Scribo — perspektiv på närmiljön

Det här är den andra stenvalvsbron längs åsträckan genom Vattholma. Bron uppfördes 1758 efter att man grävt en helt ny strömfåra i ån. Målet med ingreppet var att sänka vattennivån i Gruvsjön intill Dannemora gruva och därför tog man bort fall och fördämningar för att släppa fram vattnet.

Bron skall tydligen ha kallats Landsvägsbron eller Gamla landsvägsbron och det är inte så konstigt då huvudvägen mellan Uppsala och Dannemora tidigare gick här. Det kan också vara kul att veta att denna bro är en av de absolut äldsta stenvalvsbroarna i kommunen och är faktiskt äldre än Dombron (1760, tidigare i trä) i Uppsala. Årtalet 1758 är skrivet med järnkrampor formade som siffror på brons norra sida. Tyvärr är de är väldigt svåra att se och jag fick zooma ordentligt i min originalbild för att hitta dem.

En karta från 1757 visar hur det såg ut innan man sprängde bort fallen och fyllde igen strömfårorna. Här låg flera kvarnar och sågar vilka flyttades, revs eller fick andra uppgifter. Kvarnen som symboliseras av den högra fyrkanten med en cirkel på finns kvar än idag och gjordes om till bostad. Den vänstra fyrkanten med cirkel var en kvarn som ägdes av Akademien. När den revs krävde man skadestånd av Dannemora gruvor för förlorad inkomst. Ersättning skulle utgå i all framtid och det fascinerande är att detta skadestånd faktiskt betalades ut ända fram till nedläggningen av gruvan 1992.

Här hittar ni bron på Google Maps men den döljs av träden.

Jag tackar Wattholma Kultur och Hembygdsförening för den information som de har bidragit med.

Detta är inlägg nummer 8 i serien om broar över Fyrisån.

I går var man bjuden på kräftskiva i det fantastiska vädret. Man kan inte mer än tacka och bocka för det. Alla de traditionella delarna fanns med dock utan de värsta fadäserna.

Barnen som var där tog också dagen med ro. Med var sin hamburgare satte de sig i grässlänten för att diskutera väsentligheter. Jo, jag förstår dem. Det kan ibland vara skönt att komma bort ifrån allt stoj, stök och plattityder som resten av sällskapet sysselsatte sig med.

Denna vecka kom solen tillbaka och det har varit riktigt skönt. Man har kunnat vara ute på sjön nästan varje dag även om vindarna varit obefintliga. Nu skall man verkligen inte klaga på detta. Att bara dra ut genuan och slippa storseglet som ofta skymmer solen kan ibland vara befriande. Låsa rodret, upp med kaffet och boken och sedan långsamt glida över fjärden, det är livskvalitet.

Denna vackra stenvalvsbro från 1845 kallas Trollbobron och har fått sitt namn från den intilliggande gården Trollbo. Tidigare låg det en masugn på samma plats som bagarstugan och brygghuset som ni ser till höger i bilden. Så länge ugnen fanns på plats skall bron ha hetat Masungsbron.

Jag har tidigare nämt att man gjorde stora ingrepp i Fyrisån på 1700-talet för att sänka vattennivån uppe vid Dannemoragruvan. Vattholma var en av de platser där man tog i riktigt ordentligt och faktiskt sprängde en ny väg för vattnet. 1758 rev man fördämningarna och grävde bort det fall som fanns vid bron. Masugnen som nu saknade kraftkälla flyttades till Länna där verksamheten fortsatte i det som senare blev Länna bruk. Jag hittade även byggåret 1644 för ugnen i Riksantikvarieämbetets databas Fornsök vilket kanske kan vara av intresse.

När jag var runt och fiskade efter information i Vattholma träffade jag en äldre dam som hade några minne från bron och sin barndom. I hennes unga år kallades platsen bara för tvätteriet och namnet Trollbobron användes aldrig bland kamraterna. Förutom att det säger något om arbetsfördelningen så börjar jag undra hur många namn som aldrig har dokumenterats då de bara har används av ena halvan av befolkningen. Hon berättade också hur hon föll i ån när hon lekte bland kvinnorna som klappade tvätt. En av tvätterskorna en bit längre ner fick tag i hennes hår och lyckades dra upp henne ur det strömmande vattnet. En händelse hon aldrig skulle glömma.

Bron hittar ni här på Google Maps. Det är mycket träd på bilden så den är kanske enklare att se om man väljer karta istället för satellit.

Jag tackar Wattholma Kultur och Hembygdsförening för den information som de har bidragit med.

Detta är inlägg nummer 7 i serien om broar över Fyrisån.

Denna bro är från 1967 och som alla de andra broarna från 60-talet är den enastående tråkig. Nu hade jag riktigt tur och ett regnmoln dök upp och kunde förgylla bilden.

Jag är ute på svag is när jag påstår detta men det verkar som om vägen och den första bron byggdes i samband med att järnvägen kom till byn 1874. Stationen placerades ju norr om Vattholma i ett område som tidigare saknade både vettiga vägar och bebyggelse. Vägen är inritad på ett kartblad från 1880 så jag hoppas att mitt antagande inte här helt fel. Här är länken till Google Maps.

Detta är inlägg nummer 6 i serien om broar över Fyrisån.

Nybron i Uppsala fick sitt nuvarande utseende 1899. Ombyggnaden skedde i huvudsak för att man ville ha en plan bro som det var lättare att passera. Bron man ersatte var från 1770-talet och det är den ni ser på den svartvita bilden. Det som är lite spännande är att toppstenen från den äldre stenvalvsbron togs tillvara av släkten Rudbeck och placerades på deras familjegods, Edsbergs slott i Sollentuna. Här har man sedan gjort ett bord av den med en kvarnsten som bordskiva.

PÃ¥ stenen stÃ¥r det ”T. G. Rudbeck ÖfwerstÃ¥thÃ¥llare m.m. 1775”. Han var landshövding i Uppsala län 1773-1782 och det är antagligen orsaken till varför man lät hugga in hans namn i stenen.

För någon vecka sedan hade jag ett ärende till Stockholm så jag passade på att ta en sväng förbi Edsberg. Jag har sett stenen på ett äldre fotografi och man har inte varit speciellt varsam med den de senaste åren. Stenen har sjunkit ner i backen så att årtalet inte syns längre, hörnet är avslaget och slutligen har den prytts med gul gatukonst. Jag tror bestämt att Sollentuna kommun borde klappa om klenoden lite mer.

Gammalt fotografi taget av A. Dahlgren.