Kommer namnet Börje tull att försvinna?

skylt_borjetull.jpg
Är det dags att ta ner skylten med Börje tull?

Ja, det kan man faktiskt fråga sig. Industriområdet som ligger i södra delen av stadsdelen Librobäck håller sakta men säkert på att omvandlas till bostadsområde. Fråga är vad som händer den dagen man bestämmer sig för att plocka ner skylten som upplyser trafikanter om att det är ett industriområde? Även om Börje tull är ett vedertaget namn på området kan jag inte hitta det i några kartor eller officiella listor. Jag misstänker att utan den backningen kommer det att få svårt att överleva.

Det här är väl en naturlig utveckling men jag tycker ändå att det är sorgligt när namn faller i glömska. Vi har en ju lång rad områdesnamn som numera bara går att hitta i gamla kartor som tex. Eriksdal och Erikslund i Luthagen och Petterslund och Almtuna i Fålhagen.

Just i det här fallet finns det ändå en möjlighet att det blir kvar. Librobäck är ju starkt associerat med industri och verkstad. Om mäklare och fastighetsägare tycker att Börje tull låter finare eller vill särskilja sig från annan verksamhet i stadsdelen kommer de säkert att fortsätta använda namnet.

stickspar_librovallen.jpg
En stump av det gamla stickspåret till S:t Eriks betong finns fortfarande kvar i norra delen av Librovallen.

Börje tull växte fram på 1940-1950-talet. Uppsala hade behov av ett nytt industriområde som dessutom hade koppling till järnvägen. 1949 tog man fram en plan på det nya området med gator och stickspår.

PS. Som ni ser på skylten stavas namnet Börje tull. Om man googlar på namnet är den hopskrivna varianten Börjetull nästan tio gånger vanligare. Bara en liten observation…

 

Dela med andra:

Facebook  Twitter  Bloggy 

23 kommentarer

  1. Maria Ekholm skriver:

    Har du hittat varifrån namnet Börje kommer? Tull är ju förståeligt men just namnet Börje. Börje socken slutar/börjar väl där men vem var Börje egentligen? Själv förknippar jag också tullen lite närmare stan, vid Ringgatan ungefär.
    Och varför heter restaurangen Brostugan? Kan det ha legat en just sådan på den platsen förut, i anknytning till Librobäcken? Som vanligt får jag tusen nya frågor och funderingar när jag läser din blogg! Ber om ursäkt för det!

  2. tommyO skriver:

    Du är inte ensam om att spåra ur i en massa andra frågor. Började fundera på vilka tullar som fanns och var.
    Själv tror jag nu att Börje Tull aldrig varit en tull
    Roland Agius skriver (2007) att /Uppsala hade från 1600-talet till 1810 sex stycken tullhus, Svartbäckens tullstuga, Vaksala tullstuga, Kungsängens tullstuga, Sjötullen, Slottstullen och Fjärdingstullen. Sjötullen tog hand om sådana lantmannavaror, som infördes till staden på Fyrisån. Tullväsendet försvann 1810./
    Kanske ett sentida påhitt att kalla det Börje Tull?

  3. Scribo skriver:

    Hej både Maria och tommyO
    Först vill jag bara säga att detta med att gräva i historien gör en ibland helt tokig :) Istället för att för att få några svar så blir man sittandes med tusen nya frågor. Jag brukar säga att varje bloggpost leder till minst två nya uppslag som går att utveckla. Idag har jag en lista på närmare 90 olika bloggpostidéer som jag vill gräva djupare i. Just våra gamla tullhus är ett sådan som ligger i min lista och då inte bara räkna upp dem utan dessutom försöka hitta gamla teckningar eller bilder på dem.

    Åter till namnet. Tyvärr har jag inte hittat något om namnets ursprung. Jag tror dock att man inte är långt från sanningen om man säger att det är inspirerat av våra gamla stadstullar. Ett senare påhitt med andra ord. Området anlades ju vid vägen mot Börje socken och blev då stadens yttersta gräns mot denna.

  4. Bo skriver:

    Den lilla kvarvarande snutten räls försvann i höstas, men om det var i början eller slutet minns jag inte. Mina löprundor passerar ofta där, men de flyter ihop i minnet.

  5. Scribo skriver:

    Ok det visste jag inte. Bilden tog jag förra våren jag har inte varit dit sedan dess. Kanske dags att börja göra en extrakoll innan man lägger ut bilder :) Om man tagit bort spårbiten är man kanske på väg att rensa upp i den igenvuxna åravinen också, vilket inte är en dag för sent :) Tydligen behöver jag ta en ny vända runt området.

  6. Mohamed Omar skriver:

    Hej!

    I boken Uppsalaminnen (1937) s. 328-337 läser jag om en klok gumma, ”Rydströmskan”, som bodde i ett litet hus på Seminariegränd 4. Men när jag reste dit för att titta på huset hittade jag inte nr 4. Vet du vilket det är?

  7. Mohamed Omar skriver:

    I boken Uppsalaminnen (1937, s. 328-337) berättar teol. kand. Anders Andersson, kyrkoherde i Skuttunge, om sitt möte med en klok gumma i Uppsala. År 1920-22 är Andersson officer på Svenska Frälsningsarméns kår. Han hade då att 3-4 dagar i veckan gå från dörr till dörr och sälja arméns tidning. På så sätt lärde han känna många människor av vitt skilda slag. En av dem var änkefru Rydström. Fru Rydström bodde i ett litet hus på Seminariegränd 4. ”Då jag första gången steg in i hennes förstuga, häpnade jag över det ytterliga armod, som mötte mig”. Det var, skriver han, ett ”fullkomnat fattigkyffe”. Han gav gumman tidningen gratis, ”ty fattigare än hon trodde jag inte att någon människa kunde vara”.
    ”Det första jag såg var ögonen. Små vassa, genomträngande ögon, som sutto infattade i ett pergamentsfärgat, djupt veckat ansikte. Huvudet var inknutet i en gammal schalett av ylle och hela kvinnan för övrigt inbyltad i grova yllekläder. Koftan från 1850-talet var hårt tillknäppt, och kjolen hade massor av veck. Varje plagg var dessutom otroligt nersolkat och bitvis blankt av smuts.”
    Andersson fortsätter att komma till henne med tidningen och de lär efterhand känna varandra. Hon berättar att hon botar sjuka med traditionella metoder, men Andersson är skeptisk. Hon bjöd honom på kaffe som satte hans ”magnerver starkt på prov”. Gumman drack sitt kaffe ur någon skokrämsburk eller på ett blomkruksfat.
    Andersson får uppdrag av gumman att köpa ett hus åt henne. Han tror hon är galen. Hur ska en så fattig stackare kunna uppbåda en sådan summa pengar? Men det ska visa sig att gumman är rik som ett troll. Under sin säng förvarar hon 45 kilo silver i spånkorgar. Därtill har hon en kista full med bankböcker och sedlar.
    Rydströmskan berättar att hon varit gift tre gånger, två män var döda, ”den tredje var Frälsaren själv”. Två klockor ovanför sängen var minnen efter de hädangångna.
    ”Kapten må tro”, sade Rydströmskan, ”att jag har gått igenom mycket. Jag har följt två män till kyrkogården, tio barn har jag mistat, och jag har varit långt ute på stora havet. Förr i världen brukade jag trolla med kort och brännvin, men så mötte jag en gång Frälsaren ute på havet, och då sade han, att jag aldrig mer skulle trolla. Se’n fick jag nattvarden av honom, och så lärde han mig bota sjuka. Jag går nu aldrig mer till nattvarden i någon kyrka, ty det sa’ Frälsaren att jag aldrig skulle behöva, sedan jag fått den av honom”.
    Andersson lyssnar men anser att all magi, vit som svart, är förbjuden och att läkarvetenskapen är en gåva av Gud och ett medel, varigenom Gud hjälpte. Rydströmskan håller inte med. Hon har botat många sjuka. Hon berättar om en flicka från Skuttunge. ”Se, kapten, jag vet precis hur det är ute i Skuttunge. Kapten har väl varit där? Det finns gott om gamla gravkullar, och så finns det ’älvringar’. Flickan har antingen kastat sitt vatten på en gravkulle eller trampat på en ’älvring’, och så har småfolket, som bor i jorden, blivit förtörnat och gjort henne sjuk.” Rydströmskan sade till flickans mor att ta vatten i en flaska ur en källa, som flyter mot norr, och låta flickan sova på det vattnet i tre nätter. Sedan skulle hon ta vattnet och hälla ut det, där två vägar möts. Flickan kryade på sig, fast läkarna hade ansett hennes fall hopplöst.
    Ett osvikligt medel mot svåra sjukdomar som till exempel lungsot och kräfta var enligt Rydströmskan att dricka sin egen urin.
    Andersson fick under åren både i och utanför Uppsala möta åtskilliga som varit Rydströmskans patienter, och deras versioner av hennes verksamhet var alltid fyllda av den största beundran och respekt för undergörerskan. Flickan från Skuttunge, som råkat störa småfolket i jorden, lever ännu och är frisk, meddelar han.
    Rydströmskan föddes i Hovs socken i Östergötlands län den 5/11 1845 och avled den 29/9 1930. Hon befanns efterlämna en förmögenhet uppgående till 43 000 kr utöver allt de silver och alla de sedlar hon med Andersson som vittne plockat fram ur sina gömmor.
    I september 2011 letade jag efter det lilla huset på Seminariegränd 4 men kunde inte hitta det.

  8. Per skriver:

    Börje tull måste väl vara en utflyttning av ett namn? Det måste väl ha funnits en tull där vägen till Börje (och i förlängningen Jumkil och Östervåla) började, dvs i hörnet Sysslomansgatan och nuvarande Skolgatan?

  9. tommyO skriver:

    Tror nog inte på någon ”utflyttning”
    På uppsala.se har man sista året lagt in historiska kartor – den äldsta från 1858 – och så fiffigt att man har nuvarande karta UNDER den historiska. Där kan man se att den närmaste tullen var Fjärdingtullen som låg vid nuv lilla rondell S:t Johannesgatan/Kyrkogårdsgatan.
    Uppsala var inte så stort och slutade vid Skolgatan. Utefter den linjen verkar det som det aldrig funnits någon tull förren vid Svartbäckstullen på Skolgatan/svartbäcksgatan på andra sidan ån

    På en gammal karta från 1669 kan man se att det var i Fjärdingen som infarten var till uppsala både från Enköpings o Börje hållet.

    En trevlig bild finns på Fjärding tullen :
    http://app.ub.uu.se/epub/bildsok/bibrecord.cfm?bibid=2587

    HIstoriska kartor på Lantmäteriet : http://historiskakartor.lantmateriet.se/arken/s/search.html

  10. Scribo skriver:

    Nä, en utflyttning av någon tull är det absolut inte eftersom stadstullssystemet var nerlagt långt innan Börje tull kom på plats. Det är väl någon kreativ namnsättare i kommunen som på kom på det.

  11. Scribo skriver:

    Hej Mohamed
    Adressen Seminariegränd 4 finns ju längst in på vänster sida av gränden. Här finns två gamla hus som också verkar finnas med på karta från 1909. Nu skulle jag inte klassa dessa som små men de kan ju ha förändrats sedan 1930-talet.

  12. Mohamed Omar skriver:

    Tack!

  13. Mohamed Omar skriver:

    Jag skulle vilja veta mer om Pattons hage i Gottsunda.

  14. Scribo skriver:

    @Mohamed. Förra året vandrade jag runt där några gånger och tänkte faktiskt försöka skriva något om hagen. Tyvärr kom det bara till idéstadiet och någon information samlade jag inte på mig. Du skriver ju om Uppsala så varför inte ge dig på den uppgiften? Det finns en del bilder på Digitala museet att utgå från. Mig veterligen är det Pattons besök som gett upphov till namnet men jag grävde aldrig djupare.

  15. tommyO skriver:

    Har varit där men aldrig uppmärksammat ”skyltningen” som även finns på Kommunens karta över Nåsten/Hågadalen.
    Men det finns en del info på dessa ställen
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Upplands_regemente_(infanteri)
    http://www.ekensholm.se/Patton/pat1.htm
    http://gyllenhaals.blogspot.com/2011/05/general-patton-i-sverige.html

    På Ekensholm sida finns en bild där Patton går över Hågaån.

    Lite förkortat sammandrag av innehåll:

    Pattons hage / Hågadalen södra
    Upplands regemente uppsattes år 1626 och leder sitt ursprung till Upplandsfänikan från 1557.
    År 1617 organiserades de små enheterna till Upplands storregemente, som år 1623 splittrades till tre regementen där ett var Upplands regemente. Regementets soldater rekryterades från landskapet Uppland. Regementet var ett av de ursprungliga 20 infanteriregementen som nämndes i Sverigesgrundlag från 1634.
    Regementet gavs beteckningen I 8 (8:e infanteriregementet) efter en generalorder år 1816. Det kallades Upplands infanteriregemente mellan 1904 och 1928 för att skilja det från Upplands artilleriregemente (A 5).

    Upplands regemente vapenövades från 1681 på Polacksbacken i Uppsala, där kasernerna uppfördes 1912. Regementet kom sedan att verka där fram till 1957, då det kom att avvecklas i samband med försvarsbeslutet 1958.

    Hågadalen är det gamla övningsfältet V Uppsala som till början användes av I8 samt som artilleriskjutfält av A5. Fältet började användas någon gång under 1920-talet, precis innan artilleriregementets nedläggning 1927.
    Som skjutfält fanns det kvar tom 1982 då Upplands signalregemente flyttade till Enköping.
    Rester från utbildningsanordningar syns bäst uppe vid bågskyttebanan där stensatta motståndsnästen finns samt splitterskydd.

    Pattsons hage
    I november 1945 besökte den legendariska amerikanske pansargeneralen George S. Pattonregementet. Vid besöket hade det anordnats en så verklighetstrogen krigsmässig övning som möjligt i Hågadalsterrängen söder om Uppsala. Patton besökte övningen åtföljd av bland annat prins Gustaf Adolf och flera högre militärer och civila dignitärer för att sedan på egen hand hålla en genomgång av händelseförloppen för den samlade bataljonen i vad som kom att kallas ”Pattons Hage”.

    Den 30 november 1945 i arla morgonstund stod en förväntansfull skara i
    Hågadalsterrängen i väntan på den amerikanske pansargeneralen George Patton. I programmet ingick en dags besök i Uppsala hos Upplands Regemente.

    Övningarna gick väl i lås, och gästen visade ett livligt intresse för vad som försiggick, följde med i främsta linjerna och slog sig ofta i samspråk med både befäl och meniga. Slutligen höll han en genomgång av händelseförloppen för den samlade bataljonen i ”Pattons Hage”, en benämning som härstammar från detta tillfälle.

    Bara någon vecka efter sitt andra besök i Sverige blev Patton offer för en trafikolycka och avled i Tyskland den 21 december 1945

  16. Mohamed Omar skriver:

    För ett tag sedan upptäckte jag att filmen Repmånad (1979) utspelar sig i Uppsala! Jag köpte omedelbart filmen och tittade extra noga. När Helge (Lasse Åberg) anländer till stationen ser man en skymt av det gamla parkeringshuset (som numera är bostäder). Repgubbarna tar in på regementet på Polackasbacken. Markan är med. Jag undrar om krigsövningarna äger rum i Hågadalen. Det är svårt att se.

  17. Mohamed Omar skriver:

    Här är ett klipp från Repmånad:

    http://youtu.be/WAH57JN18GI

  18. Per skriver:

    Där ser man! Jag har alltid tagit för givet att det fanns en tull vid börjevägen där namnet rört sig utåt från stadskärnan. Folketymologi när den är som tydligast?

  19. tommyO skriver:

    Tullarna i Uppsala /Rättelse av tidigare kommentar/inlägg den 23:e februari.

    Snabbt insåg jag att något inte stämmer. Fjärdingstullen har aldrig legat vid S:t Johannesgatan, ändå ligger den där på kommunens hemsida med karta från 1858? Med tiden klarnar allt och så här tror jag att det förhåller sig:

    År 1622 infördes ett tullsystem som belade svenska städer med en införselskatt för varor, alla ”ätliga, slitliga och förnötliga varor” som skulle säljas i städerna. Försäljning av varor utanför städerna (”landsköp”) blev olagligt. För att förhindra smuggling byggdes tullstaket runt städerna.
    Tullsystemet upphörde 1810.
    Den kungliga resolutionen om Upsalas omdaning kom 1643. Då skapades Stora Torget och de fyra huvudgatorna med TULLPORTAR (4 st) vid dess slut. (se tidigare inlägg), men det dröjde ju ett tag innan allt var på plats.
    Givetvis bör man ha haft tullar någonstans innan Tullportarna kom tillstånd.
    Och granskar man kartorna så framgår det också att det fanns ett antal BOMMAR vid de gamla ut/infarterna till staden.
    Dessa bör rimligtvis fungerat som tull-ställen FÖRE det att tullportarna blev klara.
    Att de även var TULL-ställen EFTER 1650 anser Ola Ehn i en av sina böcker, hur länge är en annan fråga.
    De bommar som är omnämnda i böcker och finns på kartor är
    1. Gamla Upsala bom , som låg vid Tuvagatans utfart och där den övergick i vägen till Ga Uppsala.
    Den låg ungefär vid Mikaelskyrkan. Inte omöjligt att även den gamla vägen från Vaksala kom in där då det skrivs att vägen gjorde en krok då området bortanför Vaksala torg var lite sumpigt på den tiden.
    Någon förlägger inkommande vägen från Vaksala till S:t persområdet.
    2. Sätuna-bom , där utgick vägen till Sätuna vars gård låg vid MediaMark. Placering ungefär vid nuv resecentrum och cykel/gångtuneln
    3. Staby-bom, där väg till Staby och Börje utgick. Enl karta låg den på nuv FinnMalmgrens plan vid Skolgatan/Börjegatan.
    4. Fjärdings-bom , som ska ha legat vid slutet på S:t Johannesgatan/Kyrkogårdsgatan ; alltså den plats där Tullen är placerad på 1858 års karta. Detta är ursprungliga infartsvägen från Enköpings /Läby som ser ut att ha kommit där och sneddat ner förbi Rundeln och ner mot S:tErikstorg (Oxtorget).

    När så Carolina Rediviva byggdes mitten på 1800talet så försvann Fjärdingstullplatsen. Tullverksamheten var redan upphörd.
    På stadskartan 1858 återfinns nu Tullen vid Fjärdings-bommens plats.
    Det troligaste är väl att man ville bevara namnet. Om det bara blev på kartan eller om det blev allmänt vedertaget är svårt att veta. Som TULL har den i alla fall aldrig legat där.
    Och Börje Tull har aldrig funnits – som Tull. Men Per har egentligen rätt – det fanns en tull : Staby bom.´vid börjevägens start.
    BörjeTull som områdesbeteckning lär nog leva vidare om mäklarna får bestämma.
    Man kan se dessa namn som en plats/områdes-markering att ”nu kommer du fram till Uppsala stad vid …”. Så har det förmodligen varit tanken med Börje tull.
    Om den tanken var ett lokalt påhitt eller annat vet vi inte. Något officiellt beslutat i kommunen är det i alla fall inte enl Scribo.

  20. Scribo skriver:

    Hej tommyO

    Förlåt att jag varit sen att svara på ditt otroligt intressanta inlägg! Jag har haft lite tidsbrist och inte riktig hunnit med. Det som jag tycker är helt underbart att du tagit dig tid att gå igenom stadens bommar. Det är faktiskt första gången jag sett en sammanställning på detta. Helt fantastiskt och väldigt inspirerande. Tack!

    Precis som du säger så dyker ju bommarna upp då och då när man tittar på gamla kartor. Dessa är ju lite av ett mysterium eftersom de inte nämns så ofta. Jag skulle gärna vilja veta i vilken bok av Ola Ehn som du refererar till. Kanske finns den i min bokhylla. Jag har ju bara läst en bråkdel av vad jag burit hem från olika antikvariat :)

  21. tommyO skriver:

    Har inte så många som du :-D
    Har lånat de flesta på biblan Bläddrat i en del andra på biblan också men ej antecknat vilka.
    Antecknat följande :

    Busser/ 1769 /Beskrifning af Upsala; bla kartorna 7 och 8 samt anger sid 74 att Vaksalavägen sammanstålade med GaU-a vägen. Va vägen flyttas till Vaksala tull 1648.

    Och OLA EHN : Ua Stadshistoria /Ola Ehn Uppsalas stadsbild 1809-67 ,

    Wahlberg /U-a gatunamn sid 74-75 /kartor med tullar o bommar (Brolin)

    Herdin /1934 / Bo o Bygge i äldretider del2 hela kap 7 sid 219-237 ägnas åt tullarna. Där finns alt namn Ga Uppsala bom= TovePort, Sätuna bom = Kålboport, Fjärdingsbom= Västra Fjärdingsbom, Staby bom = Luthbom

    Har du förresten fördjupat dig i alla vattenhålen/offentliga brunnar som fanns förutom de som man brukar prata om: S:t Erikskälla o Dragarbrunn? Kampehavsbrunnen, Odensbrunn, Lutpumpen, och de två anonyma pumparna på Östra/Västra ågatan mellan dombron o nybron?

  22. Scribo skriver:

    Tack för litteraturlistan. Jag känner till dessa brunnar men någon fördjupad studie blir det nog inte. Jag har närmare 25 påbörjade bloggposter och jag tänkte ge dem lite tid även om det hela tiden slinker in saker emellan :) Jag var faktiskt på väg (tanken finns kvar) att skriva ett litet inlägg om den försvunna Lutgränden. Det hade inte kunnat göras utan att nämna pumpen och kanske till och med Lutgården som tillhörde Upplands nation men köptes av V-Dala 1826.

  23. Jan Lindström skriver:

    Jag har med stort intresse tagit del av diskussionen av det korrekta att kalla Börje Tull eller Börjetull för just detta. Sanningen är att det aldrig har funnits en tullstation just där. Tullen låg vid korsningen Skolgatan/Syslomansgatan.

    F ö har jag aldrig bott i Fålhagen, däremot har jag bott i Almtuna och Petterslund.

    Att kalla Österängsgatan för Fålhagen tyder på att den personen förmodligen inte vet vad han/hon/den talar om.

    Jan Lindström

Trackbacks & Pingbacks

Lämna din kommentar