Om du är ute efter information om ”Stampen” så vet jag att Gamla Uppsala hembygdsförening har skrivit ganska utförligt om verksamheten. Om det var i något av deras årshäften eller i någon annan bok minns jag inte men texten om Ensta Sämskskinnsfabrik var skriven av en Christina Aronsson vilket kanske kan vara till hjälp. Om hon fortfarande är medlem i föreningen kan du kanske komma i kontakt med henne direkt.

Nästan allt material från hembygdsföreningen finns i Upplandsmuseets faktarum i Uppsala. Om du ringer dit är det mycket möjligt att de kan ta fram informationen. Jag vet att jag hittade information och ganska mycket bilder på Stampen i någon annan bok också men minnet sviker.

Om du är ute efter information om bostadshusen i byn så gjorde man gårdsinventeringar på många ställen utanför Uppsala på 70-talet. Allt detta material finns i pärmar i faktarummet och det kan man också fråga om.

Tack för berättelsen och hoppas du hittar något spännande.

Min farfar föddes på Ensta gård 1866. Han hette Johan Henriksson (vilket för övrigt min son numera också gör). Han blev väldigt gammal, 96 år och han pratade ofta om ”Stampen” som han hade angenäma ungdomsminnen från. Dock dog hans föräldrar när han var bara 19 år. Jag tror pappan hette Henrik Persson. Farfar löste då ut sin bror Joel och gifte sig i det sammanhanget eller senare med Hulda Andersson, vars föräldrar också dog tidigt och som också var från Gamla Uppsala. De vigdes i Gamla Uppsala kyrka och enligt släkttraditionen var farmor den första som bar den brudkrona som tillhörde kyrkan på den tiden. Farfars svärfar lär ha tagit livet av sig efter att han skrivit på för många växlar. Svärmodern ansågs högfärdig av sig, eftersom hon hade löständer och även bar en klackring (Gamla Uppsala var nog en insnöad miljö på den tiden). Om Stampen då tillhörde gården fick jag aldrig klart för mig. Ordet ”Stampen” minns jag dock mycket val. Det kom ofta upp när farfar pratade om tider som varit. Och det gjorde han ofta.

Jag tror inte att farfar fick behålla gården så länge. Han var väl för ung och det blev för drygt med utlösandet av brorsan, antar jag. Så farmor och han tvingades flytta därifrån och hamnade i en liten stuga i Fredrikslund i Alsike. Farfar fick försörja familjen genom att arbeta på herrgården. Säkert ingen lätt omställning. Fast han var känd som en ovanligt sorglös människa.

Farmor lär aldrig riktigt ha vant sig vid skogsbygden som hon nu hamnade i. Hon var ju uppfödd med slättlandets vida horisonter. Dessutom var hon nog van vid att ha det bättre ställt än vad hon fick det som gift. Men hon lär aldrig ha klagat över det. Min pappa föddes 1903 och han hade flera syskon som nu alla är borta. Själv är jag född 1939 och bor numera i Västerås.

För många år sedan åkte min fru och jag till Gamla Uppsala och tittade efter mina rötter. Vi hittade då gården som farfar ofta talade om och även Stampen som då måste ha varit nedlagd, men som ändå fanns kvar med sina stora träkar. Vi dök på en kille som rörde sig vid gården. Det visade sig att det var hans farfar som tagit över gården från min farfar och han och hans fru hade den nu som sommarbostad, som jag fattade det. De hette Bohlin.

När jag nu kommit upp i nära den ålder som farfar var i när jag föddes börjar jag mer och mer tänka på honom. Till saken hör att jag tror jag är lik honom i vissa avseenden. Han var vad hans kritiska döttrar kallade en ”mixtergubbe”, dvs en som ständigt höll på med olika små finurliga byggprojekt. Farmor lär en gång ha sagt att hon ”tackade gud för att Elis (min pappa) inte blev som gubben”. ‘Fast nu är jag det. Jag är en typisk ”mixtergubbe”. Jag har en bild av farfar och farmor när de var i 80-årsåldern. När jag tittar in i farfars ögon på bilden tycker jag att jag lite ser min egen själ i dem.

Farmor och farfar hade det fattigt och jobbigt, Farmor dog när jag var helt liten, så henne har jag inget minne av. Men farfar blev som sagt mycket gammal och han var efter vad jag kan förstå egentligen aldrig riktigt sjuk utan dog bara plötsligt. Därför valde min fru och jag hans namn till vår son.

Det är väl inte så sannolikt att denna min berättelse är av allmänt intresse, men den har ju i alla fall en koppling till Stampen. Någon gång skulle jag vilja ta reda på vad som hände med farfars bror, hur länge Ensta var i min släkts ägo, var farfars förfäder kom ifrån osv.

Hälsningar!

Lasse