Fackskolan för huslig ekonomi och Hemmets Kokbok

Trädgårdsgatan 14. Byggnaden uppfördes som bostadshus 1852
Trädgårdsgatan 14. Byggnaden uppfördes som bostadshus 1852, får ”Uppsalapanel” runt 1860 och mansardtak 1917.

Fackskolan för huslig ekonomi
Fackskolan för huslig ekonomi. Fotograf och årtal okänt.

Skolbyggnaden i hörnet Trädgårdsgatan Slottsgränd, textilvetenskap
Skolbyggnaden i hörnet Trädgårdsgatan Slottsgränd uppförd enligt ritningar från 1911. Innehöll utbildningen för textilvetenskap. Fotograf  och årtal okänt.

Fackskolan för huslig ekonomi inrättades 1895 i byggnaden på Trädgårdsgatan 14. Skolan skulle ge unga kvinnor utbildning i mat, textil, lanthushåll och en hel del annat. Numera har man bytt namn och kallas för Institutionen för kostvetenskap och huserar i Uppsala Biomedicinska Centrum.

Fackskolan för huslig ekonomi, kvinnor lagar mat
Fackskolan för huslig ekonomi. Foto: Paul Sandberg 1945

1903 började man ge ut en kokbok som många säkert känner igen, Hemmets Kokbok. Nu råkar jag ha ett exemplar från 1908 vilket är en intressant läsning. Förutom det man kan förvänta sig finns det faktiskt en hel del internationella rätter här som verkar vara utvalda för att passa de svenska kryddorna. Jag blev också förvånad att se att en klassiker som sjömansbiff lagas med ”Franskt” vitt vin och inte med öl.

Det som verkligen skiljer denna från en modern kokbok är kapitlet om grönsaker. Jag kan säga att den vegetariska kosten inte var speciellt het på den här tiden. Kapitlet heter Växträtter och består i huvudsak av kokta grönsaker, stuvningar och lite pasta och plättar.

Det finns dock några fakta som är spännande. I inledningen av kapitlet säger man att färsk potatis skall läggas i kokande vatten medan gammal och mogen skall börja i kallt vatten. Det hade jag inte hört förut.

En intressant uppgift dök upp i receptet på stuvade makaroner. Här står det att makaronerna skall brytas i mindre bitar om man inte har ”idealmakaroner”. Jag trodde det namnet var en betydligt senare uppfinning och dök upp i samband med att Kungsörnen introducerade sina på 1950-talet.

Det finns även ett recept på Fransk potatis. Skära potatisen i stavar eller skivor och lägg dem i den upphettade flottyren tills de är vackert gulbruna. Låt dem rinna av på gråpapper och strö sedan salt på dem innan servering. Man åt alltså pommes frites långt innan snabbmatsrestaurangerna gjorde sitt intåg, det ni!

Jag hittar även ett recept på något som heter så fint som Vindböjtlar. I princip är det samma recept som för spanska Churros men de spritsas ut på en plåt och bakas i en ugn istället för att friteras. Det är kul att vi har ett svenskt recept på dessa bröd. Ett ovanligt vackert namn också, Vindböjtlar.

recept på Uppsalabröd

Jag kan fortsätta länge till men får avsluta denna post med det enda receptet med Uppsalaanknytning. Det är Uppsalabröd som verkar vara en småkaka. Jag bakar väldigt sällan så kan någon förklara brännvinet? Är det bara för smaken eller ger det brödet någon annan egenskap?

Loppiskartan

Hylla med porlin på loppmarknad

Det här gillar jag. Det är bloggen Kerstin Kokk som tagit sig tid att lägga in alla loppisar i Uppsala på en karta och dessutom fixat en beskrivning på vad man kan hitta i de olika butikerna. Ett fantastiskt initiativ som säkert har tagit en hel del tid i anspråk.

Jag gissar att det finns många som letar efter denna information och därför får ni en länk även härifrån. Ta en titt och låt er inspireras. Själv går jag inte så ofta på loppis utan hänger mest på antikvariat :) Det kanske är dag att fixa en antikvariatkarta…

Jag måste också tacka Kerstin för att hon ständigt ger mig flashbacks när det gäller gamla spel och annat som man växte upp med. Det är kul och se vad hon hittar i loppisarnas gömmor.

Länk till inlägget och loppiskartan.

Uppdaterat inlägg – 12.01.2012

Klastorpsbron under renovering

Jag fick tidigare ett tips om att Klastorpsbron var under renovering. Jag tog mig självklart dit och tog några bilder både under och efter själva renoveringen. Nu har jag uppdaterat inlägget Broar över Fyrisån, Klastorpsbron med de nya bilderna.

Om ni undrar varför jag gör så här istället för att skriva ett nytt inlägg så har det en enkel förklaring. Jag tycker inte folk som söker efter något skall behöva leta runt bland olika blogginlägg för att hitta information. För att inte mina fantastiska prenumeranter och återkommande läsare skall missa något dundrar jag iväg ett sådant här inlägg istället.

Väderkvarnarna vid Väderkvarnsgatan

Bild av tavla över Uppsala från 1857De två kvarnarna ute på Väderkvarngärdena, Uppsala

Jag slår till med ett nytt inlägg om Fålhagen och denna gång handlar det om väderkvarnarna vid Väderkvarnsgatan. Jag hittade nämligen en bild av en oljemålning från 1857 där kvarnarna fanns med. Det är faktiskt den enda avbildningen jag stött på under alla dessa år och som vanligt är det betydligt roligare att få se dem istället för att bara läsa om dem.

Utan att gå närmare in på det förstår ni säkert varför gatan heter Väderkvarnsgatan. Jag vill också nämna att ladorna närmast i bild ligger ungefär där Gamla Uppsalagatan går idag så jag gissar att konstnären befunnit sig någonstans nordväst om Galgbacken.

Väderkvarnen. Del av karta över Uppsala bränneri i Ulleråker 1788.
Kvarnen ute på Väderkvarnsgärdet. Del av karta över Uppsala bränneri i Ulleråker 1788.

En uppgift jag fått av industriminnesföreningen lyder:

”I kv. Einar (norr m Vaksalagatan) fanns ”garvare Arndtz” väderkvarn. Kvarnen användes uteslutande för brännvinsbränneriets behov. Garvaren Arndtz var dock aldrig ägare till kvarnen. Kvarnen byggdes av efterträdaren P E Wendblad. I kv. Sverre (söder om Vaksalagatan) fanns Fattigmagasinets Väderkvarn. Den kvarnen var ett led i den dåtida socialvården.”

Tyvärr finns det inte speciellt mycket mer information om kvarnarna men jag skall försöka sammanfatta det lilla jag lyckats skrapa ihop.

Enligt boken Uppsalas Gatunamn skall det enligt källor funnits en kvarn uppe på kullen (kv. Sverre) redan på 1660-talet. Vidare så säger man i boken att fattigmagasinets kvarn uppförs 1788 på denna plats. På kartan ovan från 1788 så verkar kvarnen tillhöra Uppsala Bränneri som ligger ute i Ulleråker. Vi får väl anta att bränneriet lämnar ifrån sig kvarnplatsen trots att man fortsätter sin verksamhet i ytterligare 20 år. Det bör väl nämnas att det finns en text i kartan som säger att man har märkt ut en ny kvarnplats i norra delen av Kronåsen (om jag mätt rätt). Kvarnen i kv. Sverre rivits på 1860-talet.

Sedan så har vi ”garvare Arndtz” kvarn. Industriminnesföreningen säger att den tillhörde Arndtz bränneri men inte när den är byggd. Bryggeriet uppförs i början av 1840-talet så det bör vara efter detta. Det finns också skilda uppgifter om kvarnens placering. IMF menar att kvarnen stod på andra sidan Vaksalagatan i kv. Einar medan boken Uppsalas Gatunamn nämner kv. Njord. Efter lite efterforskningar verkar det som båda har rätt och det är kvartersgränserna som ändras. Jag vet inte när ”garvare Andtz” kvarn rivs men hans bränneri fick stå kvar ända fram till 1960-talet innan det ersattes av dagens bostadshus.

flygbild från 1950 över kvarteret Sverre, Uppsala

I en flygbild från 1950 över kvarteret Sverre ser vi att mjölnarbostaden står kvar i kanten av backen. Det är byggnaden med två små skorstenar nästan mitt i bilden. Den smala vägen innanför husen längs med Väderkvarnsgatan är den ursprungliga landsvägen.

Väderkvarnsbacken sedd från Hjalmar Brantingsgatan
Väderkvarnsbacken (namn i karta från 1822), sedd från Hjalmar Brantingsgatan.

När jag letade efter information så kom det upp en detaljplan över kvarteret Sverre från 2009. Den är antagen och och enligt den skall man bygga ett nytt hus inne på gården. I den mycket kortfattade historiska utredningen säger man bara att inget av husen utgör ett värde inom riksintresset (C 40 A, Uppsala stad) och att gårdsmiljön ej är utmärk för att ha några höga stadsbildsvärden. Min högst personliga åsikt är att gårdsmiljön kanske inte har ett speciellt högt stadsbildsvärde men kullen i sig har det absolut. Vad tycker ni?

Viksta stentorg

Viksta stentorg uppe på Uppsalaåsens högsta punkt

Att det är årets sista dag hindrar ju inte att man ger sig ut i det fantastiska vädret. Ett kort besök på Viksta stentorg var en härlig upplever. Det var lite småkyligt men det gjorde ingenting. Frosten gjorde stenarna lite mjuka och luddiga och färgen blev bättre :)

Viksta stentorg är en klapperstenstrand uppe på Uppsalaåsens högsta punkt. För 7000 år sedan när åsen tittade upp över vattenytan spolade vågorna bort allt löst material. Det som blev kvar är ett tjockt lager sten som inget kan växa i. Mycket fascinerade.

Med det här inlägget vill jag också önska alla Gott Nytt År!!!

Läs mer om Viksta stentorg som ligger tre mil norr om Uppsala.

Dekanhuset, den där kostiga stolpen

Stolpe utanför Dekanhuset i OdinslundNärbild av stolpen med fågelhuvud

När jag vandrar runt i Uppsala upptäcker jag ständigt nya saker som väcker mitt intresse. Man får väl säga att det är en av orsakerna till att den här bloggen överhuvudtaget existerar. Nyfikenhet är trevligt men när svaren inte dyker upp känns det ibland som en förbannelse.

Stolpen utanför Dekanhuset vid Odinslund är precis en sådan tingest som jag inte kan sluta fundera på. Som ni ser är den formad som en kräkla med ett rovfågelshuvud i slutet av spiralen. Det som gör att jag inte kan släppa tanken på den beror på de där krokarna som fågeln håller i munnen. Det betyder att den kan vara något mer än bara en fin stolpe. Visst, det är möjligt att man bara hängde upp lite pelargoner här när det var fest men det skulle till exempel kunna vara en belysningsstolpe.

Dekanhuset före 1830 med sina förrådsflyglar
Dekanhuset före 1830 med sina förrådsflyglar. De revs i samband med att byggnaden gjordes om till skola. Det lilla huset framför Dekanhuset är Odens brunn eller Biskopspumpen.

Katedralskolan (Dekanhuset) 1842. Barnen leker på skolgården.
Katedralskolan (Dekanhuset) 1842. Barnen leker på skolgården.

Stolpen tillkom med stor sannolikhet i samband med att man byggde om Dekanhuset till skola på 1830-talet. Om man spånar vidare på tanken att det är en belysningsstolpe så bestod gatubelysningen vid den här tiden i huvudsak av oljelampor. Gasbelysningen kom inte förrän runt 1860 och elen långt senare. Tänk om detta är den enda bevarade stolpen i Uppsala som var avsedd för rovoljelampor. Visst skulle det vara spännande? Antagligen är det bara önsketänkande men man vill ju vara säker :)

Jag har talat med flera insatta personer men inte blivit speciellt mycket klokare. Nu är det kanske inte så konstigt då ingen av dem ens förstod vilken stolpe jag pratade om. Jag har även försökt få fram byggritningar till skolan. Min förhoppning är att de skall avslöja mer om stolpen. Tyvärr har varken Statsarkivet eller Fastighetsverket något i sina arkiv.

Nåja, svaret dyker säkert upp när man minst anar det. Fram till dess får ni gärna hålla ögonen öppna. Det är kanske någon som läser detta och kan se om ritningen finns i Carolinas eller Upplandsmuseets samlingar. Jag kommer säkert att hitta dit så småningom ifall ingen annan gör det.

En svampmacka på juldagen

kantarell och gul trumpetsvamp plockat på juldagen

Om ni undrar vad jag gjort idag så har jag plockat svamp. Först hade jag tänkt mig en skön vända i Lunsen men när jag hittade den där lilla kantarellen slog svampradarn igång. Det tog nog inte många minuter innan jag skramlat ihop till en liten liten smörgås :)

Jag misstänker att det finns ganska mycket rödgul trumpetsvamp och trattkantareller kvar i skogen. Alla är inte av bästa kvalitet men hade jag fortsatt leta hade nog jag nog kunnat få ihop en hel del. Kul för det hade jag faktiskt inte förväntat mig.

God Jul 2011

Uppsala Domkyrka från Gamla torget, vinterbild.

Se där, det blev ju jul i år igen. Medan revbensspjällen kokade i äppelcider började jag gräva runt bland mina bilder. Det är bara att konstatera att jag fotar extremt lite under vintern. Några riktigt ”juliga” bilder finns inte och då menar jag sådana med julkulor, paketsnören och snötyngda granar. Jag bjuder istället på en klassisk Uppsalavy i vinterskrud.

Fototips: ovanstående vy är nästan finare om man tar sig upp i klädbutiken i Fenixhuset. Fönstret mot Gamla torget är visserligen rätt svårt att fota igenom och glaset kan stöka till färgerna. Man får också räkna med ett och annat höjt ögonbryn när man kryper runt där bakom skyltdockorna. Men vem bryr sig om några oförstående blickar i jakten på en bra bild :)

Jag önskar er alla en riktigt God Jul!

Obelisken i Odinslund, en riktig skattgömma

Obelisken i Odinslund och Villa Anna till höger

Att hänga på Upplandsmuseets faktarum och slöbläddra i deras material är ibland väldigt givande. Senast hittade jag ett antal artiklar skrivna på 40- och 50-talet av en herre vid namn Gustaf Brodd. Här berättar han om olika händelser ur Uppsalas historia. En som fångade mitt intresse var en text om Obelisken i Odinslund.

Del av Desprez skiss över Haga Slott, 1790-talet
Del av Desprez skiss över Haga Slott, 1790-talet. Obeliskerna vid trappan är väldigt lik vår i Odinslund med små klot i hörnen. Ett sammanträffande?

Den skall enligt artikeln ursprungligen vara menad för ett bygge ute på Drottningholm och ritad av den kände arkitekten Louis Jean Desprez. Jag har dock hittat andra källor som säger att den egentligen skulle ut till Stora Haga slott. Vid den här tiden var Desprez involverad i båda slotten så allt är möjligt. Den höggs i alla fall på Svartsjön och transporterades med stor möda mot slottet 1790. Av någon anledning blev den liggandes bredvid Drottningholmsbron och det framgår inte varför den aldrig kom till användning.

närbild av texten på Obelisken

Karl XIV Johan uppmärksammade stenen på 1830-talet och som den ekonomiske man han var tog han tillvara på den. Med små modifieringar kunde man sedan använda den till det planerade hjältemonumentet som man tänkt resa i Uppsala. Invigningen skedde 6 november 1833 och monument är rest som en hyllning till Gustaf II Adolf.

Hur var det nu med den där skatten? Jo, enligt berättelsen skall det finnas guld och silver under obelisken. Den 6 november 1832 hade man en högtidlig grundläggning, faktiskt pampigare än själva invigningen ett år senare. Studentkåren sjöng och tågade från Stora torget till Domkyrkan. Senare på kvällen samlades man runt platsen som var upplyst och hade klätts in med blått tyg med kronor. Kronprins Oskar var där med sina söner och under ceremonin murade kronprinsen in en silverask med alla valörer av Sveriges guld- och silvermynt i sockeln.

Det dyker även upp en liten anekdot i texten. Efter ceremonin skall kronprinsens son Carl lekt med den för tillfället framtagna murspaden av silver. Han svingar den så att skaftet går av vilket får kronprinsen att utbrista ”Arten röjas hos den unge”. Detta återberättas senare av landshövding von Kraemer.

En intressant historia som jag inte kan verifiera, men tillräckligt god för återberättas.