Scribo — perspektiv på närmiljön

Går ni och misströstar för att det fina gamla uthuset håller på att rasa samman på tomten? Ni kanske redan står med hammaren redo för att börja renovera den gamla ladan, jordkällaren eller sjöboden. Fram till 31 december kan ni ansöka om bidrag från Länsstyrelsen för renovering av gamla ekonomibyggnader. Bidraget kan uppgå till 50 % av renoveringskostnaden vilket inte är så illa. Är man privatperson så värderas egen tid till 175 kr/tim och motsvarande belopp kan då fås för inköp av material. Att ansöka kostar inte en krona så varför inte?

Misskötseln av detta hus på Bävernsgränd i Uppsala år en skandal! Att man tillåter ett hus hamna i detta tillstånd kan bara betyda en sak, rivning. Byggnaden är garanterat Uppsalas risigaste, i alla kategorier.

Min gissning är att fastighetsägaren vill åt marken men inte får riva. Man låter då byggnaden stå utan underhåll tills alla parter slutligen tvingas acceptera att den är utom all räddning.

Då förfallet pågått under många år så är jag förvånad att ingen har höjt rösten. Boende, lokalpressen men framför allt kommunen borde reagera på de allvarliga bristerna i skötseln, inte minst för att skydda gående mot fallande föremål.

Husets historiska värde har jag svårt att avgöra men en rivning av ett sådant här gammalt hus är alltid en stort förlust. Mycket av Uppsalas karaktär ligger i dess äldre bebyggelse. Allt skyddsvärt är inte samlat i centrum och jag upplever att man ständigt knaprar i kanten. Om vi inte tänker oss för så står vi snart där med en själlös stad och endast ett litet “forminnesområde” runt Domkyrkan. Jag säger det igen, skandal!

Vallonbruken i Uppland skall få en brunvit liknande den som man har i Glasriket, Småland. Detta kan man läsa i Vägverkets författningssamling. Efter att ha läst igenom VVFS 2006:68 så tog jag mig friheten att leka lite i Photoshop och fick fram följande skylt. Vi får väl se om den övensstämmer med originalet som jag ännu inte sett.

Det är bra att man gör sådana här satsningar. Att försöka få folk att hitta ut till våra sevärdheter för bara gott med sig. Ökad kunskap och intresse hos allmänheten om våra klenoder gör att det inte lika enkelt går att missköta dessa. Arbetstillfällen kommer på köpet.

En eloge till Stefan Holm på Tunabäck Fastigheter AB som har sett till så den gamla skylten till Lagerqvists Järn har bevarats. Järnhandeln har byggts om till bostäder i samband med att man renoverat och byggt nya byggnader i kvarteret. Skylten kommer att sättas upp på sin plats efter att man snyggat till den lite. En stor applåd!

Lagerqvists Järn hade verksamhet på Dragarbrunnsgatan i 107 år och gick i konkurs 1999.

Det var skönt att man tillsvidare stoppade uppförandet av servicebyggnaden i Linnéträdgården. Men varför då kan någon undra?

När jag åker till en sevärdhet så önskar jag att få uppleva den i ett så oförstört skick som möjligt. Att “Disneyfiera” sevärdheter är ett oskick som jag sett fördärva andra besöksmål. Ibland har man knappt sett attraktionen bakom alla vykortsställ. Att få vandra i en park utan glassförsäljning, porslinsklirr och babblande försäljare är snart i sig en sevärdhet. Problemet för Linnéträdgården är inte utformningen av nya byggnaden utan att man vill bygga den.

Om den service som besökarna enligt byggivrarna kräver består av souvenirköp, toalettbesök samt fikapauser så borde detta kunna ordnas bakom orangeriet. Folk kan gott gå ett par meter för att ta sig till en toalett. Om detta är oacceptabelt så borde även andra besöksmål påverkas. Det skulle vara intressant att se Uppsala högar med bajjamajjor vart 50m. Fika kan folk göra på de otaliga kaféerna längs Svarbäcksgan om de anser att det lokala kaféet inte är tillräckligt mysigt. Är man trött i benen eller vill njuta stillasittande räcker det med bänkar i parken. En enklare biljettkur som plockas upp vid säsongsstart borde kunna användas vilket jag sett vid andra sevärdheter.

Jag förstår inte varför man inte har haft nya byggnader bakom orangeriet som första alternativ. Om det är drömmar om försäljningsintäkter från vykort som är orsaken till nuvarande placering så skulle det ge en bitter smak i munnen. Vid Karnaktemplet, Konungarnas dal eller Hatschepsuts tempel i Egypten har man tillåtit sig att lägga souvenirshoppar eller toalett så långt bort att man i vissa fall tvingas åka en intern buss för att nå dessa. Linnéträdgården kommer garanterat att överleva som ett stort turistmål utan nya byggnader i den känsliga parkmiljön. Man kanske till och med skulle flytta huvudingången till den entré som finns längs med Linnégatan.

Min övertygelse är att besökarna i första hand har kommit för att se trädgården och inte för att shoppa. De accepterar säkert att de måste gå några meter för att uträtta övriga behov om det medför att man får se en oförstörd park.