin vy som för en gångs skull inte var full av byggkranar.

Här är södra infarten från E4. Det är nog den vy som flest tänker på när man talar om Uppsalasiluetten.

Vaksalagatan från Gränby.

Här är Uppsalasiluetten från Vattholmavägen i höjd med Bärbyleden.

Domkyrkan och Slottet från väg 600, gamla E4. Taget vid korsningen Ärnavägen, där de brukar sälja jordgubbar.

Uppsalas siluett från väg 272, Börjegatan. Man måste ganska långt ut för att få den här bilden. Den där kullen som skymmer domkyrkan kanske är ett spännande fotoställe?

Slutligen en bild från Knäppingen och Dag Hammarskjölds väg. Inte mycket till siluett egentligen och i en bostadsannons hade den säkert kallats för ”Slottsglimt”.

Det finns betydligt fler platser där man kan se hela eller delar av siluetten. Då blir det dock ingen snabb bilfärd runt stan utan då gäller det att börja klättra runt på åsryggar och annat. Perfekt för ljumma sommardagar då solen är uppe mer än några timmar.

Trädgårdsgatan 14. Byggnaden uppfördes som bostadshus 1852, får ”Uppsalapanel” runt 1860 och mansardtak 1917.

Fackskolan för huslig ekonomi. Fotograf och årtal okänt.

Skolbyggnaden i hörnet Trädgårdsgatan Slottsgränd uppförd enligt ritningar från 1911. Innehöll utbildningen för textilvetenskap. Fotograf  och årtal okänt.

Fackskolan för huslig ekonomi inrättades 1895 i byggnaden på Trädgårdsgatan 14. Skolan skulle ge unga kvinnor utbildning i mat, textil, lanthushåll och en hel del annat. Numera har man bytt namn och kallas för Institutionen för kostvetenskap och huserar i Uppsala Biomedicinska Centrum.

Fackskolan för huslig ekonomi. Foto: Paul Sandberg 1945

1903 började man ge ut en kokbok som många säkert känner igen, Hemmets Kokbok. Nu råkar jag ha ett exemplar från 1908 vilket är en intressant läsning. Förutom det man kan förvänta sig finns det faktiskt en hel del internationella rätter här som verkar vara utvalda för att passa de svenska kryddorna. Jag blev också förvånad att se att en klassiker som sjömansbiff lagas med ”Franskt” vitt vin och inte med öl.

Det som verkligen skiljer denna från en modern kokbok är kapitlet om grönsaker. Jag kan säga att den vegetariska kosten inte var speciellt het på den här tiden. Kapitlet heter Växträtter och består i huvudsak av kokta grönsaker, stuvningar och lite pasta och plättar.

Det finns dock några fakta som är spännande. I inledningen av kapitlet säger man att färsk potatis skall läggas i kokande vatten medan gammal och mogen skall börja i kallt vatten. Det hade jag inte hört förut.

En intressant uppgift dök upp i receptet på stuvade makaroner. Här står det att makaronerna skall brytas i mindre bitar om man inte har ”idealmakaroner”. Jag trodde det namnet var en betydligt senare uppfinning och dök upp i samband med att Kungsörnen introducerade sina på 1950-talet.

Det finns även ett recept på Fransk potatis. Skära potatisen i stavar eller skivor och lägg dem i den upphettade flottyren tills de är vackert gulbruna. Låt dem rinna av på gråpapper och strö sedan salt på dem innan servering. Man åt alltså pommes frites långt innan snabbmatsrestaurangerna gjorde sitt intåg, det ni!

Jag hittar även ett recept på något som heter så fint som Vindböjtlar. I princip är det samma recept som för spanska Churros men de spritsas ut på en plåt och bakas i en ugn istället för att friteras. Det är kul att vi har ett svenskt recept på dessa bröd. Ett ovanligt vackert namn också, Vindböjtlar.

Jag kan fortsätta länge till men får avsluta denna post med det enda receptet med Uppsalaanknytning. Det är Uppsalabröd som verkar vara en småkaka. Jag bakar väldigt sällan så kan någon förklara brännvinet? Är det bara för smaken eller ger det brödet någon annan egenskap?

Det här gillar jag. Det är bloggen Kerstin Kokk som tagit sig tid att lägga in alla loppisar i Uppsala på en karta och dessutom fixat en beskrivning på vad man kan hitta i de olika butikerna. Ett fantastiskt initiativ som säkert har tagit en hel del tid i anspråk.

Jag gissar att det finns många som letar efter denna information och därför får ni en länk även härifrån. Ta en titt och låt er inspireras. Själv går jag inte så ofta på loppis utan hänger mest på antikvariat :) Det kanske är dag att fixa en antikvariatkarta…

Jag måste också tacka Kerstin för att hon ständigt ger mig flashbacks när det gäller gamla spel och annat som man växte upp med. Det är kul och se vad hon hittar i loppisarnas gömmor.

Länk till inlägget och loppiskartan.