Scribo – perspektiv på närmiljön

I Uppsala Nya Tidning kan man läsa om ett nytt förlag till servicebyggnad i Linnéträdgården. Denna gång presenterar man en glaspaviljong med bladmönster i guld. Trots mitt motstånd så måste jag erkänna att jag tycker paviljongen är vacker.

Ett av argumenten mot det tidigare förslaget är också undanröjt i och med att paviljongen är ett provisorium. Den fasta byggnaden hade kunnat påverka möjligheten för Linnéträdgården att bli upptagen på FN:s världsarvslista. Man kan tycka att blotta misstanken om detta borde ha stoppat förslaget redan på idéstadiet.

Statens fastighetsverk vill ju fortfarande bygga enligt den ursprungliga planen så vi får väl se vad den rättsliga processen kommer fram till. ännu är sista ordet inte sagt.

Efter mitt tidigare inlägg om Mora stenar åkte jag ut igen för att ta lite fler bilder. Denna gång för att fotografera den sten på vilken man krönte kungarna. De flesta anser att den förstördes redan på 1500-talet men det finns ett litet hopp. Det spekuleras i att det kan vara en av tre stenar som ligger någon kilometer söder om Mora stenar. Sant eller inte så skulle stenen fotograferas.

Stenen var inte alltför svår att hitta trots den totala bristen på skyltning. För att få en bra bild tvingades jag ut på åkern och det var denna lilla promenad som gjorde dagen. Hur härligt var det inte med alla svunna minnen som återkom. Ni vet säkert hur det känns när man har tjocka lager med lera under skorna och bara rullar fram. Minnen av tappade träskor och fastsugna gummistövlar kom tillbaka och det gjorde mig överraskande glad. Någon dag skall jag hoppa i några stora vattenpölar och se vad det ger.

Stenen då? Det är en stor och platt rackare som ni kan se på bilden. Jag ångrar att jag inte tog några foton på mina skor för de hade varit roligare att visa.

Visste ni att parken söder om slottet i Uppsala saknar ett officiellt namn. Det måste vara en mindre sensation att en plats som funnits i närmare 400 år inte har blivit namngiven.

Nu har det ramlat ner en skrivelse i brevlådan hos Namnberedningen i Uppsala där man föreslår att parken skall få namnet Tornerparken. Platsen har på senare tid allmänt kallats för ”Fängelseparken”. Detta anses inte helt passande då parken har en historia som sträcker sig längre tillbaka än uppförandet av det gamla länsfängelset.

Fyra benämningar är sedan gammalt förknippade med området söder om slottet:,nämligen Kung Jans väg, Bleke backe, Tornerplatsen (rännbana för tornerspel finns angivet på 1680-talet i Olof Rudbecks Atlantica) samt ”Thoran”, inofficiell benämning på den öppna gräsytan som sägs ha sin upprinnelse i att tornerplatsen/gräsytan vid 1900-talets början var idrottsplats för föreningen Thor och därmed Uppsalas första moderna idrottsplats.

Jag kan inte annat än att hålla med och tycker att Tornerparken är ett alldeles förträffligt namn. Det känns naturligt att namnet knyter an till slottet istället för det nerlagda fängelset. Jag tycker dessutom att detta är spännande av en annan anledning. Om man missat att namnge denna park finns det säkert en hel del andra namnlösa platser i Uppsala. Har ni några tips så tar jag tacksamt emot dessa.