Scribo — perspektiv på närmiljön

Flottsunds fyr blev byggnadsminnesförklarad i slutet av förra året. Jag blev påmind om detta när jag satt och bläddrade bland mina bilder. Som båtägare vurmar man ju lite extra för sina sjömärken och det är kul att vi har en sådan här raritet i området runt Ekoln.

Det som gör denna fyr så speciell är att den är gasdriven och både tornet och lampan med dess teknik är i originalutförande. Antagligen är detta den enda i landet med denna kombination som fortfarande är i drift. När Sjöfartsverket mellan 1980 och 1990 byggde om de sista gasfyrarna till eldrift så beslöt man att Flottsunds fyr hade spelat ut sin roll och den släcktes. Gasdriften blev kvar men istället fortsatte förfallet. Projektet Årike Fyris uppmärksammade dock fyren i sitt arbete med att skydda och tillvarata värden längs med Fyrisån. Efter en omfattande renovering kunde man tända den igen 1996.

Fyren inköptes 1929 från Svenska AB Gasaccumulator i Stockholm (AGA) för en kostnad av 2905 kr. Fyrapparaten, system AGA-Dalén, drivs med acetylengas som förvaras i fyrens nedre del.  Det är en blixtfyr med en lysvidd på nästan 9km (4,8 nm) och karaktären är två blixtar var sjätte sekund.

I min spaning efter gamla neonskyltar i Uppsala så har vi kommit till August Johanssons skomodehus på Vaksalagatan. Att denna skylt har fått vara kvar beror troligtvis på sin undanskymda placering på baksidan av fastigheten. Butiken har funnits på samma adress sedan 1848 och har överlevt tre olika byggnader vilket är mycket imponerande! Nuvarande fastighet uppfördes 1961 och man får väl anta att neonskylten härstammar från samma tid.

Nu finns det planer på att bebygga parkeringen bakom Tempo vilket jag uppskattar. Denna ödetomt i centrala Uppsala kan användas till bättre saker och om det blir en park eller byggnad är oväsentligt, bara det anskrämliga planket rivs. Neonskylten lär försvinna ifall man väljer att bygga ett nytt hus men jag är envist positiv och förutsätter att den bara får en ny och mer synlig placering.

När jag ser konserthuset så tänker jag alltid på Borgerna och deras rymdskepp. Jag får en sådan där känsla av att – nä nu jäklar är vi invaderade, spring!

Borgerna är mänskligheten och Federationens värsta fiender i tv-serien Star Trek. Dessa typer åker runt bland galaxerna och ”assimilerar” invånarna de stöter på. Man ersätter sedan delar av kropparna med avancerad teknik för att de skall bli effektivare men framför allt tar man bort den egna viljan för att få en produktiv och medgörlig enhet i det stora kollektivet. Kanske var detta en hemlig dröm som kommunledningen försökte manifestera när de beslutade om utformningen, vem vet?

Huset i sig då? När det nu slutgiltigt står där så får man ju anpassa sig till det hela. Det kommer att vara en evig diskussion om kostnaderna och om platsen var den rätta. Oavsett så tycker jag byggnaden blev ganska tilltalande och den tål att tittas på utan att man blir uttråkad. På min skala är det ett väldigt bra betyg.

I hörnet av Kungsgatan och S:t Olofsgatan hittar vi en kontorsbyggnad från början av 1980-talet. Det intressanta med huset är klockan som sitter på gaveln mot korsningen. Om man tittar närmare på den ser den onekligen gammal ut och absolut inte något som formgetts runt 1980. Denna klocka härrör från prins Gustavs skola som tidigare låg i detta kvarter.

På den översta svartvita bilden ser vi Prins Gustavs skola på Dragarbrunnsgatan. Verksamheten startade 1829 i den lilla mörka träbyggnaden som skymtar bortom den stora skolbyggnaden. Den senare uppförs under åren 1830-31. 1906 invigdes ytterligare ett skolhus i kvarteret, den så kallade Centralskolan. När den äldre skolan revs 1959 fick Centralskolan överta namnet men kallades för ”Prinsens skola”. Huset och klockan hittar ni till vänster i den nedre svartvita bilden. Byggnaden revs 1981 men som ni ser behöll man klockan. Ett kul initiativ även om den ser lite malplacerad ut på den nya gaveln.

Före 1842 sköttes skolor av stiftelser eller av privata initiativtagare. När man beslutade att även socknarna var tvungna att tillhandahålla undervisning blev Prins Gustavs skola en av de första så kallade folkskolorna i Uppsala. Vid denna tid skedde undervisningen enligt Lancastermetoden vilket gick ut på att äldre elever undervisade de yngre. Det var en praktisk metod då man kunde undervisa stora grupper med få lärare.

Gammalt fotografi (överst) taget av A. Dahlgren 1901-1902
Vykortet, fotograf okänd.

Grillska gården är uppförd omkring 1760 och är den enda bevarade stadsgården i Uppsala. Det var brukspatroner och andra välbesuttna landsortsbor som lät bygga dessa gårdar och de användes vid genomresa eller vid affärsbesök i staden. Uppsala har haft flera liknande gårdar men de har alla fallit offer för grävskoporna och den senaste var De Geerska gården som fick ge plats för Forumgallerian. Även Grillska gården har varit på väg att rivas eftersom den har varit i ganska dåligt skick men 1984 så ändrade man sig och den är nu omsorgsfullt renoverad.

Gården har fått sitt namn av släkten Grill och det var antagligen Claes Grill som startade bygget. Huvudbyggnaden är det hus som ligger längs med Trädgårdsgatan och som ni ser på bilden längst ner till vänster. Den var ursprungligen i trä och rödmålad med den klassiska slamfärgen från Falu koppargruva. Putsen fick den vid en ombyggnad 1861. Den andra stora byggnaden som omger gårdsplanen är ett stenhus som från början endast hade två våningar. Bottenvåningen innehöll gårdens stall och brygghus och valvbågarna ger en vink om hur det kan ha sett ut då det begav sig. Ytterligare ett hus tillhör gården och är ett putsat envåningshus.

Grillska gården är ett unikum i Uppsala och visar på en klassisk gårdsmiljö från 1700-talet.

Ja, jisses vad man kan lära sig på internet. Tydligen så har Uppland en landgräns mot Finland. Denna lilla markbit som antagligen är världens minsta delade landmassa ligger norr om Ålandshav och heter Märket. Som ni ser på bilden är gränsen väldigt krokig. Det beror på att fyren var ett finskt svartbygge på svensk mark fram till 1985. Varken Sverige eller Finland ville ändra på fiskegränser eller storleken på landet vilket resulterade i dessa krumbukter. Jag tycker att sådant här onödigt vetande är väldigt uppiggande och ni skall absolut läsa vidare hos Svenska fyrsällskapet.

Bilder från Wikipedia (CC)

Det har ju skrivits om att man skall flytta dagens bussdepå i Kungsängen för att göra plats för nya bostäder. Det är en alldeles utmärkt idé. Fler boende i centrala delarna av staden gör centrum säkrare, det blir liv och rörelse och den lokala handeln som alla säger är hotad får lite nya kunder.

På området finns det några byggnader från 1947 som är q-märkta. Tyvärr verkar det gamla rosa garaget vara i allt för dåligt skick för att kunna bevaras. Personligen tycker jag att det är just garaget som har karaktär och är den mest spännande byggnaden.

Jag misstänker att de flesta som tänker på gamla byggnader aldrig fundera på sådana här industrifastigheter. Min åsikt är dessa precis lika viktiga att bevara som andra hus och det går ju alltid att byta verksamhet i lokalen. I ärlighetens namn, går det att jämföra själen i ett sådant här hus med ett nybyggt Rustavaruhus?

Nu när skylten av Kungsgrillen försvunnit så kom jag att tänka på en annan skylt som kan vara i farozonen. Vid planeringen av de nya tågbroarna vid Strandbokilen så nämdes det att man kanske skulle tvingas riva den gamla lagerbyggnaden vid Lindvalls Kaffe. På den sitter en av Uppsalas snyggaste neonskyltar. Jag hoppas verkligen att man tar vara på den och låter den lysa upp staden och det oavsett om byggnaden får stå kvar eller inte.

Uppdatering: Skylten plockades ner 27/5 och byggnaden från 1912 skall rivas. Synd då byggnaden räknas till ett av de mer betydelsefulla industriminnena i Uppsala. Skylten kommer att sättas upp igen vid de nya lokalerna vid E4 enligt vd Ulf Lindvall.

När jag passerade Flustret i helgen så tog jag en bild på den nya färgsättningen. Det kan nog bli riktigt bra. Fasaden är risig så en renovering är mer än välkommen och jag bockar och bugar varje gång man rustar någon av våra gamla byggnader.

Färgen blir guldockra vilket man tror är originalfärgen men det kan inte varit helt lätt att hitta den. Den ursprungliga paviljongen var en envåningsbyggnad från 1842. Den revs en tid efter att man 1858 uppfört tvåvåningsbyggnaden. 1872 tillkom tornen och man förlängde övervåningen. Förändringar av sidoverandor och fasad skedde 1923 och 1925. 1955 byggde man till en matsalsbyggnad. Säkert har det skett fler förändringar under årens lopp så frågan är hur många lager färg har man lyckats skrapa av?