Broar över Fyrisån, Luthagsbron
Luthagsbron uppfördes 1973 i samband med att man byggde etapp två av Luthagsleden. Det fanns faktiskt planer på en bro redan på 1940-talet och flera förslag togs fram. Tydligen fastnade man i vad som verkar ha varit en klassisk långbänk och inget hände. Planerna realiserades först när man började bygga trafikleden Enköpingsvägen – Råbyvägen. Arkitektoniskt kan man väl säga att bron är ett klassiskt exempel riktigt tråkig betongbro. Det är en rambalksbro med åtta pelare och spännvidden 32 meter.
När jag skulle skriva om bron så slog det mig hur ny den är i jämförelse med de andra broarna i staden. På en karta från 1970 ser ni hur det såg ut innan bron kom på plats (Luthagsesplanaden har jag kladdat rosa på). Jag misstänker att sträckan över Haglunds bro var väldigt trafikerad innan denna bro kom på plats.
På senare år har man försökt göra något åt den tråkiga betongen. I slutet av 1980-talet och ytterligare en gång i slutet på 1990-talet försökte man liva upp väggarna i cykeltunnlarna genom att låta några graffitikonstnärer måla väggarna. Tyvärr förstördes målningarna vilket jag tycker är synd. Jag avskyr vanligt klotter men när det görs ordenligt (och lagligt) kan dessa ”masterpices” vara riktigt snygga.
2010 lät man elever från landskapsarkitektprogrammet klä den västra tunneln i mosaik. Projektet kallades ”Ringar på vattnet” och jag tycker det blev superfint. Infarten till den östra tunneln har man klätt in i trä vilket gör betongen lite mjukare så det kanske finns hopp för detta betongmonster.
Jag måste ta upp en sak om byggåret. Om ni går ut och söker på detta kommer ni hitta lite olika årtal nämligen 1973, 1974 och 1977. Det som förvirrar är att man blandar ihop när något byggs och när det invigs. Luthagsleden byggdes i tre etapper. Den andra etappen med bron, Kyrkogårdsgatan – Kungsgatan, byggs mellan åren 1972-1974 och invigs antagligen 1974. Hela Luthagsleden fram till Väderkvarnsgatan invigs 1977. Det årtalet jag tagit fasta på är 1973 som står som byggår i Trafikverkets databas BaTMan. Jag antar att det är året då bron faktiskt uppförs.
Detta är inlägg 33 i serien om broar över Fyrisån.
Dela med andra:
kl. 13:40
Hej!
Har nyligen hittat hit, roligt att läsa om ”sin” stad och kul med perspektiv bakåt i tiden. Det slog mig när jag kikade på kartan på luthagsesplanaden innan bron kom till, vilken vacker gata det måste varit då. Så oerhört mycket trevligare när gatorna hängde ihop också, nu är ju esplanaden som en stor barriär som delar av främre luthagen från övriga delarna.
kl. 19:16
Hej Robert, kul att du gillar bloggen.
Jag håller med om att Luthagsesplanaden delar av staden. Jag är däremot inte helt säker på att gatan var vacker. Planerna var nog storslagna men de få bilder jag sett såg den ganska ödslig ut.
[uppdatering] Här är en bild från 1970. Den ser däremot trevligare ut än dagens genomfart.
http://digitaltmuseum.se/011013954155?query=fotbollsmatch%20luthagsesplanaden&rows=72&pos=0&count=1
kl. 10:12
God morgon i Uppsala! Hur står det till? Någon grönska ännu? Här i Öregrund knoppas det mest på marken, men det börjar spänna så smått i trädens grenverk också nu. En ganska kylig och vindfrisk dag i Öregrund, verkar det bli.
Jag gillar Uppsalas nya centralstation! Vilket lyft för staden – och för oss som reser mycket med utgångspunkt Uppsala!
Ha en härlig dag!
/ Yvonne
kl. 12:21
God morgon själv Öregrund :) även om det numera är mitt på dagen. Jag skall erkänna att jag inte varit ute och tittat på naturen på veckor så det kanske är dags. Jag vet i alla fall att morgonsolen talade om för mig att det är dags att putsa fönstren, det är ju också ett vårtecken…
kl. 0:30
Hej, intressant blogg man kan hitta såhär sent om kvällen!
Uppsalas trafikplanering är en mycket märklig historia. Å ena sidan en väldig bilanpassad stad med sina långa avstånd inom stadsgränsen (till ytan är Uppsala lika stor som Malmö, om inte större, trots att man har mindre än halva Malmös befolkning). Folk bor tämligen glest och de bostadsområden som byggts efter 1950 har varit med generöst tilltagna billeder. Dessutom flera vältrafikerade järnvägar mot Stockholm och Norrland över Gävle och Dalarna över Avesta/Borlänge. Trots detta är det fortfarande ett par plankorsningar kvar mitt inne i staden som ingen har löst ännu såsom Vimpelgatan söder om stationen i Boländerna och för att inte tala om de klassiska två norr om stationen. Nu verkar det dock som om dessa kommer att byggas bort då kommunen och TrV ingått avtal om att bygga bort dessa två när stationsbygget är färdigt. Fortfarande återstår dock Vimpelgatan samt Ringgatans och Börjevägens korsningar med Dalabanan. Att man aldrig byggt bort dessa trots att det även under järnvägens mörka 1960-1970tal var vältrafikerade banor har jag aldrig förstått.
Hursom, ombyggnaden med Luthagsesplanaden var en lång och komplicerad historia i flera etapper. Först byggdes som sagt var bron över ån. Därefter cykelbanorna vid Mikaelskyrkan med tunnlar under Ostkustbanan och Dalabanan. Sen så byggdes även Svartbäcksgatan om, stadens norra infart. Före 1976 var det smågatsten som gällde fram till järnvägskorsningen, där blev det nu istället en tunnel och dubbla körbanor för att passa in med den breddade Svartbäcksgatan norrut. Det var inte utan protester från grannarna i Luthagen som projektet genomfördes, finns flera bilder från ett demonstrationståg år 1973 mot Luthagsleden i den historieboken som kom ut om Uppsalas historia för ett par år sedan.
kl. 6:08
Hej Karl M och välkommen hit!
Tack för att du tog dig tid att kommentar. Jag blir så fantastiskt glad när det dimper ned så mycket intressant fakta.
kl. 9:56
Hej
Väldigt trevlig och informerande blogg.
Jag håller på att skriver artiklar om olika stadsdelar i Uppsala med ett nedslag i varje område. Just nu skriver jag om Luthagen och Luthagsleden. Tänkte börja från början med den första planen till att leden ser ut som den gör i dag. Har du några förslag på lämplig litteratur? Eller om du själv kan berätta lite mer om leden?
Hälsningar
Mia
kl. 16:28
Hej Mia
Jag har faktiskt inte så mycket om Luthagsleden då mitt huvudsakliga mål var att skriva om bron. Årtalen i inlägget hittade jag t ex. i en utredning om Bärbyleden.
Jag kan dock säga att det finns väldigt lite skrivet om Uppsalas nyare historia och jag misstänker att du får skriva den själv. Om jag skulle skriva om Luthagsleden skulle jag börja på två ställen. Industriminnesföreningen i Uppsala för att där finns det massor med kunskap och om de inte har någon information kan de alltid visa en i rätt riktning. Kolla på deras hemsida när de har öppet men det brukar vara på lördagar.
Stadsarkivet i Uppsala. De har oftast alla ritningar och utredningar på det som byggts i Uppsala. Jag brukar faktiskt känna mig lite obekväm när jag tar kontakt med dem för man är inte riktig van vid servicen. Ring eller besök dem och berätta vad du är ute efter. De går ned i sina arkiv och letar rätt på allt de kan hitta i ämnet och sedan ringer de tillbaka några dagar senare och frågar när du vill komma och titta på informationen. Det är helt magiskt och plötsligt sitter du där med massor med godsaker :)
En tredje källa är faktiskt stadsbiblioteket. I Uppsala- och Upplandssamlingen kan det finnas information om Luthagsleden då många av våra stadsplaner osv. skickas dit.
kl. 16:52
Hej!
Tack för informationen. Har faktiskt redan varit både på Stadsbiblioteket och Stadsarkivet. Fick lite vägledning och några telefonnummer till personer som varit med under bygget av Luthagsesplanaden. Tack också för förslaget om att leta på Industriminneföreningen, ska kolla upp deras öppettider.
Det är synd att det finns så lite skrivet. Jag har gått igenom en hel del böcker och det finns små snuttar här och där.
Vi får se om jag lyckas få ihop någon fungerande text :)
Hälsningar
kl. 17:19
Jag förstår problemet, jag lovar :) Det finns faktiskt en källa som antagligen är riktigt bra, UNT! De har säkert både rapporterat, presenterat utredningar och skrivit om protesterna mot genomfartsleden. Jag vet inte om de tillåter att man söker i deras register men man kan säkert komma åt alla artiklar på universitetsbiblioteket (Carolina Rediviva).
Jag satt där för mer än ett decennium sedan och sökte information på microfiche. Nu slår det mig att det borde jag börja med igen. Informationen finns där, synd bara att det tar en sådan otrolig lång tid att få fram den…
kl. 21:51
Något som vore intressant att se är hur situaitonen såg ut för vägtrafiken vid korsningen Timmermansgatan/Fabriksgatan/Järnvägsgatan. Tänk tre vägar som möts mitt i skarven mellan två vältrafikerade järnvägar (Dalabanan resp. Ostkustbanan). Minsann frågan om inte även Skolgatan hade en plankorsningen med järnvägarna där det nu är gång/cykeltunnel. Och detta så sent som 1973, då massbilismen redan pågått i ett par decenniers tid och rivningsvågen i de svenska städerna började avta! Det måste ha varit måånga, långa köer där varje morgon, för att inte tala om de potentiella fasor brandkåren som ju höll till i hörnet Kungsgatan/Skolgatan på den tiden måste ha haft inför varje utryckning; de kunde ju bli stoppade av tåget…
kl. 6:24
Hej Karl
Området du syftar på kallas för Spårvinkeln. Namnet fastslogs 1932 men ser lite annorlunda ut sedan Råbyvägen byggdes. Om man googlar på Spårvinkeln så ser man att 2005 hade Industriminnesföreningen en utställning om området. Jag gissar att de kan plocka fram mycket spännande saker om denna trafikkorsning. Den ser onekligen ut att kunna ställa till det för trafikanterna.
kl. 18:34
Hej Mia!
Intressant att du skriver/har skrivit om Luthagsesplanadn/Luthagsleden. Ser ditt inlägg här från maj 2011′ nu är det september 2015.
Jag var ung reporter på UNT när slutetappen av genomfarten i Luthagen genomfördes. När det nu gått många år sedan dess och jag själv flyttat till Luthagen skulle jag gärna vilja ta del av dina efterforskningar. Det var ordentliga rabalder om leden. De beslutande politikernas huvuden krävdes på ett fat. Ja, nu kan man se hur tokigt allt blev. Meningen var ju att trafiken skulle ledas i en nordlig länk runt staden, Bärbyleden, men jobbet misslyckades så i stället valde politikerna att låta trafiken gå rakt genom en stilla och lugn idyll, Luthagen. Bärbyleden visade sig snart vara underdimensionerad. Se bara på de korrigeringar som sker just i dessa dagar i korsningen med 272:an. Anslutningarna byggs nu om till rondeller på båda sidor om Bärbyleden. I Uppsala har vi redan en led med namn efter en politiker, Tycho Hedén. Undrar om Luthagsesplanaden borde få namn efter de politiker som förstörde stadsdelen? Det skulle kanske uppfattas som skändning?
Hälsningar
Sven-Eric Bergström
Verksam på UNT 1970 – 2006