Scribo – perspektiv på närmiljön

Lillängen med sina bautastenar en tidig vårmorgon.

Bautastenar eller som man numera säger, rest sten, kan man hitta på flera platser runt Uppsala. Ordet bautasten kommer ursprungligen från Isländskans bautasteinn och betyder ”sten som är slagen ned i jorden” eller ”sten rest över en fallen krigare”. Ordet infördes i svenskan 1664 av Olof Verelius som då var professor i fäderneslandets antikviteter vid Uppsala Universitet.

I en avhandlig av Susanne Haugen så redogör hon för ordets utveckling från 1600-talet till nutid. Det som är lite spännande är ursprunget till varför vi börjat använda ordet bauta i bemärkelsen mycket stor, massor osv.  Hon menar att vi har serieböckerna med Asterix & Obelix att tacka för detta. Bilder på Obelix ständigt bärandes på en stor bautasten kan säker ha skapa associeringarna. Böckerna dök upp någon gång på 70-talet och de första beläggen på att bauta har används som förstärkningsord är från 1985. Jag skall väl erkänna att jag själv länge gick i villfarelsen att ordet var något franskt låneord eftersom just nämnda böcker kom därifrån. Om ni vill fördjupa er lite mer hittar ni avhandlingen här.

En av de bättre platserna att titta på bautastenar är på Kvarnbofältet eller Lillängen som den också kallas. Den hittar ni sydväst om Stenhagen vid Läbybron. Jag tycker ni skall ta er en promenad i området och även njuta av den fina stenvalvsbron.

Gravfältet på Google maps.

KFUM-borgen är verkligen ett av de riktigt pampiga husen i Uppsala. Den är byggd i en blandning av nationalromantik och jugend vilket inte riktigt är min favoritstil när det gäller arkitektur men KFUM-borgen tycker jag är ett av de vackrare husen från epoken. Den pryder onekligen sin plats och i morgonljus blir det bara bättre.

Byggnaden är ritad av Axel Lindgren och jag läste någonstans att han hade Skytteanum som en lokal inspirationskälla. Den byggdes i etapper och den södra delen uppfördes först med förenings- och utbildningslokaler. Den norra delen något år senare med samlingslokal, lägenheter och en sjukhusdel. Invigningen skedde 1911.

Idag är den upprustad och innehåller konferenslokaler, bostäder och självklar den mer kända Alfvénsalen. Här har Orphei Drängar sin hemvist och lite lustigt har man placerat statyn ODjuret i parken framför byggnaden.

I en av mina tidigare bloggposter så skrev jag om namnstriden angående parken vid S:t Eriks källa. Den fick slutligen heta Rosénparken och det andra namnet, Artediparken, gavs istället till den uppfräschade parken framför KFUM-borgen. Jag gissar att nu är alla glada igen.

Glöm det, bonden hann före. Ängen var slagen och blommorna ordentligt packade i vita kuddar :)

Som många kanske läst så planerar man att bygga två nya broar över Fyrisån. Den ena är en cykelbro i höjd med Parksnäckan. Bron skall bli en öppningsbar bro av Holländsk typ och det speciella med just denna sort är att motvikten är placeras ovanför vägbanan. Dessa broar är ovanliga i Sverige men som man kan förstå av namnet finns det ett annat land där de är gott om dem.

När jag letade efter bilder på brotypen så kunde jag konstatera att det finns många vackra broar men också några riktiga bojsänken. Det skall bli intressant att få se vad arkitekterna hittar på men själv hoppas jag på en nätt variant som inte inkräktar allt för mycket på årummet. Vid smala passagen räcker det med en klaff på ena sidan men jag undrar om inte det krävs två dvs. en på var sida om ån så att konstruktionen inte blir galet stor.

Bild från Wikimedia Commons (CC). The Magere Brug.
Foto av S Sepp.

Jag fattar inte fascinationen över glashus. Nu är det Psykiatrins hus som blir nästa skapelse med stora glasytor här i Uppsala. Jag har läst många olika förklaringar från arkitekter angående dessa glaspalats. Luftiga, lätta, öppna och tillgängliga skall de tydligen vara men oftast är det bara skitsnack för att kunna klämma in en koloss i någon känslig miljö.

Jag tycker ni skall ta en ordentlig titt på bilden ovan av Bonniers konsthall. Så här ser byggnaden ut 80 procent av årets alla dagar. Är det detta man menar med luftigt och lätt? Känns byggnaden öppen och tillgänglig. Själv tycker jag att den mest liknar en stor smutsig stålpersienn. Någon hade beskrivit byggnaden som gracil, vilken skämtare.

Det finns många andra problem med glashus. Att utföra vanligt skärmarbet är näst intill omöjligt om inte persiennerna är nere under soliga dagar. Står solen lågt fortsätter problemen med reflexer från närliggande hus. Koncentrationsproblem hos de som arbetar i byggnaden ökar när händelser och rörelser utanför huset städigt stjäl uppmärksamhet från arbetet. Det är som att sitta i ett kontorslandskap där endast nackdelarna kvarstår. Kallras längs de stora glasytorna, dyrare uppvärmning och innomhusklimat som skiftar snabb är andra problem som kommer med konstruktionen.

Min slutliga fråga är ändå denna, varför skulle man överhuvudtaget vilja bygga ett hus som har en fasad som ser ut som ett stökigt kontor!?

Pingat på intressant.

Ibland så kan man inte låta bli att skratta åt sig själv. Den här bilden tog jag en kall eftermiddag dagarna innan nyår. Vintersolen skulle precis försvinna bakom hustaken och de sista strålarna föll på Konserthuset. Jag var ute i ett annat ärende men stannade upp när jag såg byggnaden. Färgerna var helt fantastiska och Konserthuset såg ut att vara klätt i koppar. Vad gör jag? Tar två bilder och går vidare… två bilder!  Man tar sig för pannan. Som vanligt har man lärt sig något men det känns ändå surt när man tänker på alla de missade bilderna.

Det är nog inte helt okänt att stadsdelen Gottsunda har fått sitt namn från Gottsunda gård som ligger i närheten av Lurbo. Platsen finns nämd i skrifter från 1300-talet men då som Gutasund. När vattennivån stod högre var dalgången mellan gården och Lurbo ett sund och det förklarar en del av namnet. Förledet har man lite olika teorier om och den mer spännande är att den har sitt ursprung från ordet gutar. Man menar att gotländska sjömän kan ha haft en lite samlingsplats någonstans i området. Den andra förklaringen är att det är sprunget ur de fornsvenska personnamnen Gute eller Gutte.

Byggnaderna vi ser idag är relativt nya men på 1600-talet fanns här ett säteri uppfört av J.Axelhielm. Jag försökte googla på namnet men det gav ett magert resultat. En sida om Gävle nämner dock en Johan Henriksson Axelhielm som var ordförande i en häxkommission vid den här tiden. Genast så sätter fantasin igång och man börjar fundera om det kan vara samma person. Nu orkar jag inte läsa allt om häxprocesser i Sverige men om någon har kunskap i ämnet så kommentera gärna. Säteriet är borta och dagens mangårdsbyggnad är från 1831 och ombyggd i början av 1900-talet. Flygelbyggnaderna är uppförda någon gång mellan 1840 och 1850.